Dagarna går så fort...

Ja, parallellt med att pappagruppen på Fosie rullat på och faktiskt redan hunnit avslutas så har ju en grupp på sex pappor även träffat mig och Miriam nu under fyra tillfällen på Kirsebergsanstalten. Att flänga mellan två anstalter, söka nya pengar till projektet, åka på konferens och hålla föredrag, redigera sagor, ha kontakt med media och andra intresserade, kopiera papper, köpa tårta, gå projektledningskurs etc, etc försvinner dagarna och min medverkan på bloggen har blivit lite lidande. Att det är väldigt väldigt roligt bör ju verkligen tilläggas. All stress är som sagt inte dålig stress och orsaken till tillståndet handlar främst om att projektet rönt så stort intresse och att många som blivit väldigt berörda och intresserade hör av sig till mig vilket är TOPPEN!

På torsdag ska det redigeras på Kirsebergsanstalten och vår nya idé kring collageskapandet är värt att testas ytterligare en gång för att se vilken respons vi får där. Det är ganska tydligt att vissa saker som absolut inte fungerat vid ett tillfälle fungerat lysande vid nästa. Anders Granström som tex hade det lite motigt med gruppen på Fosieanstalten denna omgång fick stående ovationer av papporna på Kirsebergsanstalten och blev knappt ivägsläppt av papporna som ville höra fler historier och göra fler övningar. Total fullträff alltså!

Mer inom kort.

Karin

Max napp sex gånger!

Sista träffen kändes högtidlig. Tårtan från en av stans finare konditorier stod och väntade, men innan vi började firandet skulle Annelie Björkhagen och Kerstin Carlsson från Bryggan Malmö berätta om deras arbete för barn vars föräldrar är i fängelse. Det här är viktig information för papporna och det ställdes en del frågor kring vad Bryggan kan erbjuda, tex öppet hus och stöd till anhöriga.

Efter det var det dags att fylla den fina tygkassen från Skapa. Fem stolta pappor packade kassen med böcker, cd-skivor, Kulturrådets katalog över nya barn & ungdomsböcker, information från närmaste bibliotek och BTJ-foldrarna "Att äga ett språk" och "Att läsa högt - är att vara lyckliga tillsammans", några stoppade också ner foton på sig själva och sist men inte minst utvärderingen till mamma/vårdnadshavare.

Lite som lille julafton blev det med allt packande och det kändes verkligen jättebra för både pappor, projektledare och Mona som är barnansvarig på Fosieanstalten att se att "slutprodukten" blev precis så bra som vi hoppats.

Innan vi högg in på tårtan bad vi killarna om en skriftlig och en muntlig utvärdering. Det mesta var positivt men mer tid vid inläsning och redigering önskades. Att ha fått tillfälle att arbeta i grupp upplevdes som positivt. Projektet har också medfört att kontakten med familjen upplevts som lättare eftersom man fått något trevligt att prata om. Även besöken har blivit annorlunda. -"Jag provade att läsa högt för min pojke när han hälsade på. Jag fick läsa Max napp sex gånger!" Denna pappa har aldrig tidigare läst för sin son så vi kan tala om ett gott första betyg från sonen.

Dags för passionstårta!

Margareta

Ps1. Projektet fortsätter på Kirsebergsanstalten under hösten och Miriam och Karin kommer säkert att berätta om sina erfarenheter därifrån. Om allt går som det ska så blir det en ny grupp pappor som ska lära sig läsa sagor på Fosieanstalten till våren. Karin sliter just nu med den nya ansökan. Ds

Ps2. En av papporna har blivit intervjuad i Metro den 24 oktober och i nästa nummer av Vårt Malmö kommer det att finnas en artikel om Godnattsagor inifrån. Ds

Klipp och klistra igen!

