Vi håller tummarna!

Den 3 mars startar Godnattsagor inifrån den tredje terminen på Fosieanstalten. I dagsläget är det fortfarande lite osäkert hur många deltagare det blir. Vi håller tummarna för att det blir sex pappor som är intresserade av att stärka sitt/sina barns läsutveckling och på tisdag förväntansfullt tar emot oss. Det ska bli väldigt spännande att få sätta igång igen efter uppehållet sedan oktober. (Vi hade en extra inspelning i december med några pappor som ville läsa in en saga till.)
Förra terminen, som var min första, var det mycket att sätta sig in i. Allt från den förvisso inte så svåra uppgiften att välja lämpliga barnböcker till att lära sig ljudredigeringsprogrammet. För att inte tala om hur det kändes att komma till en så speciell miljö som en anstalt med för mig okända kulturkoder. Den här gången känner jag mig mer "varm i kläderna" som Karin uttryckt det och eftersom projektet fått så oerhört fin respons från alla håll; papporna, barnen, mammorna och andra vårdanshavare, media, kriminalvården och biblioteksvärlden är det med glädje man ger sig i kast med ett nytt gäng.
Lite smärre förändringar i studiecirkeln har vi jobbat med, t.ex. ska vi testa med en tipsrunda som ska ge information om bibliotek på ett (hoppas vi!) roligt sätt och så ska vi satsa mer på den klassiska sagan som passar bra att läsa högt och har köpt in flera härliga sagosamlingar.

Igårkväll hade vi förmånen att få presentera projektet på Svensk Biblioteksförenings årsmöte (Region Skåne) och det är verkligen jättepeppande att få berätta för intresserade kolleger!
Margareta

Vad kan litteraturen göra?

I senaste Biblioteksbladet (för hela artikeln se papperstidningen) kan ni läsa den omfattande artikel Godnattsagor inifrån anstalten skriven av Suzanne Mortensen. Suzanne fick strax innan jul möjligheten att träffa tre av papporna som medverkat i studiecirkeln på Kirsebergsanstalten.

Suzanne, bibliotekarie och frilansjournalist, var den som ursprungligen uppmärksammade det engelska projektet Story Book Dads och var så klok att hon såg till att skriva en artikel om projektet i Biblioteksbladet. Det var denna artikel som berörde mig så starkt att jag fick gåshud på armarna och som tillika var startskottet för mitt arbete med den svenska motsvarigheten Godnattsagor inifrån. Det föll sig således ganska naturligt att Suzanne var den som skulle göra uppföljningsreportaget nu efter ett år av Godnattsagor inifråns levnad.

För er som är intresserade vill jag passa på att uppmärksamma att Suzanne lördagen den 7 mars kommer att medverka på seminariedagen "Vad kan litteraturen göra?" som går av stapeln kl 10.15 i Hörsalen på Språk- och litteraturcentrum, Sölvegatan, Lund. Dagen arrangeras för att fira utgivningen av antologin Litteraturens värden vilken berör vad somlig litteratur förmår uträtta i större utsträckning än annan littertur. Kort och gott litteraturens kraft. Suzanne kommer att berätta om Lyckade statsningar i Bristol och Malmö, fångar läser och skriver.

För mer information eller föranmälan, kontakta anders.mortensen@litt.lu.se

Karin

Dokumentärfilm om Godnattsagor inifrån?

För en tid sen blev jag kontaktad av en dokumentärfilmare som tidigare arbetat med allt från SVT-produktioner till pedagogisk film för Skolverket etc. Han hade hört talas om projektet och var nyfiken på att veta mer. Efter vårt samtal var vi båda överrens om att det vore fantastiskt att dokumentera projektet via en film. Vi båda såg självklart en stor del problematik, framförallt jag, i hur detta skulle genomföras. Både vad gäller att övertyga kriminalvården att filma inne på anstalten men framförallt för de intagnas integritet samt det störande moment det hade inneburit för studiecirkeln. Trots dessa hinder, optimist som man är, kände jag att det vore dumt att inte försöka driva det vidare för att eventuellt hitta en väg att bemöta dessa problem och vända det till något möjligt och framförallt bra.

