Taxifärd längs en snöklädd pilevall

Vanligtvis rattar Karin vant vår biblioteksbil, men denna dag har några saker gått lite snett; vi har glömt att boka bilen och vi får ta taxi ut och det var väl inte så farligt, men att böckerna till Tygelsjöanstaltens är försenade är värre. Vi måste ju ha böcker med oss till första träffen! Raskt norpar vi böcker som egentligen ska till Fosieanstalten och får ta det som finns, vilket är mest bilderböcker. Lite otippat visar det sig att papporna har flest barn i åldern 9 år och uppåt. Häpp! Av detta har vi lärt oss att det är bra att så snart det går få ett hum om åldersfördelningen på barnen, inte lita blint på posten och komma ihåg att boka bilen.

Nåja - nu gick allt väldigt bra trots lite småstrul och att få åka taxi längs snöklädda pilevallar till anstalten var väl inte helt fel ändå. Eva som är vår kontakt visar oss till en liten gul stuga med besöksrum och pentry och ett rum där vi så småningom kan spela in. Hur bra som helst. Här finns redan mattor och gosedjur, men vi möblerar ändå om lite för att få vårt stuk på det hela. Det blir lite trångt men då kommer böckerna som vi skyltar med i fönsterkarmarna så mycket närmre och står i pappornas blickfång under hela träffen. Det är kanske det som gör att de börjar välja något att ta med sig redan nu och under fikastunden blir det faktiskt högläsning! Det är helt underbart att se de två pappor som hittat "bajsboken" och inte kan sluta fnittra för att till slut läsa hela boken för oss andra, medan de håller på att skratta ihjäl sig efter varje bladvänd.

En kul start! Och när vi väntar på taxin tillbaka hinner vi dessutom ha lite eftersnack med Eva. Jag är nu liksom Karin på två anstalter och nästa vecka är det dags för Elin och mig att starta upp på Fosieanstalten igen. Känns lite pirrigt!
Margareta

På torsdag kör det igång igen

Då ska jag och Miriam möta en ny grupp pappor på Kirseberg. Tre veckor senare sätter vi igång på Tygelsjöanstalten för allra första gången och veckan därefter på den numera rutinerade Foseianstalten.

För att jag skulle slippa klyva mig själv i tre delar har vi nu fått tillökning av personal till projektet. Mycket trevligt tycker vi såklart och hälsar vår kollega Elin välkommen i gänget. Elin har precis börjat sätta sig in i projektet och kommer att tillsammans med Margareta hålla i cirkeln på Fosieanstalten. Maggan tar jag även med mig till Tygelsjö.

Nu väntar ett dagsverkes arbete med metodhandboken. Kennet har skickat över ett rejält dokument på femtio sidor som nu så smått börjar finna sin form men som kräver en hel del knådning för att hitta sin slutgiltiga skepnad.

Karin

Kriminalvårdens uppdrag

* Kriminalvården har i uppdrag att- i enlighet med FN:s barnkonvention- verka för en förbättrad situation för barn till fängslade föräldrar.
* Kriminalvården har i uppdrag att verka för den intagnes återanpassning i samhället.
* Kriminalvården har i uppdrag att driva brottsförebyggande arbete på lång sikt.

Dessa uppdrag anser jag ligga helt i linje med Godnattsagor inifråns mål och resultat. I december deltog jag därför på kriminalvården region Syds regionsmöte som omfattar alla anstaltschefer i Skåne och Blekinge. Syftet var att presentera projektets resultat direkt kopplade till kriminalvårdens övergipande verksamhetsmål och därmed lyfta frågan om projektets framtid. På mötet fastslogs att intresse finns att driva verksamheten vidare men att beslut om finansiella medel måste ske på nationell nivå.

Processen att arbeta för Godnattsagor inifråns framtid har varit igång länge och infiltrerar egentligen ständigt det dagliga arbetet. Nu med ett år kvar av projektet börjar det bli dags att landa i något konkret. Då den ordinarie biblioteksverksamheten på anstalterna köps in av kriminalvården är den naturliga utvecklingen att ett liknande avtal bör upprättas för att biblioteken även ska kunna driva Godnattsagor inifrån på anstalterna runt om i landet. Detta innebär att verksamhetens framtid i stort ligger i kriminalvårdens händer.

Utvecklingen för en förbättrad situation för målgruppen barn till fängslade föräldar går långsamt, även om mycket har hänt de senaste tio åren. Jag tycker att det är häftigt att biblioteket som kultur- och kunskapsinstituation har kommit att spela en aktiv och viktigt roll i det fortsatta arbetet med att stärka situationen för dessa barn. I februari har vi fått möjlighet att presentera projektet på huvudkontoret i Norrköping. Jag hoppas att kriminalvården då verkligen ser hela värdet av verksamheten och vågar ta steget att implementera en verksamhet som till synes kan te sig en aning mjukare än det man vanligtvis satsar på men som utvärderingarna visar ger enorma ringar på vattnet. Inte endast för dessa barn och familjer utan, för att sticka ut hakan lite så skulle jag vilja påstå, för samhället i stort.

Karin

Sydsvenskan gånger tre!

I förra veckan publicerade Sydsvenskan faktisk för tredje gången en artikel om Godnattsagor inifrån. Journalisten fick vid detta tillfälle sitta med under den avslutande träffen vilket resulterade i en jättefin artikel där flera olika pappor uttalar sig. Tidigare har journalister endast fått träffa någon av papporna i besöksrum efter avslutad cirkel. Ni hittar artikeln här

Karin

Nu är det snart dags att önska God Jul och ta lite välbehövd ledighet. Men först ska jag berätta att vi på Fosieanstalten faktiskt hann med en extra inspelning med killarna, det vill säga en andra saga som passande kunde bli en juleklapp till barnen.

