Den omständliga rekryteringprocessen....

Jag har nu spenderat orimligt mycket tid på att ett underhållande sätt försöka beskrivna den galna processen fram till en fullständig pappagrupp för denna termins studiecirkel. Ni hade troligtvis somnat på vägen. Här kommer istället kortversionen.

De var sju stycken startklara och peppade pappor, det blev sex stycken, plötsligt bara fyra, upp till fem men troligtvis sex, tillbaka till fem, åter sju och cirkeln är sluten. Längst med vägen har telefonen gått varm, det har suckats och pustats. Vi har bland annat fått tidigarelägga startdatum två veckor, alla inblandade har fått trassla rejält med sina scheman. Vi har lyckats tidigarelägga en flytt av en intagen från Kirsebergsanstalten till Fosieanstalten. Han hade anmält intresse på Kirseberg men fått besked att han p.g.a. av flytt inte skulle få delta. Flytten gick dock lyckligtvis till Fosie och när en ledig plats dök upp nu endast några dagar innan start blev han plötsligt högaktuell då vi eftersträvar en full grupp inför filmandet. Kriminalvårdsinspektören på Kirseberg gjorde ett toppenarbete och lyckades ändra på detta datum endast p.g.a. projektet. Det säger en del om det fina tillmötesgående man numera har till Godnattsagor inifrån.

Är det då värt allt detta trassel. Svaret är enkelt. Här har ni tre goda anledningar som kommer från förra terminens utvärdering.

”Relationen mellan pappan och barnet har blivit bättre. Barnet vill fortsätta att höra på sin pappas röst och barnet känner sig mer speciell nu.”

"Jag har fått reda på mycket man kan få hjälp med via biblioteket, många år sen jag var på bibblan. Blir annorlunda nu när jag kommer ut, jag kommer besöka det ofta med barnen."

”För min del var det en mycket fin upplevelse, det kom många tårar och att det var ett sätt att få höra honom på som man aldrig gjort tidigare. Jag är mycket stolt över honom.”


Karin

Två steg framåt, ett steg tillbaka

I torsdags fick då den nya gruppen träffa Margareta och mig samt filmaren Johan. Detta gick jättebra och killarna uttryckte ingen oro för själva filmandet och verkade vara peppade för starten. Mot slutet av vårt möte visade sig dock att två stycken av papporna troligtvis, rent tidsmässigt, inte kommer att kunna fullfölja studiecirkeln då de är på väg till annan anstalt eller frivård. Mona, barnansvarig på anstalten, som kämpat hårt för att få ihop en bra grupp och pratat sig varmt om vilka bra killar som var anmälda till den omgång fick en trött blick.

Ja, så här är det. Detta är en del av att arbete inom kriminalvården och då specifikt på en anstalt med kortare straff där det är stor omsättning av intagna. Det är väldigt svårt att rekrytera och förebereda en bra grupp som fungerar tidsmässigt för de intresserade samt att när man tror att man lyckats med detta visar det sig att det trots allt kan finns beslut om flytt som hänger i luften och inte tidigare kunnat vaskas fram. Detta på grund av att beslutet är kopplat till många olika komponenter så som t.ex. den intagnes uppförande, möjligheter till praktik/arbete, massa administrativt arbete som kan bli fördröjt eller tidigarelagt samt beslut från andra institutioner så som frivården etc.

En uppiggande aspekt av det hela var att killen som var på väg till frivården och eventuell fotboja menade på att kan kunde tänka sig att komma in till anstalten för att kunna fullfölja cirkeln. På styrgruppsmötet konstaterade kriminalvårdspersonalen att detta väl aldrig någonsin hänt att någon frivilligt kunde tänka sig att återkomma till anstalten på grund av en kurs. Margareta och jag fick således slå oss lite extra på bröstet trots viss motgång.

Faktum kvarstår och vi har nu börjat titta på lösningar. Ett alternativ är att tidigarelägga starten för att säkerställa en av killarnas medverkan.

Fortsättning följer.

Karin

På torsdag möter Johan de nya papporna

Den 6 oktober drar vi igång den fjärde studiecirkeln på Fosieanstalten. Denna gång blir som sagt lite extra speciell då cirkeln ska filmas!

