Avslutning med tårtkalas

Nu har det redan gått sex veckor (!) och igår var det avslutning med härlig tårtfrossa och utbringande av en gemensam skål i äppelcider för projektet och allas insatser. Den här sista träffen kommer Anneli för att informera om Bryggans verksamhet och hon tog även upp en del av de problem som ofta uppstår för frihetsberövade föräldrar vid kontakten med barnen. Här finns uppenbarligen mycket att göra och det blev många frågor.

Dags att packa sagopåsen med böcker, skivan till barnen och den viktiga utvärderingen som vi behöver från mamman/vårdaren. Ögonen lyste av förväntan på en av papporna när han tänkte på sina barn och hur de skulle ta emot paketet. Han hade valt att läsa en vargsaga med inlagt rysligt vargtjut och var väldigt nöjd med sin inspelning.

Johan som har kontakt med Lennart Hellsing hade dessutom denna sista filmdag med sig en trevlig överraskning - alla fick varsin signerad bok av Hellsing (som vi KANSKE kan få med på ett hörn i filmen. Vi får se.)

För de som vill göra ytterligare en inspelning hoppas vi kunna komma ut om några veckor, så slutgiltigt tack och adjö behövde det inte bli. Nu väntar vi spänt på responsen från de anhöriga och allra mest barnens. Hur filmen blir lär ta sin lilla tid innan vi får veta, men förhoppningsvis ska vi kunna samla de pappor som är kvar i början av nästa år för premiärvisning. (Karin och jag har blandade känslor inför vår filmdebut medans papporna var fyllda av självförtroende!)

Margareta

ps. Och i allra sista stund kom äntligen den utlovade Ludde-boken och sagopåsen blev perfekt!ds

Femte träffen

och dags för slutlig redigering. Det här är nog den mest krävande träffen hittills eftersom vi har sju sagor att ta hand om och alla inte var helt lätta att få fason på. Papporna kan ha höga krav på hur det skulle låta, vilket i och för sig är helt ok. Men samtidigt är vi ju inte proffs och det ska ju vara en personlig gåva från pappa och inte en tiptop ljudinspelning får jag förklara.

Nå - vi börjar lite lättsamt med tipsrunda om biblioteket. Det går rätt bra och känns som om vi har fått ut vårt budskap; -"det finns mycket för er och era barn på biblioteket". Därefter fikar vi och sedan är dags för redigering.

Papporna lyssnar en och en på sin inläsning, och de flesta tycker oftast att det är en riktig rysare att höra sin egen röst. Nu ska de ska klippa bort fel och lägga in passande ljudillustrationer. Någon pappa greppar tekniken direkt, andra är mer osäkra och överlåter åt mig att sköta tekniken. Vissa inläsningar är enkla, andra lite mer komplicerade att redigera och det hela tar mer tid än vi räknat med. Tre sagor måste jag och Karin jobba ytterligare på innan nästa träff då att vi ska ha skivorna färdiga.

Karin och jag har också blivit intervjuade i biblioteksmiljö av Johan medan Peter filmat. Ljudet fick inte godkänt och vi måste göra om. Hårt slit att vara "filmstjärna"!

Margareta

Godnattsagor inifrån hjärtat!

Vi är rätt många som samlas utanför Fosieanstalten den här dagen. Förutom Karin och jag; Johan och Peter som ska filma, två skådespelare som ska agera besökande familj, en journalist som ska skriva om själva filmproceduren och ytterligare en skribent som ska hjälpa oss vid skrivandet av metodhandboken. Hur blev det så här!? Men under över alla under - det funkar.

Filmarna tar med sig skådisarna och journalisten till besöksrummet där de ska filma en sekvens tillsammans med en av papporna. Han och filmarna dyker inte upp förrän senare när vi riggat färdigt datorerna. För det idag vi ska spela in pappornas sagor! Vi använder två närliggande rum för att kunna spela in parallellt, vilket är nödvändigt för att hinna med alla sju inspelningar och som vanligt ska de pappor som väntar på att spela in pyssla ihop sina egna skivfodral.

