Tipsrunda

I tisdags var det näst sista träffen på Fosieanstalten och papporna fick gå en tipsrunda på tema bibliotek. Det blev riktigt lyckat. Lite barnsligt men kul att få traska runt i det lilla rummet och leta upp alla femton frågor om vad, främst Stadsbiblioteket i Malmö, håller på med. 18 rätt av 26 möjliga blev bästa resultat och så fick vi ett bra samtal om vad bibliotek faktiskt kan erbjuda nuförtiden.

Efter fikat var det tid för redigering och att höra sin egen röst är alltid lite pinsamt, men de hade läst med inlevelse och förstått det här med att läsa långsamt, göra pauser, ändra röststyrka etc. Vid redigeringstillfället behöver vi två rum och när det visade det sig att vårt andra rum var upptaget blev det lite halvkris, men det löste sig och Karin och en pappa fick gå iväg till verkstadens lilla pentry och sitta där.

Nu behärskar jag redigeringstekniken lite bättre än förra terminen och det var därför betydligt lättare att överlämna till papporna att själv redigera, vilket de klarade galant. Karin och jag vet inte riktigt vilken möda vi ska lägga på att lära papporna det här tekniska, det är ju lite tidskrävande. Men det märktes att de tyckte det var roligt när de väl lärt sig det, så det kanske är rätt bra ändå.

Trots att vi hade gott om tid, ca 30-40 min/inläsning, så hann vi ändå inte med att redigera färdigt på plats. Lite efterarbete blev det. En pappa hade valt att läsa Snövit, som blev 15 minuter i färdigredigerat skick och tog mig några dryga timmar att redigera. Men det var kul!

Margareta

De "gamla" papporna och den nya bokcirkeln

Glömde såklart berätta om de "gamla" papporna. Innan träffen i torsdags satte igång dök även papporna från förra gruppen upp i biblioteket där Miriam och jag satt och förberedde oss. En efter en smög de sig in. De hade såklart koll på att den nya cirkeln skulle starta, visste att vi var på plats och kom dit för att snacka lite. Efter att arbetat ihop under sex veckor hinner man såklart bygga upp en gemenskap och ett förtroende för varandra och det är kul att få träffas och snacka lite om vad som hänt sen sist. Alla erkände att de var lite avundsjuka på de nya papporna.

I utvärderingen med denna grupp dök det upp önskemål om en fortsättningskurs. Eftersom detta inte är möjligt i dagsläget kom vi fram till att en bokcirkel vore ett bra alternativ. Bokcirkeln, som bla Miriam håller i, är nu igång och tre av papporna är med och är i full färd med att läsa den första utvalda boken. Dessa tre samt en fjärde vill även fortsätta att läsa in sagor och tycker att det är alldeles för långt mellan gångerna, vilket jag håller med om. Responsen från en av barnen efter den andra sagan som skickades var "När kommer nästa pappa?!"

En önskan vore såklart att papporna själva, via biblioteket, kunde få tillgång till laptopen, lära sig inspelningsprogrammet och läsa in sagor när de själva känner för det. Det känns viktigt att bemöta detta nyväckta intresse för att ge papporna en möjlighet att fortsätta skicka hem sagor och därmed bygga vidare på relationen med barnen. På nästa styrgruppsmöte får detta bli en punkt för att se över vilka möjligheter som finns. Det känns som en självklar utveckling iallafall framöver.

Strax bär det av till Kirseberg igen, då kommer Anders Granström och håller låda. I förra gruppen möttes han av stående ovationer. Vi får se hur det går denna gång.

Karin

Förra torsdagen påbörjades den nya cirkeln på Kirsbergsanstalten. Jag lämnade den mycket glad och inspirerad. Inte för att det kanske brukar vara någon ovanlighet ska jag tillägga. Men det som slog mig denna gång är att det verkligen är ett privilegium att få jobba med dessa föräldrar. I denna grupp har ingen av killarna någon egentlig erfarenhet av att läsa själva, ingen har blivit lästa för sig när de var små och ingen läser i dagsläget för sina barn. ÄNDOCK anmäler de sig till denna studiecirkel och lite nervösa men nyfikna berättar de en efter en att de är väldigt glada att få denna möjlighet.

Glädjen från min sida ligger självklart både i att få jobba med en så tacksam grupp men också i möjligheten att faktiskt kunna väcka nya intressen och glädje hos dessa föräldrar och deras barn är guld värt. Jag har nu efter erfarenhet från tre grupper börjat se hur det vi ger från bibliotekets sida på något magiskt sätt expanderar längts med vägen och blir något mycket större och finare. Jag inser i skrivandets stund att det kanske är här i privilegiumet ligger, att få följa med på denna resa!

Redan denna första gång, under högläsningen ur Roald Dahls Herr och Fru slusk utbröt en hel del fniss och en av papporna insisterade på att få låna boken så han kunde läsa klart den för sig själv.

Karin

Klartecken om dokumentärfilm!

