Sommarlov för projektet...

Ja, snart går båda jag och projektet på sommarledighet. Därav kommer det tyvärr att vara tyst på bloggen fram till augusti då allt drar igång igen.

Annika kommer tyvärr att lämna projektet gå grund av att hennes vikariat går ut och det mycket oturligt är anställningstopp på Malmö Stadsbibliotek. Det är en stor förlust för både mig och projektet att hon inte får fortsätta att driva och vidareutveckla projektet tillsammans med mig.

Till hösten är tanken att samarbetet med Bryggan Malmö ska vidareutvecklas. Med i planeringen finns sagostunder på Malmö Stadsbibliotek för barn från Bryggan. Detta är en del i ledet att få in litteraturen från olika håll i barnens liv samt skapa en bra relation till biblioteket. Då Bryggan Malmö till stor del fortfarande är i startfasen finns det i dagsläget inga organisarade grupper så vi får som sagt se hur det ser ut till hösten...

Mot slutet av augusti kommer utvärderingen att läggas ut på bloggen.

Glad sommar och hoppas att ni fortsätter att följa bloggen till hösten! Då går vi in i en viktig och ny fas där det blir av stor vikt att projektet som idé fungerar med olika typer av människor som driver det samt på olika typer av anstalter. I september åker jag även till Ystadsanstalten för att berätta om projektet.

Karin

Start på Kirsebergsanstalten till hösten...

I måndags hade vi det första möten inför starten av Godnattsagor inifrån på Kirsebergsanstalten. Miriam som är barnbibliotekarie på Kirsebergsbiblioteket och även den som driver biblioteksverksamheten på anstalten kommer att hålla i studiecirkeln tillsammans med mig.

Det ska bli oerhört spännande att både få köra ännu en omgång på Fosieanstalten där rutinerna nu till viss del satt sig men även att få se hur det fungerar på Kirsebergsanstalten som har en högre säkerhetsnivå. Här blir det extra viktigt att hitta bra lösningar inom de säkergetsramar som finns att förhålla sig till och att därmed vara flexibel och kreativ. Det känns som att det finns goda förutsättningar för ett bra samarbete även på Kirsebergsanstalten.

Mötet kändes väldigt positivt och en styrgrupp har nu bildast för att arbeta vidare med rekrytering av pappor, vilken lokal och vilka tider som fungerar, hur information om projektet inom anstalten ska spridas etc.

Annika och jag arbetar vidare med utvärderingen av den första pappagruppen på Fosieanstalten. Det ser på det stora hela bara positivt ut både från vår sida, papporna och personalen . Utvärderingen tar dock sin tid och kräver ett stort arbete.

Jag ska slutligen passa på att ge personalen på Fosieanstalen en stor eloge för sin insats i projektet. Att samarbetet fungerat så bra har varit en viktig del i att första omgången varit så lyckad!

Karin

Släpp sagorna loss det är vår!

Den sista avslutande gången är nu till enda och firades stort och högljutt med tårta, cider, glada och stolta pappor samt självklart glada och stolta studiecirkelledare.

Tanken var att vår samarbetspartner Bryggan Malmö under första delen av detta tillfälle skulle ha kommit för att prata om Bryggans verksamhet men även om vad som händer med barn när ens förälder/föräldrar hamnar i fängelse. Annelie Björkhagen som driver Bryggan Malmö forskar nämligen på Malmö Högskola kring barn vars mammor sitter i fängelse och har en stor kunskap inom detta område. Annelie fick tyvärr förhinder vid detta tillfälle men vi lyckades ordna så att hon kunde komma veckan efter istället och träffa papporna.

