Och så var de bara tre ...

Nu har vi redan hunnit med träff tre och fyra vilket innebär att papporna har valt lämplig saga och även spelat in. Det som tyvärr också har hänt är att en pappa valt att inte fortsätta, vilket inträffade redan vid träff två då Anders Granström så oturligt blev (nästan) solokvist. Svårt att få utröna varför pappan inte ville fortsätta. Det blev bara tvärnit.

Att vara halv grupp sätter ju en del press på både de som håller i träffen och de som deltar. Även om de närvarande papporna tyckte det var jättebra med Anders och hans berättarkonst, så kan det ändå upplevas lite konstigt med endast hälften av deltagarna närvarande. Vi måste tänka/prata igenom det här med rekryteringsprocessen. Kanske bättre att flytta fram datum för träffar än att "nöja" oss med färre deltagare? Det är dock mycket som ska klaffa. Papporna måste ju vara kvar på anstalten hela perioden, få okej från vårdnadshavaren på utsidan och inhyrda event (som Anders Granström och Bryggan) ska bokas och kanske inte kan ändra så lätt.

Men i alla fall - det är tre väldigt trevliga, intresserade och motiverade pappor som är kvar och som dessutom tycker att Godnattsagor inifrån är det roligaste som händer på hela veckan. Okej - det är en anstalt men vi suger ändå i oss berömmet! Karin och jag tycker fortfarande det är spännande och roligt att få killarna att våga läsa högt och de gör ett fantastiskt jobb! På skälvande knän till inspelningsrummet och en halvtimma senare går de ut som segrare, lite matta kanske men ack så belåtna.

Det där med att förbereda sig inför högläsningen och läsa högt för sig själv eller någon annan som vill lyssna, är det väl lite si och så med. Men alla hade valt en saga som de tyckte om och ville läsa in så där flöt det på fint. Fördelen med färre deltagare är att varje pappa får mer tid för inspelning. En pappa blev så missnöjd med sin första inläsning att han ville göra om den och det hade vi absolut inte hunnit i vanliga fall. Nu hade vi tid och han blev jättenöjd.

Jättefint broschyrmaterial om projektet håller på att arbetas fram. Mer om det senare.
Göteborgsposten hade ett helt uppslag om Godnattsagor inifrån den 17 mars och så har vi fått klartecken från högsta instans för dokumentärfilmen!! Mycket spännande!

Nåsta träff ska det redigeras.

Margareta

Förkylningstider

Så hände det som inte fick hända. Karin är på semester och jag, som skulle bli ensam cirkelledare, blir sjuk! Vilken dundertur att det var Anders Granström, vår formidabla berättare, som skulle hålla i andra träffen den här gången. Förhoppningsvis klarade han det galant. Mer om vad som utspelades sig kommer så snart jag får tag i Anders.

Margareta

Och så blev de bara fyra -men fyra ess!

In i det sista var det osäkert hur stor studiecirkeln skulle bli denna gång. Inte förrän på måndagen, dagen före start, fick vi reda på hur många pappor vi skulle få arbeta tillsammans med. En intresserad pappa hade blivit förflyttad och och en annan fick tyvärr inte klartecken från barnets mamma. Att den person som har hand om barnet på utsidan måste ge sitt medgivande tycker vi är mycket viktigt och ett tag såg det ut som om vi skulle få skjuta fram starten, men i sista stund fick vi de återstående mammornas medgivande och kunde sätta igång som planerat.

Det visade sig bli fyra positiva och pratglada pappor som valt att delta i studiecirkelns tredje termin på Fosieanstalten och det kändes som de hade lika stora förväntningar på Godnattsagor inifrån som vi själva. Och det kändes väldigt bra! Vi inledde som vanligt med att presentera oss själva och projektet för att sedan få höra dem berätta lite om sina barn. De har tillsammans nio barn, den yngste 14 månader och den äldsta 14 år. Lära känna varandra-bingot funkade bra och utlöste många skratt och efter fikat visade papporna stort intresse för vår, vid det här laget, ganska digra boksamling. Det är verkligen jättebra att de redan nu börjar tänka på en saga eller kortare berättelse som de vill läsa in, för tiden går fort och rätt som det är är det dags för inspelning.

