God Jul önskar vi som arbetar med Godnattsagor inifrån

Då var första året av projektet Godnattsagor inifrån avslutat. Denna termin har vi som sagt antagit utmaningen att driva studiecirkeln på både Fosieanstalten och Kirsebergsanstalten. Det har varit tydligt att olika typer av anstalter i viss mån kräver lite olika inriktningar. På Kirseberg sitter de intagna på längre straff, är oftast en aning äldre och därmed är deras barn lite äldre. Här har Miriam och jag upplevt ett kanske ännu större gensvar och sug efter att få lära sig mer. Den stora klagan och besvikelsen som uttrycktes i utvärderingen var att studiecirkeln endast varade sex tillfällen!

Återigen har vi fått fantastiskt respons från mammorna/annan ansvarig för barnen och barnen själva. Respons som är helt ovärderlig och gör att allt slit och all stress blir värt det hundra gånger om!

Har följer några av citaten...

Patrik avslutade med att säga tillbaka till sin pappa mot CD-spelaren. ”Tack pappa jag älskar dig med. Tror du han hörde vad jag sa till han nu farmor?” (Patriks egna ord berättar farmor tillika fosterförälder åt Patrik)

”Det värmde så i mitt hjärta när min pappa läste för mig, så jag skulle gärna vilja att pappa läste fler fotbollssagor för mig. ”

”Genom att få höra sin pappas röst varje kväll/dag har gjort att dom kommit varandra närmare samt att när min son känner sig ledsen och saknar sin pappa vi kan sätta på sagan och han blir genast glad.”

”Jag tycker att alla barn till fängslade föräldrar ska få möjlighet att få en saga då alla barn har och bör ha samma rättigheter oavsett deras föräldrar.”

”Därför att Maria lyssnar på sin pappa varje kväll och han säger Godnatt till henne. Det känns nästan som att han är hemma och inte så långt borta.”

”Detta har hjälpt till mycket i relationen mellan pappan och barnet, på så vis att påminna barnet att hennes pappa är närvarande i hennes liv, även om han fysiskt inte är det. ”

”Ett jättebra initiativ. Det betyder mycket för barnet att höra pappas röst. Skapar harmoni och trygghet. Det uppmuntrar till läsning och bildning. Högläsning och sagor är bra för barns utveckling. Väcker glädje hos barnen.”

”Pappan finns med vid läggdags. Dialog kring sagorna.” ”Har bara varit positivt både för mig och mitt barn. Min son lyssnar flera gånger om dagen på pappas saga samt följer med genom bilderna i boken.”


(Självklart är det inte barnens rätta namn som används i citaten)

Något som vi tycker är extra positivt är att även mammorna/andra ansvariga för barnet í enkäterna ofta svarar att de själva upplevt en ökad inspiration att läsa högt för sitt barn och att barnen oftare frågar efter sagor. Ringar på vattnet som sagt...

Margareta och Miriam börjar nu bli varma i kläderna och vi jobbar på att göra cirklarna ännu bättre. Efter Nyåret sätter vi igång med nya grupper och fortsätter sprida sagor i skåne!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

önskar

Karin, Margareta och Miriam

Årets Julklapp!

För två veckor sedan var Margareta och jag ute på Fosieanstalten igen. Det var dags för inspelning av saga nummer två för de pappor som önskade.

Detta är något vi haft i åtanke ett tag, dvs möjligheten för de pappor som redan genomgått studiecirkeln att spela in fler sagor och på detta vis fortsätta att bidra till barnens läsutveckling och samtidigt lära känna barnens tycke och smak. Vår strävan är att detta mer och mer ska arbetas in i strukturen framöver i den mån det är praktiskt och tidsmässigt möjligt.

Inspelningen gick bra och det var skönt att både hinna med inspelning, redigering och bränning av skivan vid samma tidpunkt vilket gjorde att papporna fick skivan rakt i handen denna gång. Inget extra arbete för oss alltså vilket var ganska skönt. En av de barnen som skulle få sin andra saga frågar varje morgon efter att få lyssna på sagan, det första han gör. Så att en andra saga är på väg är säkert mycket välkommet.

På Kirseberg ska de pappor som vill få spela in en andra saga i början av februari.

De tre pappor som spelade in sin andra saga skulle alla ge den i julklapp till barnen.


Karin

I Kirsebergsbladet berättar papporna om Godnattsagor inifrån

Lär artikeln "Godnattsagor på fängelset" här

Nya pengar från Kulturrådet!