Kvar denna träff blev alltså att knyta ihop påsen, både rent praktiskt men också utvärderingsmässigt. Papporna fick packa ned de fem böcker som varje barn skall få, skivan med sagan i egengjort fodral(se bilderna), utvärderingblankett tillsammans med ett tillhörande brev till mammorna samt informationsfoldrar om barnverksamheten på det mest närliggande biblioteket. Allt lades i de oerhört fina tygkassar med hjärtan på som kommer från skaprverkstaden Skapa här i Malmö. Tygkassarna fick vi till reducerat pris efter att ansvarig för Skapa fick höra om projektidén, en mycket fin gest vilket vi tackar för.

Utvärderingen skedde både skriftligt och muntligt och vi fick igång en bra diskussion och en bra feedback under den muntliga delen. Ingen av oss hade kunna förställa oss att få höra all den fina respons vi fick från killarna. Det var som att sitta och bocka av alla projektmål som finns uppsatta för projektet, en efter en . Vi var extra upprymda och glada när vi lämnade anstalten denna gång.

Här är några av de kommentarer som kom fram under utvärderingen;

" Tidigare hade man ju haft en bild av sig själv som kåkfarare och att det med läsandet är för fjolligt – att man inte bara kan gå och lägga sig och läsa en saga och förställa rösten för sitt barn. Nu längtar jag efter att ligga i sängen och läsa godnattsagor för min pojke när jag kommer ut."

"Innan har jag inte läst för mitt barn. Jag har tyckt att det har varit pinsamt. Inte ens när jag har varit ensam med mitt barn. Men sist när jag hade besök läste jag högt för mitt barn, fast min tjej och andra personer var där, det var inget konstigt alls."

Självklart var det även pappor i gruppen som redan tidigare har läst för sitt/sina barn men som kännt att studiecirkeln har varit betydelsefull i andra aspekter. Det känns som att alla papporna beroende på sin utgångspunkt har tagit till vara på olika delar av studiecirkeln. För vissa har det inneburit ett självförtroende i att börja läsa för sitt barn, för andra som redan läst har de breddat perspektivet på vikten av läsning medan en tredje har blivit inspirerad i att våga ta ut svängarna i hur man läser. Framförallt tror jag att alla har fått med sig en bild av att läsa för sina barn är något oerhört viktigt men också något som är väldigt enkelt och naturligt.

Så till sist. Det var såklart en smula sorligt att säga hej då till killarna. En del kommer att friges inom kort medan några är kvar och kommer få möjlighet att spela in fler sagor framöver om de önskar. Under vår studieresa i England träffade vi en pappa som hade spelat in över tio sagor och han berättade stolt hur han succesivt lärt känna sitt barns smak av böcker och även börjat se barnets utveckling i takt med att böckerna blev mer avancerade.

Men nu var det då dags att ta sig in i nästa del av projektet, utvärderings och -revideringsarbete, samt börja dra i trådarna för starten på Kirsebergsanstalten som drar igång till hösten. Mer om detta inom kort.

Karin och Annika

Kolla in den fina artikeln i Sydsvenskan..

Efter avslutningen i torsdags fick Sydvenskan, som första tidning, möjlighet att träffa en av papporna som varit med i studiecirkeln. Det känns som att artikeln var mitt i prick och Lars beskriver på ett väldigt fint sätt sin upplevelse av projektet. Läs här.

Vi kommer att berätta mer om avslutningen imorgon eller senare i veckan, när det finns lite mer tid över.

Karin

Redigering, tidstrassel och sjukfrånvaro

I torsdags var det då dags för redigering och man kan väl säga att detta var första gången som det faktiskt inte flöt på helt som önskat. Det har varit svårt att planera exakt hur lång tid varje redigeringstillfälle skulle ta då allt är beroende av pappornas olika nivå av datorvana, hur mycket som behöver redigeras och slutligen även vilken ambitionsnivå man har.

Det blev ett par sena kvällar för mig innan torsdagen för att testredigera några av killarnas sagor samt hitta önskade ljudeffekter, vilket tog sin tid. Trots detta extra förarbete drog redigerandet ut på tiden och tog helt enkelt mycket längre tid än väntat. Detta resulterade i att vi endast hann med fyra av sex sagor. Annika var oturligt även sjuk denna torsdag så det blev lite snurrigt i huvudet att själv sitta med vid alla redigeringarna.

