Nu är det snart dags att önska God Jul och ta lite välbehövd ledighet. Men först ska jag berätta att vi på Fosieanstalten faktiskt hann med en extra inspelning med killarna, det vill säga en andra saga som passande kunde bli en juleklapp till barnen.

Vi passade samtidigt på att ta med oss fotografen Martin som fått i uppdrag att ta bilder till metodhandboken. Det blev till att trycka ihop sex "låtsas-cirkelträffar" på två timmars tid för att Martin skulle få med de olika delmomenten i varje cirkelträff. Det slog mig att denna grupp har varit rejält omsvärmad under hela terminen. Gruppen har blivit uppvaktad av våra filmare Johan och Peter både före, under och efter studiecirkeln, en journalist har för första gången fått sitta med under en av träffarna, statister har varit där, Kennet som ska skriva metodhandboken har besökt oss samt allt övrigt trixande runt i kring själva inspelningen. På grund av detta är det nog den grupp vi träffat mest av alla grupper hitills. Det har gjort att det blivit en sammansvetsad grupp och stämningen vid det här tillfället var rejält glatt och flamsigt. Killarna börjar bli riktiga filmstjärnor i bemärkelsen att de är helt obrydda med att kameror blixtrar omkring dem eller tycker inte att det är några konstigheter när de får instruktioner om att återupprepa ett visst moment, en viss rörelse etc. Den tramsiga stämningen gav dock en bra grund för superfina bilder med många skratt och leenden.

På Kirseberg blev tiden tyvärr lite för knappt för att hinna med ett andra inspelningstillfälle detta år. Det får bli i januari där pappor både från senaste gruppen samt från tidigare grupper redan anmält sitt intresse.

Jag hoppas att ni fortsätter att följa oss under det nya året! Då börjar det bli högaktuellt att diskutera vad som ska hända med Godnattsagor inifrån när projektpengarna är slut om ett år.

Men tills dess. Snöiga julehälsningar från Skåne och Malmö Stadsbibliotek!

Karin

RuntiKrim och mammornas svar

Kriminalvårdens egen personaltidning Runt i krim har publicerat en uppföljande artikel om projektet Godnattsagor inifrån som går att finna här.

För cirka två år sedan, då projektet var i startgroparna, skrevs den första artikeln vars fokus låg på att projektet var nytt i Sverige och att inspirationen kom från England. Man kan tycka att den mest naturliga uppföljning vore att skriva om hur projektet fallit ut hos de intagna. Att papporna själva hade fått komma till tals. Men i allra högst grad hur barnen som mottagit sagorna upplevt det hela. Detta var tyvärr inte det fokus Runt i krim ville ha, vilket jag tycker är beklagligt. Hade de valt att fokusera på barnperspektivet som är en del av kriminalvårdens uppdrag hade personalen kanske också fått läsa någon av följande citat i texten;

"En "gudsgåva", det är mer än överträffat. Sara kan hitta trösten hos skivan, det finns en stor saknad."

”Stärker bandet och tröstar barnet. Så nära man kan komma att få läsa för sitt eget barn på riktigt. Det är svårt att hitta ord för hur tacksamma vi är.”

"Det blir ett speciellt band mellan dom genom en bok eller en sång. Han har blivit gladare för böcker för det påminner om hans pappa."

" Jag tycker att det är så himla roligt för när hans pappa kommer ut igen kommer dom att ha sagor och sånger gemensamt".

"Min son och hans pappa har kommit varandra mycket nära på grund av sagan."

"Jättebra idé. Mina barn vill lyssna varje morgon och kväll på sin pappa. Han känns ju mer närvarande och barnen glömmer inte sin pappa."

Mattias var ju bara 7 mån när hans pappa åkte in. Så speciellt för honom har det varit väldigt betydelsefullt. Han kan höra på sin pappa varje dag."

"Allt har varit mycket positivt. Just att hela familjen får höra hans röst. Varje dag. Jag hoppas de får göra fler sagor."

" Jätteviktigt att alla får ta del av detta. Tänkt att de får höra sin älskade pappa varje dag. Det kan inte vara annat än positivt."

Namnen på barnen är utbytta. Citaten kommer från de anhöriga till papporna i den senaste gruppen på Fosieanstalten.

Karin

Det blev Björnen sover med en djup värmländsk stämma

För att återkomma till hur det gick med killarna på Kirseberg så blev det faktiskt slutligen två skönsjungande pappor i denna grupp. Bland annat den lite mer tveksamma pappan som såg lätt förskräckt ut första gången jag föreslog att han kanske skulle sjunga för sin dotter. Några träffar senare fick dock den nöjda bibliotekarien, det vill säga jag, höra Björnen sover sjungas i ett rasande tempo. Efter att nervositeten lagt sig och pappan sjungit upp sig en smula blev det till slut en mycket fin inspelning. Han valde även att läsa in en kortversion av Prinsessan på ärten. Denna saga är ännu lite för svår för dottern att ta till sig men en fin saga att få växa i.

Vad hade vi mer...Mästerkattens stövlar, Jag är inte rädd- om Ugglan och Ugglis äventyr i skogen, de första kapitlen ur Sandvargen, ännu en inspelning av den oerhört populära klassikern Bockarna bruse som går ovanligt bra hem hos killarna och slutligen ramsan Rida, rida ranka.

Utvärderingsbreven är utskickade och vi väntar nu på svar..

Karin

ViLäser om Godnattsagor inifrån

Godnattsagor inifrån är nu även uppmärksammat av tidskriften ViLäser! Känns väldigt bra. I senaste numret (4) 2009 kan man läsa om en pappa på Kirsebergsanstalten som läst in saga (och dessutom fått måla om anstaltens besöksrum - det gillar jag!).
Margareta

Permission= biblioteksbesök. Snacka om att man blir glad!

Hur glad kan man egentligen bli av att möta en låntagare? Tilläggas bör såklart att det inte var vilken låntagare som helst. När Margareta och jag för en stund sen, av en ren tillfällighet råkade befinna oss i en av informationsdiskar samtidigt, kommer en av våra sagopappor gående!

Han berättade detta vid sista träffen, att han minsann skulle besöka Malmö Stadsbibliotek när han hade sin första permission. Familjen bor långt upp i norr så vid detta tillfälle fanns det inte möjlighet att träffa dem. Nummer två på listan blev således ett biblioteksbesök! Han ville ta sig en titt i lugn och ro på böcker som kunde vara spännande, för att sen kunna beställa dem av bibliotekarien på anstalten. Och såklart se denna fantastiska byggnad som Margareta och jag pratat oss varma om under våra träffar.

