Anders Granström medverkar i Godnattsagor inifrån

I december skickade Annika och jag ut en förfrågan till Anders Granström om det fanns intresse att medverka i projektet. Anders Granström är professionell skådespelare som under mer än tjugofem år har koncentrerat sig på den svåra konsten att berätta en historia. År 2006 blev han utnämnd till årets berättare. Svaret vi fick tillbaka både gladde och roade oss en hel del, så vi tänkte vi skulle dela med oss av detta fina svar....

Hej Karin.

Ett snabbt svar i all korthet men ack så positivt!

På sjuttiotalet arbetade jag under ett år med något som kallades för Teatercirkel på Malmöanstalten.
Sedan hamnade jag själv där i häktet, som vägrare av repmånader.
Min förståelse för deras situation på fängelserna och min lust att hjälpa till med vad jag kan är stor.

Exakt vad jag kan göra under en träff med dom är väl inte helt klar. Men det kan vi prata vidare om.
Det viktigaste är att jag är mycket positiv till din inbjudan.

Med vänliga hälsningar från
Anders

En viss tid har passerat sen dess och vi har hunnit prata vidare som Anders skriver i mailet. Detta innebär närmare att Anders kommer att medverka vid två av de sex träffarna under studiecirklens gång vilket vi är mycket glada för! Mer om detta framöver...

Karin

Teater innanför fängelsemurarna- barnen i fokus

Blev mycket glad när jag fick höra talas om pjäsen "När änglar faller längre ned än botten". Pjäsen har satts upp av Teatern Off Stockholm och spelas på anstalter runt om i Sverige, bla Hall, Kumla, Österåker, Norrtälje, etc. Pjäsen handlar om hur barn till fängslade föräldrar många gånger drabbats hårt av föräldrarnas kriminella liv om hur det kriminella livet ofta leder till att man sviker sina barn.

Dett är alltså ännu ett kulturprojekt som på ett mycket kreativt sätt arbetar mot målgruppen barn till fängslade föräldrar. I Expressen artikel läser jag att ambitionen är att öppna för reflektion över barn i kriminella och/eller missbrukande miljöer, innan- som utanför murarna. En viktig del är att få internerna att tänka över sitt föräldraskap. Pjäsen följs därför upp av diskussioner och grupparbeten och ska så småningom resultera i en bok som ska delas ut till de intagnas barn och till organisationer som jobbar med de här frågorna.

Även Off Stockholm samarbetar med Bryggan och Kris och det är tydligt att det finns många gemensamma nämnare med Godnattsagor inifrån. Min tanke är att det vore fantastiskt om man kunde locka ned Off Stockholm och pjäsen "När änglar faller.." ned till mer sydliga breddgrader och låta pappor som är med i sagoprojektet även få möjlighet att se denna pjäs.

Kriminalvård Syd har blivit tipsade.

Ni kan även lyssna på SR:s inslag om projektet och pjäsen, se här.

Tekniken testas ...

När det nu börjar närma sig första träffen går tiden väldigt snabbt. Så mycket att hinna med och så mycket på gång som ska avslutas!

En av de saker vi arbetar med för tillfället är att själva lära oss det redigeringsprogram vi ska använda. Programmet (Audacity) går att hämta hem gratis från Internet. Eftersom våra förhoppningar är att projektet ska löpa så väl ut att anstalterna har ett intresse av att driva det vidare efter projekttidens slut, är det en viktig poäng att programmet är gratis och relativt lätt att lära sig och att använda.

Eftersom ingen av oss tidigare har använt redigeringsprogram av det här slaget, fick vi hjälp av Charlie Järpvall, bibliotekarie och tillika självlärd ljudtekniker, att förstå programmets grunder och förutsättningar. Det var väldigt skoj!

Vi har provat att själva spela in sagor där vi sedan har redigerat bort missar och även lagt till ljudeffekter. Det blir faktistk häpnadsväckande bra! Det låter proffsigt och spännande med ljudeffekterna.

En annan viktig erfarenhet vi gjorde i och med våra egna provinspelingar var hur läskigt det är att spela in, hur självmedveten man blir och hur jobbigt det sedan var att höra sin egen röst. Det känns viktigt att ha med sig denna förståelse när vi väl gör de riktiga inspelningarna.

Annika

Pyssel= tid för samtal om barnen

Igår var Annika och jag på tur i staden och inhandlade färgade papper, pennor, saxar, klister, glitterklister, tuschpennor och klistermärken i alla dess färger och former..hjärtan, djur, stjärnor, bilar.

Tanken är att under tiden en av internerna spelar in sin saga ska de andra papporna ha något att sysselsätta sig med i väntan på att få spela in sin saga. Alltså ska det pysslas.