Men trots allt trassel får jag ändå säga att de sagor som faktiskt blev klara blev riktigt bra. Att även alla redan innan redigeringen var nöjda med sina sagor från förra veckans inspelning kändes som en bra utgångspunkt. Generellt verkade det som att ljudeffekterna inte var så himla viktiga för killarna utan att detta endast var en rolig bonus.

Som sagt, ett pilotprojekt är ett pilotprojekt och meningen är just att problem ska uppstå för att sen kunna lösas. Det vi kommer att behöva att diskutera inför nästa grupp till hösten är hur vi ska lösa denna träff på ett bättre sätt. Kanske dela upp killarna så att de får göra redigeringen vid olika tillfällen för att undvika lång väntetid för de andra, göra redigeringen själva, lägga mindre fokus på redigering och endast klippa bort misstag och strunta i ljudeffekter...Ja, det finns otaliga varianter som bör diskuteras. Papporna som inte hanns med i torsdags kommer iallafall att få göra sina redigeringar timmen innan sista träffen kör igång.

För nu på torsdag är som sagt den sista gången. Då kommer Bryggan Malmö på besök och berättar om sin verksamhet, pappor och personal ska få utvärdera studiecirkeln och så firar vi såklart med tårta!

Karin

Svettiga händer och torra munnar..men bra gick det!

Ja, det är läskigare än man tror, det där att spela in och höra sin egen röst. Framförallt när det som spelas in ska skickas till någon som är viktig för en, så blir det såklart ytterligare en aspekt att förhålla sig till.

När vi själva har testat att spela in, endast i syfte att testa tekniken, har vi båda upplevt det som obekvämt till en början, även i sällskap men någon man egentligen känner sig bekväm med. Men trots nervositet och allt vad det för med sig så gick det som sagt mycket bra. Under cirka två och en halv timme hann vi med både drakböcker, bilböcker, egenskriva berättelser, sagor, sång!, ramsor och dikter.


Vad gäller pysslandet, som papporna fick sysselsätta sig med i väntan på sin tur, gick det kanske lite mindre bra med... eller snarare som vi hade befarat. Det blev endast ett egenhändigt ihopknåpade kort men istället en hel del kreativa fodral till skivorna. Det hanns även med en hel del fotograferande där de pappor som vill kan skicka med foton i sagopaketet till barnen.

Att just denna gång gick bra, vad gäller inspelningarna, känns extra viktigt. Hur roligt, intressant eller givande de andra gångerna än har varit så är det nog trots allt så att det är slutprodukten, dvs skivan som räknas för papporna och som svarar på om det var värt det, om det gick bra. Det är skivan som ska skickas hem till barnen och det är den som är beviset på att man faktiskt gjort något för sitt barn och det är klart att det då känns extra viktigt att det blir som man tänkt sig.

På torsdag är det dags att redigera sagorna, misstag ska klippas bort och ljudeffekter ska läggas på. Innan dess ska drakflax, drakvrål, brandbilssirener, barnskratt, barn som klappar i händerna, dragspelsmusik, motorcykelljud, bakgrundsmusik m.m laddas ned från nätet.

Karin och Annika

Inspelningsdag idag

Då drar vi strax ut till Fosieanstalten igen. I eftermiddag ska papporna äntligen få spela in sina sagor/berättelser. Det som är extra spännande är det vida spektra av vad som faktiskt ska spelas in.

Vi har en spännvidd från rim och ramsor, sånger, vanliga bilderböcker till egna berättelser/minnen man delar med sitt barn, traditionella historier och dikter från sin egen kultur man vill föra vidare till sina barn etc.

Vi hoppas på att tekniken inte ska krångla och att tiden kommer att räcka till.

Karin