Ja, som Margareta nämnde gick det bättre den här gången med förfrågan om dokumentär film/pedagogisk film om Godnattsagor inifrån. Efter att vi fått ett blankt nej förra gången arbetade jag och filmaren Johan Stenius vidare med en projektbeskrivning för hur filmen skulle bemöta integritet- och säkerhetsaspekten. Efter vårt möte med representanter från Region Syd, som gick mycket bra, fick vi ett datum för att presentera idén för hela ledningsgruppen på Kriminalvården Region Syd. Step by step.

Detta datum inföll dock tyvärr under min semester. Så medan jag njöt på en solig strand fick Johan, fredagen den 13:e kl 13.00, själv presentera vårt förslag. Ledningsgruppen tyckte han var modig som vågade komma denna tid. Det tyckte Johan med, men avslöjade intet.

Gruppen ställde sig direkt positiv. Frågan var nu således bättre underbyggd och när idén återigen lyftes till Norrköping fick vi plötsligt ett ja!!

Nu är det bara den där lilla petitessen men pengar återigen...

Fortsättning följer.

Karin

Och så var de bara tre ...

Nu har vi redan hunnit med träff tre och fyra vilket innebär att papporna har valt lämplig saga och även spelat in. Det som tyvärr också har hänt är att en pappa valt att inte fortsätta, vilket inträffade redan vid träff två då Anders Granström så oturligt blev (nästan) solokvist. Svårt att få utröna varför pappan inte ville fortsätta. Det blev bara tvärnit.

Att vara halv grupp sätter ju en del press på både de som håller i träffen och de som deltar. Även om de närvarande papporna tyckte det var jättebra med Anders och hans berättarkonst, så kan det ändå upplevas lite konstigt med endast hälften av deltagarna närvarande. Vi måste tänka/prata igenom det här med rekryteringsprocessen. Kanske bättre att flytta fram datum för träffar än att "nöja" oss med färre deltagare? Det är dock mycket som ska klaffa. Papporna måste ju vara kvar på anstalten hela perioden, få okej från vårdnadshavaren på utsidan och inhyrda event (som Anders Granström och Bryggan) ska bokas och kanske inte kan ändra så lätt.

Men i alla fall - det är tre väldigt trevliga, intresserade och motiverade pappor som är kvar och som dessutom tycker att Godnattsagor inifrån är det roligaste som händer på hela veckan. Okej - det är en anstalt men vi suger ändå i oss berömmet! Karin och jag tycker fortfarande det är spännande och roligt att få killarna att våga läsa högt och de gör ett fantastiskt jobb! På skälvande knän till inspelningsrummet och en halvtimma senare går de ut som segrare, lite matta kanske men ack så belåtna.

Det där med att förbereda sig inför högläsningen och läsa högt för sig själv eller någon annan som vill lyssna, är det väl lite si och så med. Men alla hade valt en saga som de tyckte om och ville läsa in så där flöt det på fint. Fördelen med färre deltagare är att varje pappa får mer tid för inspelning. En pappa blev så missnöjd med sin första inläsning att han ville göra om den och det hade vi absolut inte hunnit i vanliga fall. Nu hade vi tid och han blev jättenöjd.

Jättefint broschyrmaterial om projektet håller på att arbetas fram. Mer om det senare.
Göteborgsposten hade ett helt uppslag om Godnattsagor inifrån den 17 mars och så har vi fått klartecken från högsta instans för dokumentärfilmen!! Mycket spännande!

Nåsta träff ska det redigeras.

Margareta

Förkylningstider

Så hände det som inte fick hända. Karin är på semester och jag, som skulle bli ensam cirkelledare, blir sjuk! Vilken dundertur att det var Anders Granström, vår formidabla berättare, som skulle hålla i andra träffen den här gången. Förhoppningsvis klarade han det galant. Mer om vad som utspelades sig kommer så snart jag får tag i Anders.

Margareta

Och så blev de bara fyra -men fyra ess!

In i det sista var det osäkert hur stor studiecirkeln skulle bli denna gång. Inte förrän på måndagen, dagen före start, fick vi reda på hur många pappor vi skulle få arbeta tillsammans med. En intresserad pappa hade blivit förflyttad och och en annan fick tyvärr inte klartecken från barnets mamma. Att den person som har hand om barnet på utsidan måste ge sitt medgivande tycker vi är mycket viktigt och ett tag såg det ut som om vi skulle få skjuta fram starten, men i sista stund fick vi de återstående mammornas medgivande och kunde sätta igång som planerat.

Det visade sig bli fyra positiva och pratglada pappor som valt att delta i studiecirkelns tredje termin på Fosieanstalten och det kändes som de hade lika stora förväntningar på Godnattsagor inifrån som vi själva. Och det kändes väldigt bra! Vi inledde som vanligt med att presentera oss själva och projektet för att sedan få höra dem berätta lite om sina barn. De har tillsammans nio barn, den yngste 14 månader och den äldsta 14 år. Lära känna varandra-bingot funkade bra och utlöste många skratt och efter fikat visade papporna stort intresse för vår, vid det här laget, ganska digra boksamling. Det är verkligen jättebra att de redan nu börjar tänka på en saga eller kortare berättelse som de vill läsa in, för tiden går fort och rätt som det är är det dags för inspelning.

Nästa gång är det Anders Granström som ska inspirera med sin berättarkonst och det ska bli spännande att få vara med den här gången också tycker

Margareta