Ja, allt klappar ett litet bibliotekariehjärta lite hårdare en dag som denna!

Karin

Den glädje ett leende kan ge

Hur går det då på Kirsebergsanstalten? Medan Margareta trofast rapporterar från Fosie ligger jag efter i att redogöra från cirkeln på Kirseberg där papporna redan på torsdag är redo att spela in!

Denna grupp är en ganska nedtonad, seriös grupp som har varit lite svårare att tina upp. Det finns absolut ett stort intresse men också en hel del coolhet som gör att det går lite trögt ibland. Erfarenhet från att bli läst för när man var liten är ungefär lika med noll och flertalet av papporna har istället refererat till hur stryk var det man fick hemma och inte högläsning. Genom vårdarna har vi förstått att denna grupp är den grupp som hittills bestått av flest intagna som anses tillhöra de tuffaste på anstalterna och därmed har en identitet starkt kopplad till sin kriminalitet. Det märks som sagt en del på attityden och utifrån min bedömning framförallt i osäkerheten i att våga göra bort sig och att ge sig in i något som är väldigt främmande och som kanske inte helt passar in i den världen. Det krävs en del för att bryta igenom denna fasad. En av papporna är den typ av intagen som aktivt valt att inte prata med någon av vårdare, "plitarna", utom i yttersta nödfall. Monica, barnombud på Kirseberg blev en smula förvånad när denna pappa plötsligt kom fram och pratade med henne för att anmäla sitt intresse till studiecirkeln. Såklart mycket glädjande för oss och han har fungerat jättebra i gruppen. Hans dotter är ett knappt år och jag tror att jag kanske lyckats övertyga honom att sjunga för henne. Som sagt, när de är i gruppen med oss, så är de endast pappor.

Så, trots ovanstående tycker jag att alla de tre första träffarna har fungerat bra. Att Anders Granström var med nu den sista gången hjälpte till att få killarna att släppa loss, slappna av och börja skratta och berätta sina egna historier. Alltså succé som vanligt! Anders egen kommentar efteråt var. " Man blir så varm in hjärtat när det trots allt inte krävs så mycket för att locka fram ett leenden hos dessa killar."

Karin

Avslutning med tårtkalas

Nu har det redan gått sex veckor (!) och igår var det avslutning med härlig tårtfrossa och utbringande av en gemensam skål i äppelcider för projektet och allas insatser. Den här sista träffen kommer Anneli för att informera om Bryggans verksamhet och hon tog även upp en del av de problem som ofta uppstår för frihetsberövade föräldrar vid kontakten med barnen. Här finns uppenbarligen mycket att göra och det blev många frågor.

Dags att packa sagopåsen med böcker, skivan till barnen och den viktiga utvärderingen som vi behöver från mamman/vårdaren. Ögonen lyste av förväntan på en av papporna när han tänkte på sina barn och hur de skulle ta emot paketet. Han hade valt att läsa en vargsaga med inlagt rysligt vargtjut och var väldigt nöjd med sin inspelning.

Johan som har kontakt med Lennart Hellsing hade dessutom denna sista filmdag med sig en trevlig överraskning - alla fick varsin signerad bok av Hellsing (som vi KANSKE kan få med på ett hörn i filmen. Vi får se.)

För de som vill göra ytterligare en inspelning hoppas vi kunna komma ut om några veckor, så slutgiltigt tack och adjö behövde det inte bli. Nu väntar vi spänt på responsen från de anhöriga och allra mest barnens. Hur filmen blir lär ta sin lilla tid innan vi får veta, men förhoppningsvis ska vi kunna samla de pappor som är kvar i början av nästa år för premiärvisning. (Karin och jag har blandade känslor inför vår filmdebut medans papporna var fyllda av självförtroende!)

Margareta

ps. Och i allra sista stund kom äntligen den utlovade Ludde-boken och sagopåsen blev perfekt!ds

Femte träffen

och dags för slutlig redigering. Det här är nog den mest krävande träffen hittills eftersom vi har sju sagor att ta hand om och alla inte var helt lätta att få fason på. Papporna kan ha höga krav på hur det skulle låta, vilket i och för sig är helt ok. Men samtidigt är vi ju inte proffs och det ska ju vara en personlig gåva från pappa och inte en tiptop ljudinspelning får jag förklara.

Nå - vi börjar lite lättsamt med tipsrunda om biblioteket. Det går rätt bra och känns som om vi har fått ut vårt budskap; -"det finns mycket för er och era barn på biblioteket". Därefter fikar vi och sedan är dags för redigering.

Papporna lyssnar en och en på sin inläsning, och de flesta tycker oftast att det är en riktig rysare att höra sin egen röst. Nu ska de ska klippa bort fel och lägga in passande ljudillustrationer. Någon pappa greppar tekniken direkt, andra är mer osäkra och överlåter åt mig att sköta tekniken. Vissa inläsningar är enkla, andra lite mer komplicerade att redigera och det hela tar mer tid än vi räknat med. Tre sagor måste jag och Karin jobba ytterligare på innan nästa träff då att vi ska ha skivorna färdiga.

Karin och jag har också blivit intervjuade i biblioteksmiljö av Johan medan Peter filmat. Ljudet fick inte godkänt och vi måste göra om. Hårt slit att vara "filmstjärna"!

Margareta

Godnattsagor inifrån hjärtat!

Vi är rätt många som samlas utanför Fosieanstalten den här dagen. Förutom Karin och jag; Johan och Peter som ska filma, två skådespelare som ska agera besökande familj, en journalist som ska skriva om själva filmproceduren och ytterligare en skribent som ska hjälpa oss vid skrivandet av metodhandboken. Hur blev det så här!? Men under över alla under - det funkar.

Filmarna tar med sig skådisarna och journalisten till besöksrummet där de ska filma en sekvens tillsammans med en av papporna. Han och filmarna dyker inte upp förrän senare när vi riggat färdigt datorerna. För det idag vi ska spela in pappornas sagor! Vi använder två närliggande rum för att kunna spela in parallellt, vilket är nödvändigt för att hinna med alla sju inspelningar och som vanligt ska de pappor som väntar på att spela in pyssla ihop sina egna skivfodral.

Så kan vi äntligen sätta igång med inspelningen av sagan! Alla är fokuserade och vi blir som tidigare imponerade av deras mod och fascinerade av deras varierande prov på berättartalanger. Någon har valt att sjunga och tar i för kung och fosterland och Hans och Greta på norrländska är bara så obeskrivligt fint att man blir alldeles varm om härtat!