Den här träffen ska vi tillsammans med varje pappa redigera deras sagoinläsningar. Eftersom förra gruppen haft svårt att fylla väntetiden med något och blivit lite rastlösa, ville vi försöka få denna grupp att delta aktivt och tillsammans försöka göra ett stort collage. Klipp och klistra igen alltså! Vi var inte helt säkra på att det skulle uppskattas.

Men innan vi började med collage ville vi visa några olika barnboksillustratörers sätt att illustrera. Tanken var att papporna skulle få lite tankar om vad bilden kan tillföra texten. Mer högläsning för papporna ville vi ha med och eftersom vi tidigare läst en modern saga och en bilderbok, så valde vi nu en folksaga. Kanske kunde den inspirera vid skapandet av collaget? Våra tankar var lite diffusa kring detta moment och det blev, trots våra goda intentioner, lite segt för killarna. Men fördelen med pysslet är att pratet tar fart och många skratt blev det när den där berättelsen som varit så omöjlig för papporna att berätta vid andra träffen nu kom helt spontant!

Redigeringen gick utmärkt! Någon hade valt att läsa ett helt kapitel ur en bok och la endast in någon enstaka ljudillustration. Andra hade kortare sagor med fler ljud. Alla hade tänkt till om vilka ljudillustrationer som kunde passa i just deras inläsning.

Nästa gång är det dags att packa den lilla tygväskan och så blir det festlig avslutning med cider och fin tårta!

Margareta

Inspelningsdagen är inne

Karin började med att installera ljudtekniken i rummet intill medan jag öste ut alla pyssel-grejer på bordet. När papporna kom (alla fem) var de helt fokuserade på att spela in och att göra det bra. Några hade förberett sig tillsammans, valt samma saga och hade också velat spela in tillsammans med alternerande röster. Verkligen roligt att förstå att de förberett sig noga och hade egna ideer. Lite av en besvikelse när detta inte gick så bra att genomföra med enbart en mikrofon. En pappa hade haft svårt att bestämma sig för vilken saga han skulle läsa in och valde en ny, vilket innebar att han plötsligt stod på ruta ett igen.

Men ingen tid fick gå förlorad och dags för Karin och första pappan till inspelning. De andra betraktade något avvaktande allt "pysslet" på bordet. Hur skulle det här gå till? Men det visade sig att här gänget bangade inte för att klippa och klistra. Det tog inte många minuter innan alla satt med saxar och lim och glitterpennor och designade personliga cd-fodral till sina barn. Nog märktes det att det kändes det ovant och kanske tom lite obekvämt, men vad gör man inte för sina barn när man får chansen!

Och tidschemat höll! När inspelningarna var klara drog alla, inklusive Karin och jag, en belåten lättnadens suck. Tekniken fungerade, ingen pappa backade utan alla läste in och klarade det dessutom jättebra - såklart!! Detta trots att de tyckt det var ruggigt att höra sin egen röst och att dessutom "teknikern" skulle sitta bredvid och lyssna. Modigt!

Nu återstår femte träffen med redigering av den inspelade sagan. Till dess ska Karin och jag ha klurat ut ett smart sätt att aktivera papporna under tiden de väntar på sitt redigeringstillfälle. Vi vill gärna koncentrera oss på bilden i barnboken. Vi får se hur det går!

Margareta

Något hjärtat är fullt av

Dags för tredje träffen och inte heller denna gång kunde tyvärr alla pappor delta. Permission och besök gjorde att gruppen var decimerad till endast fyra av från början sju anmälda. Något som naturligtvis inte kändes riktigt bra. Det bästa är ju att gruppens deltagare är desamma alla träffar, men dessa oberäkneliga förändringar måste man kanske räkna med. Lite synd är det också att inte alla är med eftersom vi denna gång ska bli bjudna på underhållning av Anders Granström, skådespelare och professionell berättare.