Ja då har vi äntligen fått besked om finansiering för nästa år för Fosieanstalten. Kulturrådet ger ytterligare 213 ooo kr för Godnattsagor inifrån och projektet samt min anställning:) är tryggad för nästa år. Arvsfondens pengar bekostar Kirsebergsanstalten och där ska vi söka nya pengar först i sep.

På Kulturrådets hemsida omskrivs projektet enligt följande...

"Flera av de projekt som får stöd har ett tydligt genusperspektiv. Det gäller till exempel Muhammad från Frostmofjället, ett projekt som förmedlar berättelser om manlighet i mångkulturella miljöer som Länsbiblioteket i Västerbotten driver. Godnattsagor inifrån är ett annat projekt med genusinriktning, som Malmö stadsbibliotek driver. Där uppmanas frihetsberövade föräldrar att läsa in sagor på cd till sina barn."

Fint att få en genusstämpel på projektet då det inte är något vi själva explicit uttryckt. Men självklart är Godnattsagor inifrån i allra högsta grad ett projekt som arbetar mot ökad jämställdhet på flera olika plan. Att Anders Granström är inbjuden som professionell berättare i studiecirkeln är delvis för att visa upp en expert och inspiratör inom området men självklart också för att visa upp en manlig förebild och därmed stärka bilden av att läsande och berättande inte behöver vara något klassiskt kvinnligt.

Att möjliggöra en ökad kontakt mellan barn och fängslade pappor är i sig ett bidrag till att både mamman och pappan kan vara delaktiga och stödjande i barnets lärande och läsutveckling.

Snart kommer en rapport från avslutningen på Kirsebergsanstalten som faktiskt avslutades med spontana applåder...

Karin

Dagarna går så fort...

Ja, parallellt med att pappagruppen på Fosie rullat på och faktiskt redan hunnit avslutas så har ju en grupp på sex pappor även träffat mig och Miriam nu under fyra tillfällen på Kirsebergsanstalten. Att flänga mellan två anstalter, söka nya pengar till projektet, åka på konferens och hålla föredrag, redigera sagor, ha kontakt med media och andra intresserade, kopiera papper, köpa tårta, gå projektledningskurs etc, etc försvinner dagarna och min medverkan på bloggen har blivit lite lidande. Att det är väldigt väldigt roligt bör ju verkligen tilläggas. All stress är som sagt inte dålig stress och orsaken till tillståndet handlar främst om att projektet rönt så stort intresse och att många som blivit väldigt berörda och intresserade hör av sig till mig vilket är TOPPEN!

På torsdag ska det redigeras på Kirsebergsanstalten och vår nya idé kring collageskapandet är värt att testas ytterligare en gång för att se vilken respons vi får där. Det är ganska tydligt att vissa saker som absolut inte fungerat vid ett tillfälle fungerat lysande vid nästa. Anders Granström som tex hade det lite motigt med gruppen på Fosieanstalten denna omgång fick stående ovationer av papporna på Kirsebergsanstalten och blev knappt ivägsläppt av papporna som ville höra fler historier och göra fler övningar. Total fullträff alltså!

Mer inom kort.

Karin

Max napp sex gånger!

Sista träffen kändes högtidlig. Tårtan från en av stans finare konditorier stod och väntade, men innan vi började firandet skulle Annelie Björkhagen och Kerstin Carlsson från Bryggan Malmö berätta om deras arbete för barn vars föräldrar är i fängelse. Det här är viktig information för papporna och det ställdes en del frågor kring vad Bryggan kan erbjuda, tex öppet hus och stöd till anhöriga.

Efter det var det dags att fylla den fina tygkassen från Skapa. Fem stolta pappor packade kassen med böcker, cd-skivor, Kulturrådets katalog över nya barn & ungdomsböcker, information från närmaste bibliotek och BTJ-foldrarna "Att äga ett språk" och "Att läsa högt - är att vara lyckliga tillsammans", några stoppade också ner foton på sig själva och sist men inte minst utvärderingen till mamma/vårdnadshavare.

Lite som lille julafton blev det med allt packande och det kändes verkligen jättebra för både pappor, projektledare och Mona som är barnansvarig på Fosieanstalten att se att "slutprodukten" blev precis så bra som vi hoppats.

Innan vi högg in på tårtan bad vi killarna om en skriftlig och en muntlig utvärdering. Det mesta var positivt men mer tid vid inläsning och redigering önskades. Att ha fått tillfälle att arbeta i grupp upplevdes som positivt. Projektet har också medfört att kontakten med familjen upplevts som lättare eftersom man fått något trevligt att prata om. Även besöken har blivit annorlunda. -"Jag provade att läsa högt för min pojke när han hälsade på. Jag fick läsa Max napp sex gånger!" Denna pappa har aldrig tidigare läst för sin son så vi kan tala om ett gott första betyg från sonen.