Margareta

Många skratt och stora ögon

blev det när Anders Granström, skådespelare och prisbelönt berättare, "intog scenen" på vårt tredje möte med papporna på Fosieanstalten. Karin och jag kan koppla av lite - den här träffen är det Anders som håller i taktpinnen. Man kan inte nog betona vikten av att berättande måste komma från hjärtat för att beröra. För att få känna på det fick papporna delta i flera mycket inspirerande berättarövningar. Stämningen blev varm (både fysiskt och psykiskt) och stundtals oerhört uppsluppen och vi var alla mycket nöjda när vi skiljdes åt. Tack Anders! Karin och jag åkte tillbaka till biblioteket för att jaga ihop fler böcker till de pappor som önskar läsa in på sitt hemspråk. De beställda böckerna har ännu inte kommit men Stadsbiblioteket har en hel del som vi kan låna och som Karin kör ut med redan idag. Nästa gång är det nämligen dags för inspelning och då vill det till att alla har hittat sin favoritsaga.

Margareta

ps. Vikten av gott fika kan inte heller nog betonas - igår tror jag vi övertrasserade en aning, men det var det värt. På en skala 1-5 fick fikat 10! ds

Sagostundsträdet och ska man säga sanningen

Några av papporna kommer lite tidigt den här gången. Är de fikasugna eller är de ivriga att få veta mer om varför det är så bra att läsa och få användbara råd om hur de gör sagan fängslande (!). Denna andra träff är det nämligen dags för Karins fantastiska sagostundsträd att fyllas med läslöv - ett löv för varje läsvinst. Dessutom ska vi ge papporna en berättarövning "Jag minns en gång när jag och (mitt barn) ....."
Men först ska jag läsa en saga för dem och det blir "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum med stora härliga bilder. Jag gillar allt av Pija Lindenbaum men det är inte lätt att att veta vad papporna tycker, mer än att det självklart känns ovant för dem. Att de förstår vitsen med berättarteknik är däremot helt klart.


Det är ju inte så underligt kanske att det går lite trögt för dem att komma på läsvinster. Många av de här papporna har nästan aldrig läst högt för sina barn. "Att lära sig lyssna" tycker en pappa att barn lär sig om de lyssnar på sagor. När vi vid fikat lite senare hamnar i en livlig diskussion om huruvida de ska tala om för sina barn att de sitter i fängelse, då förstår jag att nog ingen läst högt för honom. De andra papporna som valt att säga som det är till sina barn sitter tysta och den här pappan har mycket svårt att lyssna på våra forskningsargument. Efteråt, när papporna gått och vi plockar undan och samtidigt smälter intryck, känns det faktiskt inte riktigt bra att vi, som utifrån kommande, deltar i denna diskussion. En del pappor är mycket rädda för att avslöja sanningen för sina barn och det är kanske förmätet av oss att komma dragande med forskningsresultat. Bättre då att låta Anneli Björkhagen från Bryggan, som forskat på just detta, tala om det när hon besöker oss den sista träffen.

Men redan på onsdag är det dags för Anders Granström och hans berättelser. Förra gången var varken Karin (semester) och jag (sjuk) med och papporna blev visst bara tre - men på tisdag blir det succé!
Margareta

ps. Snart har vi alla vant oss vid Peters och Johans stökande runt oss. Känns bra. Allt för den goda sakens skull som sagt.ds

Peter och Johan in action

Här har ni då våra glada filmare Peter (till vänster) och Johan fångade i vår kamera från gårdagens träff med papporna. Margareta kommer inom kort att skriva mer om hur det gick.

Första träffen och kameran går!

Lite scenskälva känner vi nog av när vi förbereder för höstens första träff med papporna på Fosieanstalten. Känns verkligen bra att så många som sju pappor valt att vara med! Speciellt roligt eftersom projektet nu blir filmat. Johan och Peter från Avec Media AB riggar kamera och ljus och testar ljudet med en sån där pälsig mick på en lång stång över våra huvuden. (Så om nerverna känns lite extra idag är det kanske inte så konstigt. )
Annars är allt som vanligt. Vi presenterar oss och projektet för papporna som berättar varför de valt att vara med och lite om sina barn. Inalles 14 barn från 2 år upp till 16. En pappa har uttryckligen avstått från att vara med i bild och det är inga problem. Lite småstökigt blir det för filmarna när vi glömmer bort att de är där och börjar prata om saker som kan vara bra att ha med i filmen - mitt i fikat! Annars flöt allt på och när träffen var över (och luften slut!) klev alla pappor iväg med en eller flera barnböcker under armen att kika i inför träffen nästa torsdag.
Nu ska jag fortsätta att köpa in böcker, pengar saknas inte och det är härligt. Kanske just i denna stund är Karin på Bokmässan och presenterar projektet där. KUL!
Margareta

Då bär det av!

Margareta och jag ska strax hoppa in i bilen och köra ut till Fosieanstalten. Det är med lite pirr i kroppen då det idag kommer att vara fullt hus. Sju pappor, två bibliotekarier, två filmare och barnansvarige Mona inklämda i samma rum. Det gäller att pudra näsan lite extra då vi ska ha en filmkamera närvarande. Den biten kan jag här erkänna känns mindre lockande. Men jag försöker övertyga mig själv om att det har ett högre syfte och att om det möjliggör att andra barn till fängslade föräldrar kan få sagor från sin frånvarande mamma eller pappa, då är det inte så mycket att gnälla över. Johan har även lugnande övertygat mig och Margareta om att man vänjer sig. Så är det nog.

Yes, håll tummarna. Nu bär det av!

Karin

Godnattsagor inifrån på Bokmässan

Om ni har vägarna förbi Bok & Biblioteksmässan i Göteborg på torsdag så hittar ni mig i Kulturrådets monter C02:02 kl 14-14.30. Där kommer jag att samtala med Cay Corneliuson om Godnattsagor inifrån. Kom gärna förbi och säg hej.

Karin

Den omständliga rekryteringprocessen....

Jag har nu spenderat orimligt mycket tid på att ett underhållande sätt försöka beskrivna den galna processen fram till en fullständig pappagrupp för denna termins studiecirkel. Ni hade troligtvis somnat på vägen. Här kommer istället kortversionen.