Idén togs upp på ett styrgruppsmöte och frågan skickades vidare till kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping. Där blev det blankt nej. Orsaken bakom svaret var säkerhetaspekten samt de intagnas integritet vilket jag hade räknat med och hade förståelse för. Samtidigt hade vi inte fått möjligheten att lägga fram förslaget på vårt vis.

Skam den som ger sig tänkte jag och arbetade vidare. Efter ett samtal med nationellt ansvarig för barnfrågor inom kriminalvården beslutade vi att tillsammans med filmaren, säkerhetsansvarig på kriminalvårdens regionskontor Syd samt barnansvarig på Fosieanstalten diskutera frågan vidare. Utgångspunkten för detta möte, som kommer att äga rum nästa vecka, kommer då att fokusera på möjliga vägar att göra en kvalitativ film som samtidigt tillgodoser kriminalvårdens krav på säkerhet samt självklart pappornas integritet. Den sistnämnda aspekten är någon som jag anser vara av extremt stor vikt. Framförallt då barnperspektivet måste ligga till grund även här och att vi som arbetar i projektet har ett ansvar att medverkande och deras barn inte på något sätt tar skada av detta.

Vad skulle då syftet vara med filmen? Ja, den frågan är ju väldigt viktig att ställa sig för att inte stanna vid tanken att en film är väl alltid kul/bra att göra. Orsaken att göra en film om Godnattsagor inifrån tycker jag, trots problematiken, vara flera. Från bibliotekets sida finns det en poäng i att lyfta fram nyskapande verksamhet. En annan viktig aspekt vore att kunna använda filmen som inspiration för andra anstalter och bibliotek för att starta denna typ av verksamhet. Film tilltalar, som vi alla vet, helt andra sinnen än ett skrivet dokument, hur målande och välskrivet det än är. Sen finns det självklart en ytterligare samhällelig aspekt att faktiskt lyfta fram denna grupp barn som i mångt och mycket är väldigt osynlig i samhället och göra det på ett positivt och hoppfullt sätt. Att lyfta fram den glädje, lust och relationsskapande som sagorna och berättandets kraft faktiskt har.

Slutligen, efter detta långa inlägg, är jag trots allt mycket medveten om att filmen kanske inte kommer att vara möjlig att genomföra. Om inte, så fick ni en inblick i vad som händer bakom kulisserna i projekt Godnattsagor inifrån. Som sagt, fortsättning följer...

Karin

Nytt år, nya sagor

Ja, då var vi igång igen efter juluppehållet. Studiecirklarna kommer igång ganska sent denna vår. Närmare bestämt först i början av mars på Fosieanstalten och i slutet av samma månad kör vi igång på Kirsebergsanstalten.

I februari kommer vi dock att låta papporna på Kirseberg spela in saga nr 2. En av de sex papporna har flyttats vidare till annan anstalt men resterande vill alla spela in en ny saga, kul tycker vi såklart! Vid detta tillfälle kommer troligtvis även en frilansjournalist vara närvarande vid själva inspelningen för att göra ett fördjupande reportage om projektet.

I dagsläget är det således mycket pyssel med planering inför kommande händelser i projektet. I april är jag och Annelie Björkhagen, representant från Bryggan Malmö, inbjuden till Svensk Biblioteksförenings konferens för fängelsebibliotekarier. Konferensen anordnas vart annat år. Vi är såklart inbjudna för att prata om Godnattsagor inifrån och Bryggans verksamhet. Annelie som i dagarna är färdig med sin avhandling vilken behandlar barn till fängslade mammor kommer även berätta om de slutsatser hon funnit i sin forskning.

Den 15 maj är jag inbjuden till Biblioteksdagarna i Uppsala för att hålla föredrag om projektet. Tema för årets Biblioteksdagar är Rummet och Rymden. Låter mycket lovande tycker jag.

