Pyssel= tid för samtal om barnen

Igår var Annika och jag på tur i staden och inhandlade färgade papper, pennor, saxar, klister, glitterklister, tuschpennor och klistermärken i alla dess färger och former..hjärtan, djur, stjärnor, bilar.

Tanken är att under tiden en av internerna spelar in sin saga ska de andra papporna ha något att sysselsätta sig med i väntan på att få spela in sin saga. Alltså ska det pysslas.

Grundtanken är självklart inte bara av praktiskt karaktär utan har en mycket viktig funktion, nämligen fokuset på barnen. Papporna ska få göra egenhändigt ihopknåpade kort som ska skickas med i sagopaketet ihop med sagan och boken. De engelska bibliotekarierna var oerhört lyriska över den här delen av projektet och jag får väl erkänna att både jag och Annika har varit en smula skeptiska till hur de här tuffa killarna ska hänge sig åt glitterklister och klisterhjärtan etc. Fullt medvetna om att det är väldigt könsstereotypt tänkt av oss.

Vad man såg i England var nämligen att internerna lade oerhört mycket omsorg, kärlek och eftertanke på dessa kort. Det var ju deras barn som skulle ta emot korten och således var det plötsligt inte vilket kort som helst. Denna stund av pyssel gav också på ett mycket naturligt sätt utrymme att prata om sina barn med varandra.

Vad de svenska papporna tycker om pysslandet återstår att se.

Karin