De var sju stycken startklara och peppade pappor, det blev sex stycken, plötsligt bara fyra, upp till fem men troligtvis sex, tillbaka till fem, åter sju och cirkeln är sluten. Längst med vägen har telefonen gått varm, det har suckats och pustats. Vi har bland annat fått tidigarelägga startdatum två veckor, alla inblandade har fått trassla rejält med sina scheman. Vi har lyckats tidigarelägga en flytt av en intagen från Kirsebergsanstalten till Fosieanstalten. Han hade anmält intresse på Kirseberg men fått besked att han p.g.a. av flytt inte skulle få delta. Flytten gick dock lyckligtvis till Fosie och när en ledig plats dök upp nu endast några dagar innan start blev han plötsligt högaktuell då vi eftersträvar en full grupp inför filmandet. Kriminalvårdsinspektören på Kirseberg gjorde ett toppenarbete och lyckades ändra på detta datum endast p.g.a. projektet. Det säger en del om det fina tillmötesgående man numera har till Godnattsagor inifrån.

Är det då värt allt detta trassel. Svaret är enkelt. Här har ni tre goda anledningar som kommer från förra terminens utvärdering.

”Relationen mellan pappan och barnet har blivit bättre. Barnet vill fortsätta att höra på sin pappas röst och barnet känner sig mer speciell nu.”

"Jag har fått reda på mycket man kan få hjälp med via biblioteket, många år sen jag var på bibblan. Blir annorlunda nu när jag kommer ut, jag kommer besöka det ofta med barnen."

”För min del var det en mycket fin upplevelse, det kom många tårar och att det var ett sätt att få höra honom på som man aldrig gjort tidigare. Jag är mycket stolt över honom.”


Karin

Två steg framåt, ett steg tillbaka

I torsdags fick då den nya gruppen träffa Margareta och mig samt filmaren Johan. Detta gick jättebra och killarna uttryckte ingen oro för själva filmandet och verkade vara peppade för starten. Mot slutet av vårt möte visade sig dock att två stycken av papporna troligtvis, rent tidsmässigt, inte kommer att kunna fullfölja studiecirkeln då de är på väg till annan anstalt eller frivård. Mona, barnansvarig på anstalten, som kämpat hårt för att få ihop en bra grupp och pratat sig varmt om vilka bra killar som var anmälda till den omgång fick en trött blick.

Ja, så här är det. Detta är en del av att arbete inom kriminalvården och då specifikt på en anstalt med kortare straff där det är stor omsättning av intagna. Det är väldigt svårt att rekrytera och förebereda en bra grupp som fungerar tidsmässigt för de intresserade samt att när man tror att man lyckats med detta visar det sig att det trots allt kan finns beslut om flytt som hänger i luften och inte tidigare kunnat vaskas fram. Detta på grund av att beslutet är kopplat till många olika komponenter så som t.ex. den intagnes uppförande, möjligheter till praktik/arbete, massa administrativt arbete som kan bli fördröjt eller tidigarelagt samt beslut från andra institutioner så som frivården etc.

En uppiggande aspekt av det hela var att killen som var på väg till frivården och eventuell fotboja menade på att kan kunde tänka sig att komma in till anstalten för att kunna fullfölja cirkeln. På styrgruppsmötet konstaterade kriminalvårdspersonalen att detta väl aldrig någonsin hänt att någon frivilligt kunde tänka sig att återkomma till anstalten på grund av en kurs. Margareta och jag fick således slå oss lite extra på bröstet trots viss motgång.

Faktum kvarstår och vi har nu börjat titta på lösningar. Ett alternativ är att tidigarelägga starten för att säkerställa en av killarnas medverkan.

Fortsättning följer.

Karin

På torsdag möter Johan de nya papporna

Den 6 oktober drar vi igång den fjärde studiecirkeln på Fosieanstalten. Denna gång blir som sagt lite extra speciell då cirkeln ska filmas!

Barnansvarig på Fosieanstalten, trygga Mona som man alltid kan lita på, har varit ute i god tid med rekrytering av pappor. Detta var extra viktigt denna termin för att få ihop en bra och stabil grupp, men också en grupp som är beredda på att bli filmade. Detta är något jag varit orolig för att det kanske skulle ställa till problem. Tydligen var min oro i onödan då vi i dagsläget har sju stycken intresserade pappor som enligt Mona ska vara jättebra killar. Vi väntar dock fortfarande på besked från mammor/andra anhöriga på utsidan som måste godkänna pappornas medverkan.

Nu på torsdag i samband med terminens första styrgruppsmöte kommer papporna att få träffa filmaren Johan Stenius samt Margareta och mig för att få höra lite mer om tankarna kring filmen samt få möjlighet att ställa frågor till oss. Förhoppningsvis kommer detta bidra till att alla känner sig mer bekväma. Men det skulle ju även kunna innebär att någon får kalla fötter och väljer att dra sig ur. Så än så länge får vi väl fortfarande hålla tummarna och hoppas på att allt faller på plats.

Studiecirklen på Kirseberg drar igång först den 15 okt. Men där står pappor redan i kö från förra terminen på att få vara med.

Karin

Godnattsagor i Skandinavien?

Ja, nu har projektet faktiskt även börjat röra sig över de nordiska gränserna. I bibliotekstidskriften Scandinavian Public Library Quarterly publicerades i sommar en artikel om Godnattsagor inifrån(samma som i Göteborgsposten fast översatt till engelska). Trots att tidningen numret dessförinnan placerade en artikel om Malmös nya och spännande bibliotek Garaget på framsidan och tanken är att länderna ska alternera framsidestoffet valde man trots detta att placera en svensk och Malmöbaserad artikel återigen på första sidan, Go Malmö säger jag! Läs den här.

Igår fick jag även ett mail från Kriminalforsorgen i Danmark som var nyfikna på projektet och överväger att starta ett pilotprojekt i Köpenhamn.

Karin

Mycket, mycket goda nyheter!

Medan jag har förkovrat min spanska i Valencia under fyra veckor har det trillat in pengar på Malmö Stadsbibliotek. Närmare bestämt 1 143 000 kr från Arvsfonden och 120 000 kr från Kulturrådet. Helt, helt fantastiskt!

Det betyder i praktiken att det ska göras dokumentärfilm och metodhandbok, ytterligare två terminer på Kirseberg kan genomföras samt att även pappor på Tygelsjöanstalten kommer att få chansen att läsa in sagor våren 2010 om allt går som det ska.

De 120 000 kr från Kulturrådet ska användas till en vetenskaplig utvärdering som Annelie Björkhagen på Malmö högskola kommer att genomföra.

Det blir helt enkelt en mycket händelserik höst!

Men än så länge...sommar.