Nästa gång är det Anders Granström som ska inspirera med sin berättarkonst och det ska bli spännande att få vara med den här gången också tycker

Margareta

Vi håller tummarna!

Den 3 mars startar Godnattsagor inifrån den tredje terminen på Fosieanstalten. I dagsläget är det fortfarande lite osäkert hur många deltagare det blir. Vi håller tummarna för att det blir sex pappor som är intresserade av att stärka sitt/sina barns läsutveckling och på tisdag förväntansfullt tar emot oss. Det ska bli väldigt spännande att få sätta igång igen efter uppehållet sedan oktober. (Vi hade en extra inspelning i december med några pappor som ville läsa in en saga till.)
Förra terminen, som var min första, var det mycket att sätta sig in i. Allt från den förvisso inte så svåra uppgiften att välja lämpliga barnböcker till att lära sig ljudredigeringsprogrammet. För att inte tala om hur det kändes att komma till en så speciell miljö som en anstalt med för mig okända kulturkoder. Den här gången känner jag mig mer "varm i kläderna" som Karin uttryckt det och eftersom projektet fått så oerhört fin respons från alla håll; papporna, barnen, mammorna och andra vårdanshavare, media, kriminalvården och biblioteksvärlden är det med glädje man ger sig i kast med ett nytt gäng.
Lite smärre förändringar i studiecirkeln har vi jobbat med, t.ex. ska vi testa med en tipsrunda som ska ge information om bibliotek på ett (hoppas vi!) roligt sätt och så ska vi satsa mer på den klassiska sagan som passar bra att läsa högt och har köpt in flera härliga sagosamlingar.

Igårkväll hade vi förmånen att få presentera projektet på Svensk Biblioteksförenings årsmöte (Region Skåne) och det är verkligen jättepeppande att få berätta för intresserade kolleger!
Margareta

Vad kan litteraturen göra?

I senaste Biblioteksbladet (för hela artikeln se papperstidningen) kan ni läsa den omfattande artikel Godnattsagor inifrån anstalten skriven av Suzanne Mortensen. Suzanne fick strax innan jul möjligheten att träffa tre av papporna som medverkat i studiecirkeln på Kirsebergsanstalten.

Suzanne, bibliotekarie och frilansjournalist, var den som ursprungligen uppmärksammade det engelska projektet Story Book Dads och var så klok att hon såg till att skriva en artikel om projektet i Biblioteksbladet. Det var denna artikel som berörde mig så starkt att jag fick gåshud på armarna och som tillika var startskottet för mitt arbete med den svenska motsvarigheten Godnattsagor inifrån. Det föll sig således ganska naturligt att Suzanne var den som skulle göra uppföljningsreportaget nu efter ett år av Godnattsagor inifråns levnad.

För er som är intresserade vill jag passa på att uppmärksamma att Suzanne lördagen den 7 mars kommer att medverka på seminariedagen "Vad kan litteraturen göra?" som går av stapeln kl 10.15 i Hörsalen på Språk- och litteraturcentrum, Sölvegatan, Lund. Dagen arrangeras för att fira utgivningen av antologin Litteraturens värden vilken berör vad somlig litteratur förmår uträtta i större utsträckning än annan littertur. Kort och gott litteraturens kraft. Suzanne kommer att berätta om Lyckade statsningar i Bristol och Malmö, fångar läser och skriver.

För mer information eller föranmälan, kontakta anders.mortensen@litt.lu.se

Karin

Dokumentärfilm om Godnattsagor inifrån?

För en tid sen blev jag kontaktad av en dokumentärfilmare som tidigare arbetat med allt från SVT-produktioner till pedagogisk film för Skolverket etc. Han hade hört talas om projektet och var nyfiken på att veta mer. Efter vårt samtal var vi båda överrens om att det vore fantastiskt att dokumentera projektet via en film. Vi båda såg självklart en stor del problematik, framförallt jag, i hur detta skulle genomföras. Både vad gäller att övertyga kriminalvården att filma inne på anstalten men framförallt för de intagnas integritet samt det störande moment det hade inneburit för studiecirkeln. Trots dessa hinder, optimist som man är, kände jag att det vore dumt att inte försöka driva det vidare för att eventuellt hitta en väg att bemöta dessa problem och vända det till något möjligt och framförallt bra.