Så kan vi äntligen sätta igång med inspelningen av sagan! Alla är fokuserade och vi blir som tidigare imponerade av deras mod och fascinerade av deras varierande prov på berättartalanger. Någon har valt att sjunga och tar i för kung och fosterland och Hans och Greta på norrländska är bara så obeskrivligt fint att man blir alldeles varm om härtat!

Margareta

Många skratt och stora ögon

blev det när Anders Granström, skådespelare och prisbelönt berättare, "intog scenen" på vårt tredje möte med papporna på Fosieanstalten. Karin och jag kan koppla av lite - den här träffen är det Anders som håller i taktpinnen. Man kan inte nog betona vikten av att berättande måste komma från hjärtat för att beröra. För att få känna på det fick papporna delta i flera mycket inspirerande berättarövningar. Stämningen blev varm (både fysiskt och psykiskt) och stundtals oerhört uppsluppen och vi var alla mycket nöjda när vi skiljdes åt. Tack Anders! Karin och jag åkte tillbaka till biblioteket för att jaga ihop fler böcker till de pappor som önskar läsa in på sitt hemspråk. De beställda böckerna har ännu inte kommit men Stadsbiblioteket har en hel del som vi kan låna och som Karin kör ut med redan idag. Nästa gång är det nämligen dags för inspelning och då vill det till att alla har hittat sin favoritsaga.

Margareta

ps. Vikten av gott fika kan inte heller nog betonas - igår tror jag vi övertrasserade en aning, men det var det värt. På en skala 1-5 fick fikat 10! ds

Sagostundsträdet och ska man säga sanningen

Några av papporna kommer lite tidigt den här gången. Är de fikasugna eller är de ivriga att få veta mer om varför det är så bra att läsa och få användbara råd om hur de gör sagan fängslande (!). Denna andra träff är det nämligen dags för Karins fantastiska sagostundsträd att fyllas med läslöv - ett löv för varje läsvinst. Dessutom ska vi ge papporna en berättarövning "Jag minns en gång när jag och (mitt barn) ....."
Men först ska jag läsa en saga för dem och det blir "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum med stora härliga bilder. Jag gillar allt av Pija Lindenbaum men det är inte lätt att att veta vad papporna tycker, mer än att det självklart känns ovant för dem. Att de förstår vitsen med berättarteknik är däremot helt klart.


Det är ju inte så underligt kanske att det går lite trögt för dem att komma på läsvinster. Många av de här papporna har nästan aldrig läst högt för sina barn. "Att lära sig lyssna" tycker en pappa att barn lär sig om de lyssnar på sagor. När vi vid fikat lite senare hamnar i en livlig diskussion om huruvida de ska tala om för sina barn att de sitter i fängelse, då förstår jag att nog ingen läst högt för honom. De andra papporna som valt att säga som det är till sina barn sitter tysta och den här pappan har mycket svårt att lyssna på våra forskningsargument. Efteråt, när papporna gått och vi plockar undan och samtidigt smälter intryck, känns det faktiskt inte riktigt bra att vi, som utifrån kommande, deltar i denna diskussion. En del pappor är mycket rädda för att avslöja sanningen för sina barn och det är kanske förmätet av oss att komma dragande med forskningsresultat. Bättre då att låta Anneli Björkhagen från Bryggan, som forskat på just detta, tala om det när hon besöker oss den sista träffen.

Men redan på onsdag är det dags för Anders Granström och hans berättelser. Förra gången var varken Karin (semester) och jag (sjuk) med och papporna blev visst bara tre - men på tisdag blir det succé!
Margareta

ps. Snart har vi alla vant oss vid Peters och Johans stökande runt oss. Känns bra. Allt för den goda sakens skull som sagt.ds

Peter och Johan in action

Här har ni då våra glada filmare Peter (till vänster) och Johan fångade i vår kamera från gårdagens träff med papporna. Margareta kommer inom kort att skriva mer om hur det gick.