Karin

I väntan på pengar tar vi sommarlov

Vi går i väntans tider här på biblioteket. I dagsläget har vi två ansökningar inne för nya pengar till projektet. En till Kulturrådet för pengar till en vetenskaplig utvärdering. Den andra till Arvsfonden. Ansökan till Arvsfonden är tänkt att bekosta år 2. på Kirsebergsanstalten men också till start på den öppna anstalten Tygelsjö våren 2010 samt budget till dokumentärfilm OCH metodhandbok. Budgeten från år 1 har sålunda nästan tredubblats.

Tanken är att filmen och metodhandboken ska fungera som kompletterande verktyg till varandra och kunna användas av andra bibliotek och anstalter som vill starta Godnattsagor inifrån. Mycket positivt är nämligen att vi nu börjat få viss indikation från huvudkontoret i Norrköping att Kriminalvården eventuellt vill satsa på att sprida projektet som en del av den ordinarie programverksamheten. Jag kanske ska bita mig i läppen lite och lägga betoning på eventuellt som sagt. Men det är såpass positivt bara det, så jag tycker det är värt att dela det med er.

I övrigt går utvärderingen lite trögt denna termin, dvs utvärdering från mammorna och andra ansvariga för barnen på utsidan. Från de två grupperna på Fosie och Kirseberg har vi endast fått in två svar av mammorna. En första påminnelse är ute så jag hoppas att det ska trilla in lite svar medan vi är på semester. Så himla viktigt för projektets framtid såklart att få respons från familjerna som tar emot sagopaketen.

Men tills dess, önskar vi alla som arbetar med Godnattsagor inifrån er en jätteskön och forhoppningsvis varm sommar!

Till hösten hoppas jag att jag ska kunna få andra delaktiga i projektet såsom barnansvariga vårdare på anstalterna, vår professionella berättare Anders Granström etc att berätta om sin upplevelse och erfarenhet av att medverka i projektet.

Karin

Ps. Ikväll kl 20 på SVT visas en dokumentär om Lennart Hellsing, vår store barnboksförfattare och ordkonstnär som i år fyller 90. Johan Stenius som kommer att producera filmen om Godnattsagor inifrån ligger bl.a. bakom denna dokumentär och har följt Hellsing under fem års tid där han berättat om sitt liv och författarskap.

Nya lärdomar och modiga pappor

Tiden har tyvärr inte riktigt räckt till för att berätta klart om hur det gick för papporna på Kirseberg. Jag ska försöka mig på en sammanfattning här nedan.

Framförallt vill jag berätta om de två modigaste papporna denna termin. Första gången i projektet gjordes det nämligen en inläsningen till en ofödd son som ligger och väntar i magen på att få komma ut och höra sin pappa läsa följande dikter;

Sov så sött, dröm söta drömmar
om en häst med silvertömmar
silvervagn med silverklockor
och en kusk med sidensockor

Kom med mig min lilla skatt
vi gör ett äventyr i natt
ror ut till havet, ut till ön
känn vad aftonen är skön

Ön den heter drömmingen
runt den simmar strömmingen
Vi kan meta hela natten
vi får mat till oss och katten

Jag håller dig i handen, jag stryker lätt din kind
Jag blåser på din panna, jag blåser som en vind

Jag håller dig om armen, just nu så är du min
Jag klappar dig på halsen och stryker nätt ditt skinn

För du är aldrig ensam, just nu är jag hos dig
just nu är heligt, alltid
så vila du hos mig

Den andra modiga pappan fick också prova på en variant vi inte tidigare testat på. Denna pappa pratar fyra språk flytande men hanterar ännu knappt att läsa svensk text. Han fick därför läsa efter och härma min röst, vilken vi sedan klippte bort för att få en fullständig saga till dottern. Dottern förstår bara svenska så detta var enda sättet att lösa det på. Stolheten att ta sig igenom denna pärs var stor. Det krävdes en rejäl kraftsamling och jag kan säga att jag var väldigt imponerad.

I övrigt blev det en fantastiskt kompott av sagor av de resterande papporna, också denna gång med betoning på de klassiska sagorna som de ofta känner igen från sin egen barndom. En läste Pannkaksresan, en annan Bockarna bruse med en egen lite hippare tolkning som blev "Bockarna the Bruce" där han nog också slog rekord i att lägga in flest ljudeffekter, den tredje läste Rödluvan och vargen med silkeslen röst till "sin lilla prinsessa", Herr och Fru Slusk av Roald Dahl lästes in av den fjärde kvarvarande pappan som han fastnat för när vi läste högt ur den vid första träffen. Denna ska hans fyra pojkar få lyssna på tillsammans.

Imorgon och på torsdag blir det nya inspelningar. Då ska åtta stycken pappor, tre från förra gruppen och fem från den senaste spela in ännu en saga. Jag vet att det gått och väntat och sett fram emot detta. Framför allt vet jag med säkerhet att några av barnen väntat och frågat efter när nästa saga kommer.

Till sist bjuder vi på två citat från pappornas utvärdering.

"Jag visste inte att man kunde ha så roligt med böcker!!"

"Jag har fått reda på mycket man kan få hjälp med via biblioteket, många år sen jag var på bibblan. Blir annorlunda nu när jag kommer ut, jag kommer besöka det ofta med barnen."

Karin

Under våren har vi arbetat med att ta fram informationsmaterial för Godnattsagor inifrån. Vi fick möjligheten att arbete med den proffsiga grafiska designbyrån ATWTP(All The Way To Paris) som utformat informationsfoldrar, vykort och plansch.

Bilderna ni ser är delar av broshyren som är tre tittskåp vilka representerar olika delarna av berättandets kraft. Underhållning, lust och skratt, den magiska sagans värld och slutligen vår tids moderna berättande med science fiction etc.

Ur de här fantastiska tittskåpen (som faktiskt gjorts i verkligenheten och inte bara är en grafisk konstruktion) har de plockats ut valda delar som sammanförts till det emblem ni numera ser längst uppe i högra hörnet på bloggen och som kommer att vara Godnattsagor inifråns signum framöver.

Är ni intresserade av att få några ex av foldern för att kunna hjälpa till med spridningen av projektet, hör av er till mig så skickar jag det till er. Eller skicka förresten förfrågan både till mig och Margareta då jag kommer att vara borta från jobb stora delar av somaren.