Barnansvarig på Fosieanstalten, trygga Mona som man alltid kan lita på, har varit ute i god tid med rekrytering av pappor. Detta var extra viktigt denna termin för att få ihop en bra och stabil grupp, men också en grupp som är beredda på att bli filmade. Detta är något jag varit orolig för att det kanske skulle ställa till problem. Tydligen var min oro i onödan då vi i dagsläget har sju stycken intresserade pappor som enligt Mona ska vara jättebra killar. Vi väntar dock fortfarande på besked från mammor/andra anhöriga på utsidan som måste godkänna pappornas medverkan.

Nu på torsdag i samband med terminens första styrgruppsmöte kommer papporna att få träffa filmaren Johan Stenius samt Margareta och mig för att få höra lite mer om tankarna kring filmen samt få möjlighet att ställa frågor till oss. Förhoppningsvis kommer detta bidra till att alla känner sig mer bekväma. Men det skulle ju även kunna innebär att någon får kalla fötter och väljer att dra sig ur. Så än så länge får vi väl fortfarande hålla tummarna och hoppas på att allt faller på plats.

Studiecirklen på Kirseberg drar igång först den 15 okt. Men där står pappor redan i kö från förra terminen på att få vara med.

Karin

Godnattsagor i Skandinavien?

Ja, nu har projektet faktiskt även börjat röra sig över de nordiska gränserna. I bibliotekstidskriften Scandinavian Public Library Quarterly publicerades i sommar en artikel om Godnattsagor inifrån(samma som i Göteborgsposten fast översatt till engelska). Trots att tidningen numret dessförinnan placerade en artikel om Malmös nya och spännande bibliotek Garaget på framsidan och tanken är att länderna ska alternera framsidestoffet valde man trots detta att placera en svensk och Malmöbaserad artikel återigen på första sidan, Go Malmö säger jag! Läs den här.

Igår fick jag även ett mail från Kriminalforsorgen i Danmark som var nyfikna på projektet och överväger att starta ett pilotprojekt i Köpenhamn.

Karin

Mycket, mycket goda nyheter!

Medan jag har förkovrat min spanska i Valencia under fyra veckor har det trillat in pengar på Malmö Stadsbibliotek. Närmare bestämt 1 143 000 kr från Arvsfonden och 120 000 kr från Kulturrådet. Helt, helt fantastiskt!

Det betyder i praktiken att det ska göras dokumentärfilm och metodhandbok, ytterligare två terminer på Kirseberg kan genomföras samt att även pappor på Tygelsjöanstalten kommer att få chansen att läsa in sagor våren 2010 om allt går som det ska.

De 120 000 kr från Kulturrådet ska användas till en vetenskaplig utvärdering som Annelie Björkhagen på Malmö högskola kommer att genomföra.

Det blir helt enkelt en mycket händelserik höst!

Men än så länge...sommar.

Karin

I väntan på pengar tar vi sommarlov

Vi går i väntans tider här på biblioteket. I dagsläget har vi två ansökningar inne för nya pengar till projektet. En till Kulturrådet för pengar till en vetenskaplig utvärdering. Den andra till Arvsfonden. Ansökan till Arvsfonden är tänkt att bekosta år 2. på Kirsebergsanstalten men också till start på den öppna anstalten Tygelsjö våren 2010 samt budget till dokumentärfilm OCH metodhandbok. Budgeten från år 1 har sålunda nästan tredubblats.

Tanken är att filmen och metodhandboken ska fungera som kompletterande verktyg till varandra och kunna användas av andra bibliotek och anstalter som vill starta Godnattsagor inifrån. Mycket positivt är nämligen att vi nu börjat få viss indikation från huvudkontoret i Norrköping att Kriminalvården eventuellt vill satsa på att sprida projektet som en del av den ordinarie programverksamheten. Jag kanske ska bita mig i läppen lite och lägga betoning på eventuellt som sagt. Men det är såpass positivt bara det, så jag tycker det är värt att dela det med er.

