fredagen den 27:e mars 2009

Klartecken om dokumentärfilm!


Ja, som Margareta nämnde gick det bättre den här gången med förfrågan om dokumentär film/pedagogisk film om Godnattsagor inifrån. Efter att vi fått ett blankt nej förra gången arbetade jag och filmaren Johan Stenius vidare med en projektbeskrivning för hur filmen skulle bemöta integritet- och säkerhetsaspekten. Efter vårt möte med representanter från Region Syd, som gick mycket bra, fick vi ett datum för att presentera idén för hela ledningsgruppen på Kriminalvården Region Syd. Step by step.

Detta datum inföll dock tyvärr under min semester. Så medan jag njöt på en solig strand fick Johan, fredagen den 13:e kl 13.00, själv presentera vårt förslag. Ledningsgruppen tyckte han var modig som vågade komma denna tid. Det tyckte Johan med, men avslöjade intet.

Gruppen ställde sig direkt positiv. Frågan var nu således bättre underbyggd och när idén återigen lyftes till Norrköping fick vi plötsligt ett ja!!

Nu är det bara den där lilla petitessen men pengar återigen...

Fortsättning följer.


Karin

torsdagen den 26:e mars 2009

Och så var de bara tre ...


Nu har vi redan hunnit med träff tre och fyra vilket innebär att papporna har valt lämplig saga och även spelat in. Det som tyvärr också har hänt är att en pappa valt att inte fortsätta, vilket inträffade redan vid träff två då Anders Granström så oturligt blev (nästan) solokvist. Svårt att få utröna varför pappan inte ville fortsätta. Det blev bara tvärnit.

Att vara halv grupp sätter ju en del press på både de som håller i träffen och de som deltar. Även om de närvarande papporna tyckte det var jättebra med Anders och hans berättarkonst, så kan det ändå upplevas lite konstigt med endast hälften av deltagarna närvarande. Vi måste tänka/prata igenom det här med rekryteringsprocessen. Kanske bättre att flytta fram datum för träffar än att "nöja" oss med färre deltagare? Det är dock mycket som ska klaffa. Papporna måste ju vara kvar på anstalten hela perioden, få okej från vårdnadshavaren på utsidan och inhyrda event (som Anders Granström och Bryggan) ska bokas och kanske inte kan ändra så lätt.

Men i alla fall - det är tre väldigt trevliga, intresserade och motiverade pappor som är kvar och som dessutom tycker att Godnattsagor inifrån är det roligaste som händer på hela veckan. Okej - det är en anstalt men vi suger ändå i oss berömmet! Karin och jag tycker fortfarande det är spännande och roligt att få killarna att våga läsa högt och de gör ett fantastiskt jobb! På skälvande knän till inspelningsrummet och en halvtimma senare går de ut som segrare, lite matta kanske men ack så belåtna.


Det där med att förbereda sig inför högläsningen och läsa högt för sig själv eller någon annan som vill lyssna, är det väl lite si och så med. Men alla hade valt en saga som de tyckte om och ville läsa in så där flöt det på fint. Fördelen med färre deltagare är att varje pappa får mer tid för inspelning. En pappa blev så missnöjd med sin första inläsning att han ville göra om den och det hade vi absolut inte hunnit i vanliga fall. Nu hade vi tid och han blev jättenöjd.


Jättefint broschyrmaterial om projektet håller på att arbetas fram. Mer om det senare.
Göteborgsposten hade ett helt uppslag om Godnattsagor inifrån den 17 mars och så har vi fått klartecken från högsta instans för dokumentärfilmen!! Mycket spännande!

Nåsta träff ska det redigeras.

Margareta

fredagen den 13:e mars 2009

Förkylningstider

Så hände det som inte fick hända. Karin är på semester och jag, som skulle bli ensam cirkelledare, blir sjuk! Vilken dundertur att det var Anders Granström, vår formidabla berättare, som skulle hålla i andra träffen den här gången. Förhoppningsvis klarade han det galant. Mer om vad som utspelades sig kommer så snart jag får tag i Anders.

Margareta

torsdagen den 5:e mars 2009

Och så blev de bara fyra -men fyra ess!


In i det sista var det osäkert hur stor studiecirkeln skulle bli denna gång. Inte förrän på måndagen, dagen före start, fick vi reda på hur många pappor vi skulle få arbeta tillsammans med. En intresserad pappa hade blivit förflyttad och och en annan fick tyvärr inte klartecken från barnets mamma. Att den person som har hand om barnet på utsidan måste ge sitt medgivande tycker vi är mycket viktigt och ett tag såg det ut som om vi skulle få skjuta fram starten, men i sista stund fick vi de återstående mammornas medgivande och kunde sätta igång som planerat.

Det visade sig bli fyra positiva och pratglada pappor som valt att delta i studiecirkelns tredje termin på Fosieanstalten och det kändes som de hade lika stora förväntningar på Godnattsagor inifrån som vi själva. Och det kändes väldigt bra! Vi inledde som vanligt med att presentera oss själva och projektet för att sedan få höra dem berätta lite om sina barn. De har tillsammans nio barn, den yngste 14 månader och den äldsta 14 år. Lära känna varandra-bingot funkade bra och utlöste många skratt och efter fikat visade papporna stort intresse för vår, vid det här laget, ganska digra boksamling. Det är verkligen jättebra att de redan nu börjar tänka på en saga eller kortare berättelse som de vill läsa in, för tiden går fort och rätt som det är är det dags för inspelning.

Nästa gång är det Anders Granström som ska inspirera med sin berättarkonst och det ska bli spännande att få vara med den här gången också tycker

Margareta