Karin

Lyssnartips

För er som missade P1´s radioinslag om Godnatttsagor inifrån i programmet Studio1 - ni kan lyssna på SR´s webbradio. Hur lätt som helst! Googla Godnattsagor SR så ger det sig!
Margareta

Mer tid

Sista träffen och avslutningsfest tillsammans med Bryggan och papporna. Det kändes att papporna var nöjda och belåtna med sina inläsningar och enkäten som de får fylla i på plats visade att det enda de önskar är mer tid! Framför allt för redigering, men även för inläsningen. Det är lite svårt att hinna lära sig redigeringen på endast en halvtimme, det säger sig självt, men samtidigt är det kanske inte det som är viktigast? Ytterligare ett inspelningstilfälle kommer vi att lägga in nu på våren för alla pappor som deltagit.

Det är härligt att de varit så positiva och berättade att de fått nya tankar kring betydelsen av läsning. En pappa berättade om sin nästan vuxna dotter som gärna läser och även skriver och att han nu börjat förstå att hans fria berättande nog haft en viss betydelse för hennes intresse. Han hade inte läst så mycket för sina barn, men han hade ofta berättat fritt och nu skulle han verkligen tänka på detta med sin sex-åring.

Det var lite som lille julafton när papporna började fylla tygkassen. Två pappor valde att själva lämna över till barnen, så det blev endast ett paket som gick iväg med posten. Slutligen tack och adjö och stora kramen!
Margareta
preliminär start för höstens träffar blir i mitten av september

Tipsrunda

I tisdags var det näst sista träffen på Fosieanstalten och papporna fick gå en tipsrunda på tema bibliotek. Det blev riktigt lyckat. Lite barnsligt men kul att få traska runt i det lilla rummet och leta upp alla femton frågor om vad, främst Stadsbiblioteket i Malmö, håller på med. 18 rätt av 26 möjliga blev bästa resultat och så fick vi ett bra samtal om vad bibliotek faktiskt kan erbjuda nuförtiden.

Efter fikat var det tid för redigering och att höra sin egen röst är alltid lite pinsamt, men de hade läst med inlevelse och förstått det här med att läsa långsamt, göra pauser, ändra röststyrka etc. Vid redigeringstillfället behöver vi två rum och när det visade det sig att vårt andra rum var upptaget blev det lite halvkris, men det löste sig och Karin och en pappa fick gå iväg till verkstadens lilla pentry och sitta där.

Nu behärskar jag redigeringstekniken lite bättre än förra terminen och det var därför betydligt lättare att överlämna till papporna att själv redigera, vilket de klarade galant. Karin och jag vet inte riktigt vilken möda vi ska lägga på att lära papporna det här tekniska, det är ju lite tidskrävande. Men det märktes att de tyckte det var roligt när de väl lärt sig det, så det kanske är rätt bra ändå.

Trots att vi hade gott om tid, ca 30-40 min/inläsning, så hann vi ändå inte med att redigera färdigt på plats. Lite efterarbete blev det. En pappa hade valt att läsa Snövit, som blev 15 minuter i färdigredigerat skick och tog mig några dryga timmar att redigera. Men det var kul!

Margareta

De "gamla" papporna och den nya bokcirkeln

Glömde såklart berätta om de "gamla" papporna. Innan träffen i torsdags satte igång dök även papporna från förra gruppen upp i biblioteket där Miriam och jag satt och förberedde oss. En efter en smög de sig in. De hade såklart koll på att den nya cirkeln skulle starta, visste att vi var på plats och kom dit för att snacka lite. Efter att arbetat ihop under sex veckor hinner man såklart bygga upp en gemenskap och ett förtroende för varandra och det är kul att få träffas och snacka lite om vad som hänt sen sist. Alla erkände att de var lite avundsjuka på de nya papporna.

I utvärderingen med denna grupp dök det upp önskemål om en fortsättningskurs. Eftersom detta inte är möjligt i dagsläget kom vi fram till att en bokcirkel vore ett bra alternativ. Bokcirkeln, som bla Miriam håller i, är nu igång och tre av papporna är med och är i full färd med att läsa den första utvalda boken. Dessa tre samt en fjärde vill även fortsätta att läsa in sagor och tycker att det är alldeles för långt mellan gångerna, vilket jag håller med om. Responsen från en av barnen efter den andra sagan som skickades var "När kommer nästa pappa?!"

En önskan vore såklart att papporna själva, via biblioteket, kunde få tillgång till laptopen, lära sig inspelningsprogrammet och läsa in sagor när de själva känner för det. Det känns viktigt att bemöta detta nyväckta intresse för att ge papporna en möjlighet att fortsätta skicka hem sagor och därmed bygga vidare på relationen med barnen. På nästa styrgruppsmöte får detta bli en punkt för att se över vilka möjligheter som finns. Det känns som en självklar utveckling iallafall framöver.

Strax bär det av till Kirseberg igen, då kommer Anders Granström och håller låda. I förra gruppen möttes han av stående ovationer. Vi får se hur det går denna gång.

Karin

Förra torsdagen påbörjades den nya cirkeln på Kirsbergsanstalten. Jag lämnade den mycket glad och inspirerad. Inte för att det kanske brukar vara någon ovanlighet ska jag tillägga. Men det som slog mig denna gång är att det verkligen är ett privilegium att få jobba med dessa föräldrar. I denna grupp har ingen av killarna någon egentlig erfarenhet av att läsa själva, ingen har blivit lästa för sig när de var små och ingen läser i dagsläget för sina barn. ÄNDOCK anmäler de sig till denna studiecirkel och lite nervösa men nyfikna berättar de en efter en att de är väldigt glada att få denna möjlighet.

Glädjen från min sida ligger självklart både i att få jobba med en så tacksam grupp men också i möjligheten att faktiskt kunna väcka nya intressen och glädje hos dessa föräldrar och deras barn är guld värt. Jag har nu efter erfarenhet från tre grupper börjat se hur det vi ger från bibliotekets sida på något magiskt sätt expanderar längts med vägen och blir något mycket större och finare. Jag inser i skrivandets stund att det kanske är här i privilegiumet ligger, att få följa med på denna resa!

Redan denna första gång, under högläsningen ur Roald Dahls Herr och Fru slusk utbröt en hel del fniss och en av papporna insisterade på att få låna boken så han kunde läsa klart den för sig själv.

Karin

Klartecken om dokumentärfilm!

Ja, som Margareta nämnde gick det bättre den här gången med förfrågan om dokumentär film/pedagogisk film om Godnattsagor inifrån. Efter att vi fått ett blankt nej förra gången arbetade jag och filmaren Johan Stenius vidare med en projektbeskrivning för hur filmen skulle bemöta integritet- och säkerhetsaspekten. Efter vårt möte med representanter från Region Syd, som gick mycket bra, fick vi ett datum för att presentera idén för hela ledningsgruppen på Kriminalvården Region Syd. Step by step.