Dags för passionstårta!

Margareta

Ps1. Projektet fortsätter på Kirsebergsanstalten under hösten och Miriam och Karin kommer säkert att berätta om sina erfarenheter därifrån. Om allt går som det ska så blir det en ny grupp pappor som ska lära sig läsa sagor på Fosieanstalten till våren. Karin sliter just nu med den nya ansökan. Ds

Ps2. En av papporna har blivit intervjuad i Metro den 24 oktober och i nästa nummer av Vårt Malmö kommer det att finnas en artikel om Godnattsagor inifrån. Ds

Klipp och klistra igen!

Den här träffen ska vi tillsammans med varje pappa redigera deras sagoinläsningar. Eftersom förra gruppen haft svårt att fylla väntetiden med något och blivit lite rastlösa, ville vi försöka få denna grupp att delta aktivt och tillsammans försöka göra ett stort collage. Klipp och klistra igen alltså! Vi var inte helt säkra på att det skulle uppskattas.

Men innan vi började med collage ville vi visa några olika barnboksillustratörers sätt att illustrera. Tanken var att papporna skulle få lite tankar om vad bilden kan tillföra texten. Mer högläsning för papporna ville vi ha med och eftersom vi tidigare läst en modern saga och en bilderbok, så valde vi nu en folksaga. Kanske kunde den inspirera vid skapandet av collaget? Våra tankar var lite diffusa kring detta moment och det blev, trots våra goda intentioner, lite segt för killarna. Men fördelen med pysslet är att pratet tar fart och många skratt blev det när den där berättelsen som varit så omöjlig för papporna att berätta vid andra träffen nu kom helt spontant!

Redigeringen gick utmärkt! Någon hade valt att läsa ett helt kapitel ur en bok och la endast in någon enstaka ljudillustration. Andra hade kortare sagor med fler ljud. Alla hade tänkt till om vilka ljudillustrationer som kunde passa i just deras inläsning.

Nästa gång är det dags att packa den lilla tygväskan och så blir det festlig avslutning med cider och fin tårta!

Margareta

Inspelningsdagen är inne

Karin började med att installera ljudtekniken i rummet intill medan jag öste ut alla pyssel-grejer på bordet. När papporna kom (alla fem) var de helt fokuserade på att spela in och att göra det bra. Några hade förberett sig tillsammans, valt samma saga och hade också velat spela in tillsammans med alternerande röster. Verkligen roligt att förstå att de förberett sig noga och hade egna ideer. Lite av en besvikelse när detta inte gick så bra att genomföra med enbart en mikrofon. En pappa hade haft svårt att bestämma sig för vilken saga han skulle läsa in och valde en ny, vilket innebar att han plötsligt stod på ruta ett igen.

Men ingen tid fick gå förlorad och dags för Karin och första pappan till inspelning. De andra betraktade något avvaktande allt "pysslet" på bordet. Hur skulle det här gå till? Men det visade sig att här gänget bangade inte för att klippa och klistra. Det tog inte många minuter innan alla satt med saxar och lim och glitterpennor och designade personliga cd-fodral till sina barn. Nog märktes det att det kändes det ovant och kanske tom lite obekvämt, men vad gör man inte för sina barn när man får chansen!

Och tidschemat höll! När inspelningarna var klara drog alla, inklusive Karin och jag, en belåten lättnadens suck. Tekniken fungerade, ingen pappa backade utan alla läste in och klarade det dessutom jättebra - såklart!! Detta trots att de tyckt det var ruggigt att höra sin egen röst och att dessutom "teknikern" skulle sitta bredvid och lyssna. Modigt!

Nu återstår femte träffen med redigering av den inspelade sagan. Till dess ska Karin och jag ha klurat ut ett smart sätt att aktivera papporna under tiden de väntar på sitt redigeringstillfälle. Vi vill gärna koncentrera oss på bilden i barnboken. Vi får se hur det går!

Margareta

Något hjärtat är fullt av

Dags för tredje träffen och inte heller denna gång kunde tyvärr alla pappor delta. Permission och besök gjorde att gruppen var decimerad till endast fyra av från början sju anmälda. Något som naturligtvis inte kändes riktigt bra. Det bästa är ju att gruppens deltagare är desamma alla träffar, men dessa oberäkneliga förändringar måste man kanske räkna med. Lite synd är det också att inte alla är med eftersom vi denna gång ska bli bjudna på underhållning av Anders Granström, skådespelare och professionell berättare.