Grundtanken är självklart inte bara av praktiskt karaktär utan har en mycket viktig funktion, nämligen fokuset på barnen. Papporna ska få göra egenhändigt ihopknåpade kort som ska skickas med i sagopaketet ihop med sagan och boken. De engelska bibliotekarierna var oerhört lyriska över den här delen av projektet och jag får väl erkänna att både jag och Annika har varit en smula skeptiska till hur de här tuffa killarna ska hänge sig åt glitterklister och klisterhjärtan etc. Fullt medvetna om att det är väldigt könsstereotypt tänkt av oss.

Vad man såg i England var nämligen att internerna lade oerhört mycket omsorg, kärlek och eftertanke på dessa kort. Det var ju deras barn som skulle ta emot korten och således var det plötsligt inte vilket kort som helst. Denna stund av pyssel gav också på ett mycket naturligt sätt utrymme att prata om sina barn med varandra.

Vad de svenska papporna tycker om pysslandet återstår att se.

Karin

En sagogrupp börjar formas

Vi har fått den glada nyheten att tre pappor är klara för att medverka i studiecirkeln, eller näst intill kanske jag ska säga. Som jag tidigare nämnt är det mycket som ska falla på plats vad gäller att internen inte är på väg att flyttas eller kommer att ha avtjänat sitt straff under studiecirkelns tidsperiod, men framförallt gäller det att pappan visar ett tydligt engagemang för sitt barn. Då vi från bibliotekets sida inte själva är på plats är det ju såklart vårdarna, och då framförallt de vårdare som arbetar som barnombud och som driver föräldrargrupperna på anstalten, som hälper till att hitta engagerade pappor.

Orsaken att jag skriver näst intill är att vi självklart måste invänta ett godkännande från mamman eller annan vårdnadshavare till barnen. Jag kommer nu i veckan att skicka ut dessa brev där vi berättar om vad projektet går ut på, om vad vi hoppas uppnå och om vårt samarbete med Malmö Bryggan.

Karin

Story Book Dads i Nya Zeeland

Ja minsann, av en tillfällighet fick jag upp denna sida när jag letade information till projeket.
http://www.corrections.govt.nz/public/news/mediareleases/2007/story-book-dads.html

Det visar sig att idén även har spritt sig till Nya Zeeland. Aktiva inom projektet i England kände inte till att det fanns på fler ställen än i Storbritannien. Kanske man borde åka på ännu en studieresa:)

Karin

Ett exotiskt inslag i det brottsförebyggande arbetet

Dagarna går otroligt fort och jag insåg att vi inte ens hunnit skriva något om Brå´s metodkurs i Södertälje som jag och Annika medverkade vid förra veckan.

Medverkande på metodkursen var representanter från alla projekt som beviljats bidrag från Brå detta år, dvs en mycket trevlig skara socionomer, poliser, fritidspedagoger, forskare etc. Vårt projekt fick extra mycket fokus i diskussioner och grupparbeten då vi var lite av ett exotiskt inslag i sammanhanget. Det visade sig nämligen att det är väldigt sällan Brå beviljar pengar till kulturprojekt och att ingen faktiskt kunde erinra sig att Brå beviljat bidrag till ett bibliotekprojekt någonsin! Fram till nu har jag självklart känt en stor glädje över att vi överhuvudtaget fått pengar för att kunna driva projektet. Det kändes dock plötsligt extra stort när en såpass tung och vägledande institution som Brå tror på och står bakom projektet och visar på att bibliotek faktiskt på ett mycket konkret sätt kan arbeta med brottsförebyggande arbete.

De andra projekten var såklart också mycket spännande och berörde allt från grannsamverkan, kvinnofridsprojekt, ungdomar som arbetar som trygghetsvärdar till hur man kan minska rekrytering av fotbollshuliganer i Göteborg etc. En stor behållning av dagarna var att få möjlighet att skapa kontakter och utbyta idéer med alla dessa trevliga och driftiga människor.

Själva dagarna varvades av föreläsningar och grupparbeten som berörde två mycket väsentliga delar i projektarbetet- kommunikation i projekt och utvärdering av projekt. För mig som projektledare var det mycket matnyttigt att diskutera problematiken kring utvärdering. Vi förde bla långa diskussioner kring att mäta ett projekts mer långsiktiga effekter, skillnaden mellan projektmål och effektmål, problematiken kring att utvärdera målgruppen barn, som till på köpet i vårt projekt kommer att vara utspridda i hela landet.

Att det skall göras en grundlig utvärdering av projektet har vi självklart redan från början planerat. Metodkursen fick oss däremot att mer grundligt diskutera möjliga vägar att gå. En del i ledet har varit att jag nu i dagarna har kontaktat både Kriminalvårdens forskningsenhet och Malmö Högskola för att se om det finns intresse att göra en fördjupande och mer långtgående utvärdering. För att kunna sprida projektet är detta av extra stor vikt.

Nu är det helg!