Enligt Anders önskemål hade vi satt stolarna i en gles ring. När alla pappor hade kommit in och vi hejat på varandra och Anders fått hälsa på killarna lutade Karin och jag oss lite försiktigt tillbaka för att även vi få lyssna på berättelser. Att sitta så här mitt på blanka eftermiddagen och lyssna på sagor kändes lyxigt. Jag hoppades inom mig att även killarna skulle känna att de fick en fin upplevelse.

Anders inledde direkt med en berättelse som verkade fånga allas uppmärksamhet. Spännande och mystisk och om den var sann eller ej var oväsentligt tyckte Anders när frågan kom upp. Det intressanta är varför vill vi berätta och varför lyssnar vi gärna när någon har något att berätta … semesterminnet eller den där förfärliga olyckan de såg. På det svarade han själv att det hjärtat är fullt av det vill människan dela med någon annan. Det var uppenbarligen svårt för papporna att sitta stilla så pass länge, det kröp rejält i benen efter ett tag, men trots detta lyssnade de intensivt.

Eftersom det är tredje träffen är det hög tid för papporna att nu välja en saga för inläsning. De är lite oroliga inför inspelningen som ju redan är nästa träff. Vad fort det har gått! Är det redan dags! Inte alla var heller riktigt säkra på vad de ville läsa in. Någon pappa funderade på att lämna ett boktips till sitt 10-åriga barn som redan läser själv. Några hade fokuserat mycket på vad de visste barnen tyckte om tex fotboll, hästar, Nalle Puh, varulvar, Pippi Långstrump.

Anders uppmuntrade dem då att även tänka och välja sådant de själva tyckte om. Barn hör om det kommer från hjärtat och de bryr sig inte om det är perfekt läst eller ej. Det viktiga är att kontakten med barnet är i fokus. Uppmaningen att hitta på en egen berättelse togs emot med en hel del skeptism. Men en pappa i förra gruppen gjorde det, så .... varför inte prova.

Ja, det är mycket att tänka på tills nästa gång då det ska spelas in. (Jag har precis lärt mig tekniken och tycker det ska bli riktigt spännande att få prova på att vara tekniker.) Då ska cd-fodralen också få en personlig design av papporna själva och det där med att ”pyssla” var ju ett tag sedan även för mig.

Margareta

Bingo!

Första träffen med papporna i den andra omgången av studiecirkeln
på Fosieanstalten visar sig gå över förväntan bra. För papporna och undertecknad var det "premiär", men Karin och jag kände oss väl förberedda och var mer förväntansfulla än nervösa inför mötet. Efter det lite fåniga Lärakännavarandra-Bingot infann sig en närmast uppsluppen stämning och när papporna fått tillfälle att prata om sina barn utspann sig helt spontant ett fint samtal mellan dem. Här märktes tydligt ett behov av att flytta fokus från sin egen person till barnen. -"Man har ju svikit så många gånger. Nu vill jag kunna ge något tillbaka" var en pappas reflektion om varför han valt att delta.

Karin läste ur den lätt absurda berättelsen om Herr och Fru Slusk av Roald Dahl som inhöstade en hel del fniss och vi avslutade träffen med att tillsammans med papporna titta på en del av barnböckerna. Kanske de redan nu kunde se om där fanns en berättelse som passade för inläsning.

Träffen en vecka senare blev lite annorlunda. Sedan förra veckan hade en pappa förflyttats och var inte längre med i projektet och en pappa som varit frånvarande vid första träffen var nu med. Vi hade dessutom ett rätt ”tungt” undervisande avsnitt den här gången som bla innebar att locka fram pappornas egna tankar och uppfattningar kring vad läsning kan ge barn. Efter en viss inledande tröghet överraskade förvisso papporna oss, men inte minst sig själva, med att hitta en mängd bra argument. Men gruppens sammansättning såg annorlunda ut och det märktes på stämningen. Något hade hänt, hierarkier hade ändrats och osäkerheten/oviljan inför den muntliga övningen i berättarteknik blev av någon anledning kompakt. ”-Det låser sig helt i mig” påpekade en pappa.