Enligt Anders önskemål hade vi satt stolarna i en gles ring. När alla pappor hade kommit in och vi hejat på varandra och Anders fått hälsa på killarna lutade Karin och jag oss lite försiktigt tillbaka för att även vi få lyssna på berättelser. Att sitta så här mitt på blanka eftermiddagen och lyssna på sagor kändes lyxigt. Jag hoppades inom mig att även killarna skulle känna att de fick en fin upplevelse.

Anders inledde direkt med en berättelse som verkade fånga allas uppmärksamhet. Spännande och mystisk och om den var sann eller ej var oväsentligt tyckte Anders när frågan kom upp. Det intressanta är varför vill vi berätta och varför lyssnar vi gärna när någon har något att berätta … semesterminnet eller den där förfärliga olyckan de såg. På det svarade han själv att det hjärtat är fullt av det vill människan dela med någon annan. Det var uppenbarligen svårt för papporna att sitta stilla så pass länge, det kröp rejält i benen efter ett tag, men trots detta lyssnade de intensivt.

Eftersom det är tredje träffen är det hög tid för papporna att nu välja en saga för inläsning. De är lite oroliga inför inspelningen som ju redan är nästa träff. Vad fort det har gått! Är det redan dags! Inte alla var heller riktigt säkra på vad de ville läsa in. Någon pappa funderade på att lämna ett boktips till sitt 10-åriga barn som redan läser själv. Några hade fokuserat mycket på vad de visste barnen tyckte om tex fotboll, hästar, Nalle Puh, varulvar, Pippi Långstrump.

Anders uppmuntrade dem då att även tänka och välja sådant de själva tyckte om. Barn hör om det kommer från hjärtat och de bryr sig inte om det är perfekt läst eller ej. Det viktiga är att kontakten med barnet är i fokus. Uppmaningen att hitta på en egen berättelse togs emot med en hel del skeptism. Men en pappa i förra gruppen gjorde det, så .... varför inte prova.

Ja, det är mycket att tänka på tills nästa gång då det ska spelas in. (Jag har precis lärt mig tekniken och tycker det ska bli riktigt spännande att få prova på att vara tekniker.) Då ska cd-fodralen också få en personlig design av papporna själva och det där med att ”pyssla” var ju ett tag sedan även för mig.

Margareta

Bingo!

Första träffen med papporna i den andra omgången av studiecirkeln
på Fosieanstalten visar sig gå över förväntan bra. För papporna och undertecknad var det "premiär", men Karin och jag kände oss väl förberedda och var mer förväntansfulla än nervösa inför mötet. Efter det lite fåniga Lärakännavarandra-Bingot infann sig en närmast uppsluppen stämning och när papporna fått tillfälle att prata om sina barn utspann sig helt spontant ett fint samtal mellan dem. Här märktes tydligt ett behov av att flytta fokus från sin egen person till barnen. -"Man har ju svikit så många gånger. Nu vill jag kunna ge något tillbaka" var en pappas reflektion om varför han valt att delta.

Karin läste ur den lätt absurda berättelsen om Herr och Fru Slusk av Roald Dahl som inhöstade en hel del fniss och vi avslutade träffen med att tillsammans med papporna titta på en del av barnböckerna. Kanske de redan nu kunde se om där fanns en berättelse som passade för inläsning.

Träffen en vecka senare blev lite annorlunda. Sedan förra veckan hade en pappa förflyttats och var inte längre med i projektet och en pappa som varit frånvarande vid första träffen var nu med. Vi hade dessutom ett rätt ”tungt” undervisande avsnitt den här gången som bla innebar att locka fram pappornas egna tankar och uppfattningar kring vad läsning kan ge barn. Efter en viss inledande tröghet överraskade förvisso papporna oss, men inte minst sig själva, med att hitta en mängd bra argument. Men gruppens sammansättning såg annorlunda ut och det märktes på stämningen. Något hade hänt, hierarkier hade ändrats och osäkerheten/oviljan inför den muntliga övningen i berättarteknik blev av någon anledning kompakt. ”-Det låser sig helt i mig” påpekade en pappa.

När träffen närmade sig sitt slut och vi fikat och tipsat om böcker och även fått en del förslag på böcker var alla märkbart trötta. På frågan om de kände att de lärt sig något den här gången tyckte de ändå att de hade lärt sig mycket.
”-Allt var nytt!” som en pappa sa.

Nästa gång hälsar vi Anders Granström, skådespelare och professionell berättare, välkommen att återigen gästa studiecirkeln.

Margareta

Vad tyckte då barnen och mammorna?