Detta datum inföll dock tyvärr under min semester. Så medan jag njöt på en solig strand fick Johan, fredagen den 13:e kl 13.00, själv presentera vårt förslag. Ledningsgruppen tyckte han var modig som vågade komma denna tid. Det tyckte Johan med, men avslöjade intet.

Gruppen ställde sig direkt positiv. Frågan var nu således bättre underbyggd och när idén återigen lyftes till Norrköping fick vi plötsligt ett ja!!

Nu är det bara den där lilla petitessen men pengar återigen...

Fortsättning följer.

Karin

Och så var de bara tre ...

Nu har vi redan hunnit med träff tre och fyra vilket innebär att papporna har valt lämplig saga och även spelat in. Det som tyvärr också har hänt är att en pappa valt att inte fortsätta, vilket inträffade redan vid träff två då Anders Granström så oturligt blev (nästan) solokvist. Svårt att få utröna varför pappan inte ville fortsätta. Det blev bara tvärnit.

Att vara halv grupp sätter ju en del press på både de som håller i träffen och de som deltar. Även om de närvarande papporna tyckte det var jättebra med Anders och hans berättarkonst, så kan det ändå upplevas lite konstigt med endast hälften av deltagarna närvarande. Vi måste tänka/prata igenom det här med rekryteringsprocessen. Kanske bättre att flytta fram datum för träffar än att "nöja" oss med färre deltagare? Det är dock mycket som ska klaffa. Papporna måste ju vara kvar på anstalten hela perioden, få okej från vårdnadshavaren på utsidan och inhyrda event (som Anders Granström och Bryggan) ska bokas och kanske inte kan ändra så lätt.

Men i alla fall - det är tre väldigt trevliga, intresserade och motiverade pappor som är kvar och som dessutom tycker att Godnattsagor inifrån är det roligaste som händer på hela veckan. Okej - det är en anstalt men vi suger ändå i oss berömmet! Karin och jag tycker fortfarande det är spännande och roligt att få killarna att våga läsa högt och de gör ett fantastiskt jobb! På skälvande knän till inspelningsrummet och en halvtimma senare går de ut som segrare, lite matta kanske men ack så belåtna.

Det där med att förbereda sig inför högläsningen och läsa högt för sig själv eller någon annan som vill lyssna, är det väl lite si och så med. Men alla hade valt en saga som de tyckte om och ville läsa in så där flöt det på fint. Fördelen med färre deltagare är att varje pappa får mer tid för inspelning. En pappa blev så missnöjd med sin första inläsning att han ville göra om den och det hade vi absolut inte hunnit i vanliga fall. Nu hade vi tid och han blev jättenöjd.

Jättefint broschyrmaterial om projektet håller på att arbetas fram. Mer om det senare.
Göteborgsposten hade ett helt uppslag om Godnattsagor inifrån den 17 mars och så har vi fått klartecken från högsta instans för dokumentärfilmen!! Mycket spännande!

Nåsta träff ska det redigeras.

Margareta

Förkylningstider

Så hände det som inte fick hända. Karin är på semester och jag, som skulle bli ensam cirkelledare, blir sjuk! Vilken dundertur att det var Anders Granström, vår formidabla berättare, som skulle hålla i andra träffen den här gången. Förhoppningsvis klarade han det galant. Mer om vad som utspelades sig kommer så snart jag får tag i Anders.

Margareta

Och så blev de bara fyra -men fyra ess!

In i det sista var det osäkert hur stor studiecirkeln skulle bli denna gång. Inte förrän på måndagen, dagen före start, fick vi reda på hur många pappor vi skulle få arbeta tillsammans med. En intresserad pappa hade blivit förflyttad och och en annan fick tyvärr inte klartecken från barnets mamma. Att den person som har hand om barnet på utsidan måste ge sitt medgivande tycker vi är mycket viktigt och ett tag såg det ut som om vi skulle få skjuta fram starten, men i sista stund fick vi de återstående mammornas medgivande och kunde sätta igång som planerat.

Det visade sig bli fyra positiva och pratglada pappor som valt att delta i studiecirkelns tredje termin på Fosieanstalten och det kändes som de hade lika stora förväntningar på Godnattsagor inifrån som vi själva. Och det kändes väldigt bra! Vi inledde som vanligt med att presentera oss själva och projektet för att sedan få höra dem berätta lite om sina barn. De har tillsammans nio barn, den yngste 14 månader och den äldsta 14 år. Lära känna varandra-bingot funkade bra och utlöste många skratt och efter fikat visade papporna stort intresse för vår, vid det här laget, ganska digra boksamling. Det är verkligen jättebra att de redan nu börjar tänka på en saga eller kortare berättelse som de vill läsa in, för tiden går fort och rätt som det är är det dags för inspelning.

Nästa gång är det Anders Granström som ska inspirera med sin berättarkonst och det ska bli spännande att få vara med den här gången också tycker

Margareta

Vi håller tummarna!

Den 3 mars startar Godnattsagor inifrån den tredje terminen på Fosieanstalten. I dagsläget är det fortfarande lite osäkert hur många deltagare det blir. Vi håller tummarna för att det blir sex pappor som är intresserade av att stärka sitt/sina barns läsutveckling och på tisdag förväntansfullt tar emot oss. Det ska bli väldigt spännande att få sätta igång igen efter uppehållet sedan oktober. (Vi hade en extra inspelning i december med några pappor som ville läsa in en saga till.)
Förra terminen, som var min första, var det mycket att sätta sig in i. Allt från den förvisso inte så svåra uppgiften att välja lämpliga barnböcker till att lära sig ljudredigeringsprogrammet. För att inte tala om hur det kändes att komma till en så speciell miljö som en anstalt med för mig okända kulturkoder. Den här gången känner jag mig mer "varm i kläderna" som Karin uttryckt det och eftersom projektet fått så oerhört fin respons från alla håll; papporna, barnen, mammorna och andra vårdanshavare, media, kriminalvården och biblioteksvärlden är det med glädje man ger sig i kast med ett nytt gäng.
Lite smärre förändringar i studiecirkeln har vi jobbat med, t.ex. ska vi testa med en tipsrunda som ska ge information om bibliotek på ett (hoppas vi!) roligt sätt och så ska vi satsa mer på den klassiska sagan som passar bra att läsa högt och har köpt in flera härliga sagosamlingar.