Karin

God Jul önskar vi som arbetar med Godnattsagor inifrån

Då var första året av projektet Godnattsagor inifrån avslutat. Denna termin har vi som sagt antagit utmaningen att driva studiecirkeln på både Fosieanstalten och Kirsebergsanstalten. Det har varit tydligt att olika typer av anstalter i viss mån kräver lite olika inriktningar. På Kirseberg sitter de intagna på längre straff, är oftast en aning äldre och därmed är deras barn lite äldre. Här har Miriam och jag upplevt ett kanske ännu större gensvar och sug efter att få lära sig mer. Den stora klagan och besvikelsen som uttrycktes i utvärderingen var att studiecirkeln endast varade sex tillfällen!

Återigen har vi fått fantastiskt respons från mammorna/annan ansvarig för barnen och barnen själva. Respons som är helt ovärderlig och gör att allt slit och all stress blir värt det hundra gånger om!

Har följer några av citaten...

Patrik avslutade med att säga tillbaka till sin pappa mot CD-spelaren. ”Tack pappa jag älskar dig med. Tror du han hörde vad jag sa till han nu farmor?” (Patriks egna ord berättar farmor tillika fosterförälder åt Patrik)

”Det värmde så i mitt hjärta när min pappa läste för mig, så jag skulle gärna vilja att pappa läste fler fotbollssagor för mig. ”

”Genom att få höra sin pappas röst varje kväll/dag har gjort att dom kommit varandra närmare samt att när min son känner sig ledsen och saknar sin pappa vi kan sätta på sagan och han blir genast glad.”

”Jag tycker att alla barn till fängslade föräldrar ska få möjlighet att få en saga då alla barn har och bör ha samma rättigheter oavsett deras föräldrar.”

”Därför att Maria lyssnar på sin pappa varje kväll och han säger Godnatt till henne. Det känns nästan som att han är hemma och inte så långt borta.”

”Detta har hjälpt till mycket i relationen mellan pappan och barnet, på så vis att påminna barnet att hennes pappa är närvarande i hennes liv, även om han fysiskt inte är det. ”

”Ett jättebra initiativ. Det betyder mycket för barnet att höra pappas röst. Skapar harmoni och trygghet. Det uppmuntrar till läsning och bildning. Högläsning och sagor är bra för barns utveckling. Väcker glädje hos barnen.”

”Pappan finns med vid läggdags. Dialog kring sagorna.” ”Har bara varit positivt både för mig och mitt barn. Min son lyssnar flera gånger om dagen på pappas saga samt följer med genom bilderna i boken.”


(Självklart är det inte barnens rätta namn som används i citaten)

Något som vi tycker är extra positivt är att även mammorna/andra ansvariga för barnet í enkäterna ofta svarar att de själva upplevt en ökad inspiration att läsa högt för sitt barn och att barnen oftare frågar efter sagor. Ringar på vattnet som sagt...

Margareta och Miriam börjar nu bli varma i kläderna och vi jobbar på att göra cirklarna ännu bättre. Efter Nyåret sätter vi igång med nya grupper och fortsätter sprida sagor i skåne!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

önskar

Karin, Margareta och Miriam

Årets Julklapp!

För två veckor sedan var Margareta och jag ute på Fosieanstalten igen. Det var dags för inspelning av saga nummer två för de pappor som önskade.

Detta är något vi haft i åtanke ett tag, dvs möjligheten för de pappor som redan genomgått studiecirkeln att spela in fler sagor och på detta vis fortsätta att bidra till barnens läsutveckling och samtidigt lära känna barnens tycke och smak. Vår strävan är att detta mer och mer ska arbetas in i strukturen framöver i den mån det är praktiskt och tidsmässigt möjligt.

Inspelningen gick bra och det var skönt att både hinna med inspelning, redigering och bränning av skivan vid samma tidpunkt vilket gjorde att papporna fick skivan rakt i handen denna gång. Inget extra arbete för oss alltså vilket var ganska skönt. En av de barnen som skulle få sin andra saga frågar varje morgon efter att få lyssna på sagan, det första han gör. Så att en andra saga är på väg är säkert mycket välkommet.

På Kirseberg ska de pappor som vill få spela in en andra saga i början av februari.

De tre pappor som spelade in sin andra saga skulle alla ge den i julklapp till barnen.


Karin

I Kirsebergsbladet berättar papporna om Godnattsagor inifrån

Lär artikeln "Godnattsagor på fängelset" här