Godnattsagor inifrån är nu även uppmärksammat av tidskriften ViLäser! Känns väldigt bra. I senaste numret (4) 2009 kan man läsa om en pappa på Kirsebergsanstalten som läst in saga (och dessutom fått måla om anstaltens besöksrum - det gillar jag!).
Margareta
onsdag 18 november 2009
fredag 13 november 2009
Permission= biblioteksbesök. Snacka om att man blir glad!
Hur glad kan man egentligen bli av att möta en låntagare? Tilläggas bör såklart att det inte var vilken låntagare som helst. När Margareta och jag för en stund sen, av en ren tillfällighet råkade befinna oss i en av informationsdiskar samtidigt, kommer en av våra sagopappor gående!Han berättade detta vid sista träffen, att han minsann skulle besöka Malmö Stadsbibliotek när han hade sin första permission. Familjen bor långt upp i norr så vid detta tillfälle fanns det inte möjlighet att träffa dem. Nummer två på listan blev således ett biblioteksbesök! Han ville ta sig en titt i lugn och ro på böcker som kunde vara spännande, för att sen kunna beställa dem av bibliotekarien på anstalten. Och såklart se denna fantastiska byggnad som Margareta och jag pratat oss varma om under våra träffar.
Ja, allt klappar ett litet bibliotekariehjärta lite hårdare en dag som denna!
Karin
måndag 2 november 2009
Den glädje ett leende kan ge
Hur går det då på Kirsebergsanstalten? Medan Margareta trofast rapporterar från Fosie ligger jag efter i att redogöra från cirkeln på Kirseberg där papporna redan på torsdag är redo att spela in!
Denna grupp är en ganska nedtonad, seriös grupp som har varit lite svårare att tina upp. Det finns absolut ett stort intresse men också en hel del coolhet som gör att det går lite trögt ibland. Erfarenhet från att bli läst för när man var liten är ungefär lika med noll och flertalet av papporna har istället refererat till hur stryk var det man fick hemma och inte högläsning. Genom vårdarna har vi förstått att denna grupp är den grupp som hittills bestått av flest intagna som anses tillhöra de tuffaste på anstalterna och därmed har en identitet starkt kopplad till sin kriminalitet. Det märks som sagt en del på attityden och utifrån min bedömning framförallt i osäkerheten i att våga göra bort sig och att ge sig in i något som är väldigt främmande och som kanske inte helt passar in i den världen. Det krävs en del för att bryta igenom denna fasad. En av papporna är den typ av intagen som aktivt valt att inte prata med någon av vårdare, "plitarna", utom i yttersta nödfall. Monica, barnombud på Kirseberg blev en smula förvånad när denna pappa plötsligt kom fram och pratade med henne för att anmäla sitt intresse till studiecirkeln. Såklart mycket glädjande för oss och han har fungerat jättebra i gruppen. Hans dotter är ett knappt år och jag tror att jag kanske lyckats övertyga honom att sjunga för henne. Som sagt, när de är i gruppen med oss, så är de endast pappor.
Så, trots ovanstående tycker jag att alla de tre första träffarna har fungerat bra. Att Anders Granström var med nu den sista gången hjälpte till att få killarna att släppa loss, slappna av och börja skratta och berätta sina egna historier. Alltså succé som vanligt! Anders egen kommentar efteråt var. " Man blir så varm in hjärtat när det trots allt inte krävs så mycket för att locka fram ett leenden hos dessa killar."
Karin
Denna grupp är en ganska nedtonad, seriös grupp som har varit lite svårare att tina upp. Det finns absolut ett stort intresse men också en hel del coolhet som gör att det går lite trögt ibland. Erfarenhet från att bli läst för när man var liten är ungefär lika med noll och flertalet av papporna har istället refererat till hur stryk var det man fick hemma och inte högläsning. Genom vårdarna har vi förstått att denna grupp är den grupp som hittills bestått av flest intagna som anses tillhöra de tuffaste på anstalterna och därmed har en identitet starkt kopplad till sin kriminalitet. Det märks som sagt en del på attityden och utifrån min bedömning framförallt i osäkerheten i att våga göra bort sig och att ge sig in i något som är väldigt främmande och som kanske inte helt passar in i den världen. Det krävs en del för att bryta igenom denna fasad. En av papporna är den typ av intagen som aktivt valt att inte prata med någon av vårdare, "plitarna", utom i yttersta nödfall. Monica, barnombud på Kirseberg blev en smula förvånad när denna pappa plötsligt kom fram och pratade med henne för att anmäla sitt intresse till studiecirkeln. Såklart mycket glädjande för oss och han har fungerat jättebra i gruppen. Hans dotter är ett knappt år och jag tror att jag kanske lyckats övertyga honom att sjunga för henne. Som sagt, när de är i gruppen med oss, så är de endast pappor.
Så, trots ovanstående tycker jag att alla de tre första träffarna har fungerat bra. Att Anders Granström var med nu den sista gången hjälpte till att få killarna att släppa loss, slappna av och börja skratta och berätta sina egna historier. Alltså succé som vanligt! Anders egen kommentar efteråt var. " Man blir så varm in hjärtat när det trots allt inte krävs så mycket för att locka fram ett leenden hos dessa killar."
Karin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
