Kolla in den fina artikeln i Sydsvenskan..

Efter avslutningen i torsdags fick Sydvenskan, som första tidning, möjlighet att träffa en av papporna som varit med i studiecirkeln. Det känns som att artikeln var mitt i prick och Lars beskriver på ett väldigt fint sätt sin upplevelse av projektet. Läs här.

Vi kommer att berätta mer om avslutningen imorgon eller senare i veckan, när det finns lite mer tid över.

Karin

Redigering, tidstrassel och sjukfrånvaro

I torsdags var det då dags för redigering och man kan väl säga att detta var första gången som det faktiskt inte flöt på helt som önskat. Det har varit svårt att planera exakt hur lång tid varje redigeringstillfälle skulle ta då allt är beroende av pappornas olika nivå av datorvana, hur mycket som behöver redigeras och slutligen även vilken ambitionsnivå man har.

Det blev ett par sena kvällar för mig innan torsdagen för att testredigera några av killarnas sagor samt hitta önskade ljudeffekter, vilket tog sin tid. Trots detta extra förarbete drog redigerandet ut på tiden och tog helt enkelt mycket längre tid än väntat. Detta resulterade i att vi endast hann med fyra av sex sagor. Annika var oturligt även sjuk denna torsdag så det blev lite snurrigt i huvudet att själv sitta med vid alla redigeringarna.

Men trots allt trassel får jag ändå säga att de sagor som faktiskt blev klara blev riktigt bra. Att även alla redan innan redigeringen var nöjda med sina sagor från förra veckans inspelning kändes som en bra utgångspunkt. Generellt verkade det som att ljudeffekterna inte var så himla viktiga för killarna utan att detta endast var en rolig bonus.

Som sagt, ett pilotprojekt är ett pilotprojekt och meningen är just att problem ska uppstå för att sen kunna lösas. Det vi kommer att behöva att diskutera inför nästa grupp till hösten är hur vi ska lösa denna träff på ett bättre sätt. Kanske dela upp killarna så att de får göra redigeringen vid olika tillfällen för att undvika lång väntetid för de andra, göra redigeringen själva, lägga mindre fokus på redigering och endast klippa bort misstag och strunta i ljudeffekter...Ja, det finns otaliga varianter som bör diskuteras. Papporna som inte hanns med i torsdags kommer iallafall att få göra sina redigeringar timmen innan sista träffen kör igång.

För nu på torsdag är som sagt den sista gången. Då kommer Bryggan Malmö på besök och berättar om sin verksamhet, pappor och personal ska få utvärdera studiecirkeln och så firar vi såklart med tårta!

Karin

Svettiga händer och torra munnar..men bra gick det!

Ja, det är läskigare än man tror, det där att spela in och höra sin egen röst. Framförallt när det som spelas in ska skickas till någon som är viktig för en, så blir det såklart ytterligare en aspekt att förhålla sig till.

När vi själva har testat att spela in, endast i syfte att testa tekniken, har vi båda upplevt det som obekvämt till en början, även i sällskap men någon man egentligen känner sig bekväm med. Men trots nervositet och allt vad det för med sig så gick det som sagt mycket bra. Under cirka två och en halv timme hann vi med både drakböcker, bilböcker, egenskriva berättelser, sagor, sång!, ramsor och dikter.


Vad gäller pysslandet, som papporna fick sysselsätta sig med i väntan på sin tur, gick det kanske lite mindre bra med... eller snarare som vi hade befarat. Det blev endast ett egenhändigt ihopknåpade kort men istället en hel del kreativa fodral till skivorna. Det hanns även med en hel del fotograferande där de pappor som vill kan skicka med foton i sagopaketet till barnen.

Att just denna gång gick bra, vad gäller inspelningarna, känns extra viktigt. Hur roligt, intressant eller givande de andra gångerna än har varit så är det nog trots allt så att det är slutprodukten, dvs skivan som räknas för papporna och som svarar på om det var värt det, om det gick bra. Det är skivan som ska skickas hem till barnen och det är den som är beviset på att man faktiskt gjort något för sitt barn och det är klart att det då känns extra viktigt att det blir som man tänkt sig.

På torsdag är det dags att redigera sagorna, misstag ska klippas bort och ljudeffekter ska läggas på. Innan dess ska drakflax, drakvrål, brandbilssirener, barnskratt, barn som klappar i händerna, dragspelsmusik, motorcykelljud, bakgrundsmusik m.m laddas ned från nätet.

Karin och Annika

Inspelningsdag idag

Då drar vi strax ut till Fosieanstalten igen. I eftermiddag ska papporna äntligen få spela in sina sagor/berättelser. Det som är extra spännande är det vida spektra av vad som faktiskt ska spelas in.

Vi har en spännvidd från rim och ramsor, sånger, vanliga bilderböcker till egna berättelser/minnen man delar med sitt barn, traditionella historier och dikter från sin egen kultur man vill föra vidare till sina barn etc.

Vi hoppas på att tekniken inte ska krångla och att tiden kommer att räcka till.

Karin

Får jag lov?

Att berätta en berättelse eller en saga för någon är som att bjuda upp till dans! Får jag lov? Vill du dansa med mig? Det vill säga vill du höra min berättelse och dela den med mig? Genom att lyssna tackar man ja och följer med i dansen- tar emot berättelsen.

Detta var vad Anders Granström inledde att prata om under den tredje träffen med papporna i studiecirkeln Godnattsagor inifrån.

Anders bjöd både på ett par berättelser valda i stundens ingivelse, samtal kring vikten av att sagan/berättelsen man berättar faktiskt betyder något för en själv, styrkan i berättandet, hur sagor skapar inre bilder hos mottagaren men också hur man själv inte behöver memorera varje ord i en saga utan istället kan berätta utifrån sina egna inre bilder. Då blir sagan levande och äkta och mottagaren skapar i sin tur sina egna bilder, som är precis lika riktiga och sanna för henne/honom.

Efter en av Anders berättelser fick vi alla svara på frågor som. Vad såg du? Hur såg Knut ut för dig? Vad hade han på sig? etc. Detta var för att visa på hur varje saga skapar sina egna bilder hos varje individ. Anders lyckades därefter även locka fram egna berättelser från några av killarna som efterföljdes av bra samtal kring vad som skapar en bra berättelse och konkreta tips till berättaren.

De två timmarna flög iväg väldigt fort och det var tydligt att denna omgång var mycket uppskattad av papporna där skratt, kärlekshistorier och afrikas djungler blandades om vart annat.

Det kändes som att denna träff gav papporna bra redskap och tankar inför deras egna berättande, både inför inspelningen men också såklart för framtida berättande. En viktig punkt som berördes var att visualisera mottagaren vid inspelningen. Även om den inspelade sagan inte blir direkt då den måste passera via en cd-skiva handlar det trots allt bara om en kort fördröjning. Papporna bjuder upp till dans genom att berätta sin saga och när barnen sätter in skivan i spelaren så tackar de ja till dansen!

På torsdag ska det spelas in! Mer om det inom kort.


Karin och Annika