Vi passade samtidigt på att ta med oss fotografen Martin som fått i uppdrag att ta bilder till metodhandboken. Det blev till att trycka ihop sex "låtsas-cirkelträffar" på två timmars tid för att Martin skulle få med de olika delmomenten i varje cirkelträff. Det slog mig att denna grupp har varit rejält omsvärmad under hela terminen. Gruppen har blivit uppvaktad av våra filmare Johan och Peter både före, under och efter studiecirkeln, en journalist har för första gången fått sitta med under en av träffarna, statister har varit där, Kennet som ska skriva metodhandboken har besökt oss samt allt övrigt trixande runt i kring själva inspelningen. På grund av detta är det nog den grupp vi träffat mest av alla grupper hitills. Det har gjort att det blivit en sammansvetsad grupp och stämningen vid det här tillfället var rejält glatt och flamsigt. Killarna börjar bli riktiga filmstjärnor i bemärkelsen att de är helt obrydda med att kameror blixtrar omkring dem eller tycker inte att det är några konstigheter när de får instruktioner om att återupprepa ett visst moment, en viss rörelse etc. Den tramsiga stämningen gav dock en bra grund för superfina bilder med många skratt och leenden.

På Kirseberg blev tiden tyvärr lite för knappt för att hinna med ett andra inspelningstillfälle detta år. Det får bli i januari där pappor både från senaste gruppen samt från tidigare grupper redan anmält sitt intresse.

Jag hoppas att ni fortsätter att följa oss under det nya året! Då börjar det bli högaktuellt att diskutera vad som ska hända med Godnattsagor inifrån när projektpengarna är slut om ett år.

Men tills dess. Snöiga julehälsningar från Skåne och Malmö Stadsbibliotek!

Karin

RuntiKrim och mammornas svar

Kriminalvårdens egen personaltidning Runt i krim har publicerat en uppföljande artikel om projektet Godnattsagor inifrån som går att finna här.

För cirka två år sedan, då projektet var i startgroparna, skrevs den första artikeln vars fokus låg på att projektet var nytt i Sverige och att inspirationen kom från England. Man kan tycka att den mest naturliga uppföljning vore att skriva om hur projektet fallit ut hos de intagna. Att papporna själva hade fått komma till tals. Men i allra högst grad hur barnen som mottagit sagorna upplevt det hela. Detta var tyvärr inte det fokus Runt i krim ville ha, vilket jag tycker är beklagligt. Hade de valt att fokusera på barnperspektivet som är en del av kriminalvårdens uppdrag hade personalen kanske också fått läsa någon av följande citat i texten;

"En "gudsgåva", det är mer än överträffat. Sara kan hitta trösten hos skivan, det finns en stor saknad."

”Stärker bandet och tröstar barnet. Så nära man kan komma att få läsa för sitt eget barn på riktigt. Det är svårt att hitta ord för hur tacksamma vi är.”

"Det blir ett speciellt band mellan dom genom en bok eller en sång. Han har blivit gladare för böcker för det påminner om hans pappa."

" Jag tycker att det är så himla roligt för när hans pappa kommer ut igen kommer dom att ha sagor och sånger gemensamt".

"Min son och hans pappa har kommit varandra mycket nära på grund av sagan."

"Jättebra idé. Mina barn vill lyssna varje morgon och kväll på sin pappa. Han känns ju mer närvarande och barnen glömmer inte sin pappa."

Mattias var ju bara 7 mån när hans pappa åkte in. Så speciellt för honom har det varit väldigt betydelsefullt. Han kan höra på sin pappa varje dag."

"Allt har varit mycket positivt. Just att hela familjen får höra hans röst. Varje dag. Jag hoppas de får göra fler sagor."

" Jätteviktigt att alla får ta del av detta. Tänkt att de får höra sin älskade pappa varje dag. Det kan inte vara annat än positivt."

Namnen på barnen är utbytta. Citaten kommer från de anhöriga till papporna i den senaste gruppen på Fosieanstalten.

Karin

Det blev Björnen sover med en djup värmländsk stämma

För att återkomma till hur det gick med killarna på Kirseberg så blev det faktiskt slutligen två skönsjungande pappor i denna grupp. Bland annat den lite mer tveksamma pappan som såg lätt förskräckt ut första gången jag föreslog att han kanske skulle sjunga för sin dotter. Några träffar senare fick dock den nöjda bibliotekarien, det vill säga jag, höra Björnen sover sjungas i ett rasande tempo. Efter att nervositeten lagt sig och pappan sjungit upp sig en smula blev det till slut en mycket fin inspelning. Han valde även att läsa in en kortversion av Prinsessan på ärten. Denna saga är ännu lite för svår för dottern att ta till sig men en fin saga att få växa i.

Vad hade vi mer...Mästerkattens stövlar, Jag är inte rädd- om Ugglan och Ugglis äventyr i skogen, de första kapitlen ur Sandvargen, ännu en inspelning av den oerhört populära klassikern Bockarna bruse som går ovanligt bra hem hos killarna och slutligen ramsan Rida, rida ranka.

Utvärderingsbreven är utskickade och vi väntar nu på svar..

Karin