Idén togs upp på ett styrgruppsmöte och frågan skickades vidare till kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping. Där blev det blankt nej. Orsaken bakom svaret var säkerhetaspekten samt de intagnas integritet vilket jag hade räknat med och hade förståelse för. Samtidigt hade vi inte fått möjligheten att lägga fram förslaget på vårt vis.

Skam den som ger sig tänkte jag och arbetade vidare. Efter ett samtal med nationellt ansvarig för barnfrågor inom kriminalvården beslutade vi att tillsammans med filmaren, säkerhetsansvarig på kriminalvårdens regionskontor Syd samt barnansvarig på Fosieanstalten diskutera frågan vidare. Utgångspunkten för detta möte, som kommer att äga rum nästa vecka, kommer då att fokusera på möjliga vägar att göra en kvalitativ film som samtidigt tillgodoser kriminalvårdens krav på säkerhet samt självklart pappornas integritet. Den sistnämnda aspekten är någon som jag anser vara av extremt stor vikt. Framförallt då barnperspektivet måste ligga till grund även här och att vi som arbetar i projektet har ett ansvar att medverkande och deras barn inte på något sätt tar skada av detta.

Vad skulle då syftet vara med filmen? Ja, den frågan är ju väldigt viktig att ställa sig för att inte stanna vid tanken att en film är väl alltid kul/bra att göra. Orsaken att göra en film om Godnattsagor inifrån tycker jag, trots problematiken, vara flera. Från bibliotekets sida finns det en poäng i att lyfta fram nyskapande verksamhet. En annan viktig aspekt vore att kunna använda filmen som inspiration för andra anstalter och bibliotek för att starta denna typ av verksamhet. Film tilltalar, som vi alla vet, helt andra sinnen än ett skrivet dokument, hur målande och välskrivet det än är. Sen finns det självklart en ytterligare samhällelig aspekt att faktiskt lyfta fram denna grupp barn som i mångt och mycket är väldigt osynlig i samhället och göra det på ett positivt och hoppfullt sätt. Att lyfta fram den glädje, lust och relationsskapande som sagorna och berättandets kraft faktiskt har.

Slutligen, efter detta långa inlägg, är jag trots allt mycket medveten om att filmen kanske inte kommer att vara möjlig att genomföra. Om inte, så fick ni en inblick i vad som händer bakom kulisserna i projekt Godnattsagor inifrån. Som sagt, fortsättning följer...

Karin

Nytt år, nya sagor

Ja, då var vi igång igen efter juluppehållet. Studiecirklarna kommer igång ganska sent denna vår. Närmare bestämt först i början av mars på Fosieanstalten och i slutet av samma månad kör vi igång på Kirsebergsanstalten.

I februari kommer vi dock att låta papporna på Kirseberg spela in saga nr 2. En av de sex papporna har flyttats vidare till annan anstalt men resterande vill alla spela in en ny saga, kul tycker vi såklart! Vid detta tillfälle kommer troligtvis även en frilansjournalist vara närvarande vid själva inspelningen för att göra ett fördjupande reportage om projektet.

I dagsläget är det således mycket pyssel med planering inför kommande händelser i projektet. I april är jag och Annelie Björkhagen, representant från Bryggan Malmö, inbjuden till Svensk Biblioteksförenings konferens för fängelsebibliotekarier. Konferensen anordnas vart annat år. Vi är såklart inbjudna för att prata om Godnattsagor inifrån och Bryggans verksamhet. Annelie som i dagarna är färdig med sin avhandling vilken behandlar barn till fängslade mammor kommer även berätta om de slutsatser hon funnit i sin forskning.

Den 15 maj är jag inbjuden till Biblioteksdagarna i Uppsala för att hålla föredrag om projektet. Tema för årets Biblioteksdagar är Rummet och Rymden. Låter mycket lovande tycker jag.

Karin