I övrigt går utvärderingen lite trögt denna termin, dvs utvärdering från mammorna och andra ansvariga för barnen på utsidan. Från de två grupperna på Fosie och Kirseberg har vi endast fått in två svar av mammorna. En första påminnelse är ute så jag hoppas att det ska trilla in lite svar medan vi är på semester. Så himla viktigt för projektets framtid såklart att få respons från familjerna som tar emot sagopaketen.

Men tills dess, önskar vi alla som arbetar med Godnattsagor inifrån er en jätteskön och forhoppningsvis varm sommar!

Till hösten hoppas jag att jag ska kunna få andra delaktiga i projektet såsom barnansvariga vårdare på anstalterna, vår professionella berättare Anders Granström etc att berätta om sin upplevelse och erfarenhet av att medverka i projektet.

Karin

Ps. Ikväll kl 20 på SVT visas en dokumentär om Lennart Hellsing, vår store barnboksförfattare och ordkonstnär som i år fyller 90. Johan Stenius som kommer att producera filmen om Godnattsagor inifrån ligger bl.a. bakom denna dokumentär och har följt Hellsing under fem års tid där han berättat om sitt liv och författarskap.

Nya lärdomar och modiga pappor

Tiden har tyvärr inte riktigt räckt till för att berätta klart om hur det gick för papporna på Kirseberg. Jag ska försöka mig på en sammanfattning här nedan.

Framförallt vill jag berätta om de två modigaste papporna denna termin. Första gången i projektet gjordes det nämligen en inläsningen till en ofödd son som ligger och väntar i magen på att få komma ut och höra sin pappa läsa följande dikter;

Sov så sött, dröm söta drömmar
om en häst med silvertömmar
silvervagn med silverklockor
och en kusk med sidensockor

Kom med mig min lilla skatt
vi gör ett äventyr i natt
ror ut till havet, ut till ön
känn vad aftonen är skön

Ön den heter drömmingen
runt den simmar strömmingen
Vi kan meta hela natten
vi får mat till oss och katten

Jag håller dig i handen, jag stryker lätt din kind
Jag blåser på din panna, jag blåser som en vind

Jag håller dig om armen, just nu så är du min
Jag klappar dig på halsen och stryker nätt ditt skinn

För du är aldrig ensam, just nu är jag hos dig
just nu är heligt, alltid
så vila du hos mig

Den andra modiga pappan fick också prova på en variant vi inte tidigare testat på. Denna pappa pratar fyra språk flytande men hanterar ännu knappt att läsa svensk text. Han fick därför läsa efter och härma min röst, vilken vi sedan klippte bort för att få en fullständig saga till dottern. Dottern förstår bara svenska så detta var enda sättet att lösa det på. Stolheten att ta sig igenom denna pärs var stor. Det krävdes en rejäl kraftsamling och jag kan säga att jag var väldigt imponerad.

I övrigt blev det en fantastiskt kompott av sagor av de resterande papporna, också denna gång med betoning på de klassiska sagorna som de ofta känner igen från sin egen barndom. En läste Pannkaksresan, en annan Bockarna bruse med en egen lite hippare tolkning som blev "Bockarna the Bruce" där han nog också slog rekord i att lägga in flest ljudeffekter, den tredje läste Rödluvan och vargen med silkeslen röst till "sin lilla prinsessa", Herr och Fru Slusk av Roald Dahl lästes in av den fjärde kvarvarande pappan som han fastnat för när vi läste högt ur den vid första träffen. Denna ska hans fyra pojkar få lyssna på tillsammans.

Imorgon och på torsdag blir det nya inspelningar. Då ska åtta stycken pappor, tre från förra gruppen och fem från den senaste spela in ännu en saga. Jag vet att det gått och väntat och sett fram emot detta. Framför allt vet jag med säkerhet att några av barnen väntat och frågat efter när nästa saga kommer.

Till sist bjuder vi på två citat från pappornas utvärdering.

"Jag visste inte att man kunde ha så roligt med böcker!!"

"Jag har fått reda på mycket man kan få hjälp med via biblioteket, många år sen jag var på bibblan. Blir annorlunda nu när jag kommer ut, jag kommer besöka det ofta med barnen."

Karin