Sagostundsträdet och ska man säga sanningen

Några av papporna kommer lite tidigt den här gången. Är de fikasugna eller är de ivriga att få veta mer om varför det är så bra att läsa och få användbara råd om hur de gör sagan fängslande (!). Denna andra träff är det nämligen dags för Karins fantastiska sagostundsträd att fyllas med läslöv - ett löv för varje läsvinst. Dessutom ska vi ge papporna en berättarövning "Jag minns en gång när jag och (mitt barn) ....."
Men först ska jag läsa en saga för dem och det blir "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum med stora härliga bilder. Jag gillar allt av Pija Lindenbaum men det är inte lätt att att veta vad papporna tycker, mer än att det självklart känns ovant för dem. Att de förstår vitsen med berättarteknik är däremot helt klart.


Det är ju inte så underligt kanske att det går lite trögt för dem att komma på läsvinster. Många av de här papporna har nästan aldrig läst högt för sina barn. "Att lära sig lyssna" tycker en pappa att barn lär sig om de lyssnar på sagor. När vi vid fikat lite senare hamnar i en livlig diskussion om huruvida de ska tala om för sina barn att de sitter i fängelse, då förstår jag att nog ingen läst högt för honom. De andra papporna som valt att säga som det är till sina barn sitter tysta och den här pappan har mycket svårt att lyssna på våra forskningsargument. Efteråt, när papporna gått och vi plockar undan och samtidigt smälter intryck, känns det faktiskt inte riktigt bra att vi, som utifrån kommande, deltar i denna diskussion. En del pappor är mycket rädda för att avslöja sanningen för sina barn och det är kanske förmätet av oss att komma dragande med forskningsresultat. Bättre då att låta Anneli Björkhagen från Bryggan, som forskat på just detta, tala om det när hon besöker oss den sista träffen.

Men redan på onsdag är det dags för Anders Granström och hans berättelser. Förra gången var varken Karin (semester) och jag (sjuk) med och papporna blev visst bara tre - men på tisdag blir det succé!
Margareta

ps. Snart har vi alla vant oss vid Peters och Johans stökande runt oss. Känns bra. Allt för den goda sakens skull som sagt.ds