Igårkväll hade vi förmånen att få presentera projektet på Svensk Biblioteksförenings årsmöte (Region Skåne) och det är verkligen jättepeppande att få berätta för intresserade kolleger!
Margareta

Vad kan litteraturen göra?

I senaste Biblioteksbladet (för hela artikeln se papperstidningen) kan ni läsa den omfattande artikel Godnattsagor inifrån anstalten skriven av Suzanne Mortensen. Suzanne fick strax innan jul möjligheten att träffa tre av papporna som medverkat i studiecirkeln på Kirsebergsanstalten.

Suzanne, bibliotekarie och frilansjournalist, var den som ursprungligen uppmärksammade det engelska projektet Story Book Dads och var så klok att hon såg till att skriva en artikel om projektet i Biblioteksbladet. Det var denna artikel som berörde mig så starkt att jag fick gåshud på armarna och som tillika var startskottet för mitt arbete med den svenska motsvarigheten Godnattsagor inifrån. Det föll sig således ganska naturligt att Suzanne var den som skulle göra uppföljningsreportaget nu efter ett år av Godnattsagor inifråns levnad.

För er som är intresserade vill jag passa på att uppmärksamma att Suzanne lördagen den 7 mars kommer att medverka på seminariedagen "Vad kan litteraturen göra?" som går av stapeln kl 10.15 i Hörsalen på Språk- och litteraturcentrum, Sölvegatan, Lund. Dagen arrangeras för att fira utgivningen av antologin Litteraturens värden vilken berör vad somlig litteratur förmår uträtta i större utsträckning än annan littertur. Kort och gott litteraturens kraft. Suzanne kommer att berätta om Lyckade statsningar i Bristol och Malmö, fångar läser och skriver.

För mer information eller föranmälan, kontakta anders.mortensen@litt.lu.se

Karin

Dokumentärfilm om Godnattsagor inifrån?

För en tid sen blev jag kontaktad av en dokumentärfilmare som tidigare arbetat med allt från SVT-produktioner till pedagogisk film för Skolverket etc. Han hade hört talas om projektet och var nyfiken på att veta mer. Efter vårt samtal var vi båda överrens om att det vore fantastiskt att dokumentera projektet via en film. Vi båda såg självklart en stor del problematik, framförallt jag, i hur detta skulle genomföras. Både vad gäller att övertyga kriminalvården att filma inne på anstalten men framförallt för de intagnas integritet samt det störande moment det hade inneburit för studiecirkeln. Trots dessa hinder, optimist som man är, kände jag att det vore dumt att inte försöka driva det vidare för att eventuellt hitta en väg att bemöta dessa problem och vända det till något möjligt och framförallt bra.

Idén togs upp på ett styrgruppsmöte och frågan skickades vidare till kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping. Där blev det blankt nej. Orsaken bakom svaret var säkerhetaspekten samt de intagnas integritet vilket jag hade räknat med och hade förståelse för. Samtidigt hade vi inte fått möjligheten att lägga fram förslaget på vårt vis.

Skam den som ger sig tänkte jag och arbetade vidare. Efter ett samtal med nationellt ansvarig för barnfrågor inom kriminalvården beslutade vi att tillsammans med filmaren, säkerhetsansvarig på kriminalvårdens regionskontor Syd samt barnansvarig på Fosieanstalten diskutera frågan vidare. Utgångspunkten för detta möte, som kommer att äga rum nästa vecka, kommer då att fokusera på möjliga vägar att göra en kvalitativ film som samtidigt tillgodoser kriminalvårdens krav på säkerhet samt självklart pappornas integritet. Den sistnämnda aspekten är någon som jag anser vara av extremt stor vikt. Framförallt då barnperspektivet måste ligga till grund även här och att vi som arbetar i projektet har ett ansvar att medverkande och deras barn inte på något sätt tar skada av detta.

Vad skulle då syftet vara med filmen? Ja, den frågan är ju väldigt viktig att ställa sig för att inte stanna vid tanken att en film är väl alltid kul/bra att göra. Orsaken att göra en film om Godnattsagor inifrån tycker jag, trots problematiken, vara flera. Från bibliotekets sida finns det en poäng i att lyfta fram nyskapande verksamhet. En annan viktig aspekt vore att kunna använda filmen som inspiration för andra anstalter och bibliotek för att starta denna typ av verksamhet. Film tilltalar, som vi alla vet, helt andra sinnen än ett skrivet dokument, hur målande och välskrivet det än är. Sen finns det självklart en ytterligare samhällelig aspekt att faktiskt lyfta fram denna grupp barn som i mångt och mycket är väldigt osynlig i samhället och göra det på ett positivt och hoppfullt sätt. Att lyfta fram den glädje, lust och relationsskapande som sagorna och berättandets kraft faktiskt har.

Slutligen, efter detta långa inlägg, är jag trots allt mycket medveten om att filmen kanske inte kommer att vara möjlig att genomföra. Om inte, så fick ni en inblick i vad som händer bakom kulisserna i projekt Godnattsagor inifrån. Som sagt, fortsättning följer...

Karin

Nytt år, nya sagor

Ja, då var vi igång igen efter juluppehållet. Studiecirklarna kommer igång ganska sent denna vår. Närmare bestämt först i början av mars på Fosieanstalten och i slutet av samma månad kör vi igång på Kirsebergsanstalten.

I februari kommer vi dock att låta papporna på Kirseberg spela in saga nr 2. En av de sex papporna har flyttats vidare till annan anstalt men resterande vill alla spela in en ny saga, kul tycker vi såklart! Vid detta tillfälle kommer troligtvis även en frilansjournalist vara närvarande vid själva inspelningen för att göra ett fördjupande reportage om projektet.

I dagsläget är det således mycket pyssel med planering inför kommande händelser i projektet. I april är jag och Annelie Björkhagen, representant från Bryggan Malmö, inbjuden till Svensk Biblioteksförenings konferens för fängelsebibliotekarier. Konferensen anordnas vart annat år. Vi är såklart inbjudna för att prata om Godnattsagor inifrån och Bryggans verksamhet. Annelie som i dagarna är färdig med sin avhandling vilken behandlar barn till fängslade mammor kommer även berätta om de slutsatser hon funnit i sin forskning.

Den 15 maj är jag inbjuden till Biblioteksdagarna i Uppsala för att hålla föredrag om projektet. Tema för årets Biblioteksdagar är Rummet och Rymden. Låter mycket lovande tycker jag.

Karin