När träffen närmade sig sitt slut och vi fikat och tipsat om böcker och även fått en del förslag på böcker var alla märkbart trötta. På frågan om de kände att de lärt sig något den här gången tyckte de ändå att de hade lärt sig mycket.
”-Allt var nytt!” som en pappa sa.

Nästa gång hälsar vi Anders Granström, skådespelare och professionell berättare, välkommen att återigen gästa studiecirkeln.

Margareta

Vad tyckte då barnen och mammorna?

Som vi tidigare nämnt är huvudmålgruppen för detta projekt barnen och inte föräldrarna. I sagopaketen medföljde därför en utvärdering med ett antal frågor till mammorna för att få reda på barnens reaktioner. Andra gruppen pappor startade ju faktiskt igår och det var riktigt roligt att äntligen få sätta igång igen och träffa nya föräldrar. Men innan ni får en utförligare rapport från Margareta om denna träffen är det hög tid att berätta hur barnen och mammorna har mottagit sagorna. Här nedan kan ni läsa citaten från mammorna om hur de och barnet/barnen har upplevt att ta emot sagopaketet;

”Det har bara fört positivt med sig. Vår son älskar sagor både på CD och böcker. Detta är något han verkligen behövde.”

”Min son kände det som att hans pappa var hos honom när han hörde på CD’n.”

”Ett bra sätt att pappan får vara med oss här hemma på kvällarna. För barnen betyder det mycket att få höra pappas röst och att han berättar GOD NATT-sagan……!!”

”För det första så har det varit bra för Lasses självkänsla samt så har barnen och Lasse något ”vanligt” och positivt att samtala om!”

” Jag som mamma tycker det är kanonbra då barnets pappa vågar läsa och sjunga offentligt för vårat barn nu..”.

”Vi har upplevt det mycket bra, det betyder mycket för barnen… Dom har reagerat lite olika på att få höra pappas röst. Mellanbarnet blev ledsen och rörd när han hörde sin pappas röst…men det har blivit bättre nu och han lyssnar ofta på sagan.”.

”Det känns fint att höra min mans röst i vårt som sovrum om kvällarna, det tycker min son med.”

” Ett bra sätt att avsluta kvällen på alla gemensamt, dvs pappan är ju med oss på sätt och vis. Jag tror att det är bra för småbarn att få höra pappas röst så att dom lär sig känna igen den.”

” Barn behöver mer tid än de kan få med sina frihetsberövade föräldrar. Det här var och är en toppenidé! ”.

”Jag tror att alla barn skulle uppskatta att få en saga av sina föräldrar. Men speciellt för barn som inte får ta del av sina/sin föräldrar. Då jag kan tänka mig att dom verkligen känner att deras föräldrar bryr sig om dom”.

”Då det bara varit positivt och relationen mellan barn och den frihetsberövade blir bättre enligt min uppfattning."

” Vår dotter är bara 11 månader då hon inte förstår vem eller vad som menas.”

” För det första så tyckte jag om den tanken, men min dotter är så liten att hon inte förstår något när man läser sagor till henne.”

Två av de barn som mottog sagopaketet från sin pappa var endast runt ett år. Det kan självklart vara svårt att tolka barnets reaktion när man sätter på skivan och har av dessa mammor upplevts som att barnet inte riktigt förstår. Det som forskning dock visar är att barnen är mottagliga för språket redan från tiden i magen. När det handlar om väldigt små barn är det självklart viktigt att fokusera på rim, ramsor, sånger etc. Vi hoppas att dessa barn, trots mammornas tvekan, har tagit in sagorna/sångerna och framförallt pappans röst. En annan viktig aspekt är också att barnen kommer att kunna växa ikapp sagan och då få en större behållning av den framöver. Framförallt kan det kanske bli en viktig symbolisk handling i framtiden att veta att pappa gjorde detta för dem under denna tid.

Karin