Som vi tidigare nämnt är huvudmålgruppen för detta projekt barnen och inte föräldrarna. I sagopaketen medföljde därför en utvärdering med ett antal frågor till mammorna för att få reda på barnens reaktioner. Andra gruppen pappor startade ju faktiskt igår och det var riktigt roligt att äntligen få sätta igång igen och träffa nya föräldrar. Men innan ni får en utförligare rapport från Margareta om denna träffen är det hög tid att berätta hur barnen och mammorna har mottagit sagorna. Här nedan kan ni läsa citaten från mammorna om hur de och barnet/barnen har upplevt att ta emot sagopaketet;

”Det har bara fört positivt med sig. Vår son älskar sagor både på CD och böcker. Detta är något han verkligen behövde.”

”Min son kände det som att hans pappa var hos honom när han hörde på CD’n.”

”Ett bra sätt att pappan får vara med oss här hemma på kvällarna. För barnen betyder det mycket att få höra pappas röst och att han berättar GOD NATT-sagan……!!”

”För det första så har det varit bra för Lasses självkänsla samt så har barnen och Lasse något ”vanligt” och positivt att samtala om!”

” Jag som mamma tycker det är kanonbra då barnets pappa vågar läsa och sjunga offentligt för vårat barn nu..”.

”Vi har upplevt det mycket bra, det betyder mycket för barnen… Dom har reagerat lite olika på att få höra pappas röst. Mellanbarnet blev ledsen och rörd när han hörde sin pappas röst…men det har blivit bättre nu och han lyssnar ofta på sagan.”.

”Det känns fint att höra min mans röst i vårt som sovrum om kvällarna, det tycker min son med.”

” Ett bra sätt att avsluta kvällen på alla gemensamt, dvs pappan är ju med oss på sätt och vis. Jag tror att det är bra för småbarn att få höra pappas röst så att dom lär sig känna igen den.”

” Barn behöver mer tid än de kan få med sina frihetsberövade föräldrar. Det här var och är en toppenidé! ”.

”Jag tror att alla barn skulle uppskatta att få en saga av sina föräldrar. Men speciellt för barn som inte får ta del av sina/sin föräldrar. Då jag kan tänka mig att dom verkligen känner att deras föräldrar bryr sig om dom”.

”Då det bara varit positivt och relationen mellan barn och den frihetsberövade blir bättre enligt min uppfattning."

” Vår dotter är bara 11 månader då hon inte förstår vem eller vad som menas.”

” För det första så tyckte jag om den tanken, men min dotter är så liten att hon inte förstår något när man läser sagor till henne.”

Två av de barn som mottog sagopaketet från sin pappa var endast runt ett år. Det kan självklart vara svårt att tolka barnets reaktion när man sätter på skivan och har av dessa mammor upplevts som att barnet inte riktigt förstår. Det som forskning dock visar är att barnen är mottagliga för språket redan från tiden i magen. När det handlar om väldigt små barn är det självklart viktigt att fokusera på rim, ramsor, sånger etc. Vi hoppas att dessa barn, trots mammornas tvekan, har tagit in sagorna/sångerna och framförallt pappans röst. En annan viktig aspekt är också att barnen kommer att kunna växa ikapp sagan och då få en större behållning av den framöver. Framförallt kan det kanske bli en viktig symbolisk handling i framtiden att veta att pappa gjorde detta för dem under denna tid.

Karin

Nya pappor, nya sagor...

Då var sommarledigheten slut...för länge sen. Det känns dock mindre jobbigt då massa nya spännande saker kommer att hända under hösten. Projektet Godnattsagor inifrån är inne på sina andra termin och faktiskt också sin andra anstalt, närmare bestämt Kirsebergsanstalten. Mycket spännande!

På Fosieanstalten börjar vissa rutiner kring projektet sättas och om mindre än en vecka startar faktiskt den första träffen av studiecirkeln med helt nya pappor!

Med med mig denna termin har jag Margareta som kommer att ta över efter Annika. På Kirsebergsanstalten kommer jag och Miriam, barnbibliotekarie på Kirsebergsbiblioteket, att hålla i studiecirklen tillsammans. Där drar studiecirkeln igång tre veckor efter Fosieanstalten.

Även om första studiecirkeln gick helt klart över förväntan så känns det fortfarande faktiskt som att projektet fortfarande är i sin linda och det gäller att ännu inte ta saker för givna. Jag känner mig generellt dock väldigt positiv och förväntansfull och det ska bli riktigt roligt att köra igång igen och få träffa nya föräldrar och spela in nya sagor.

Framöver hoppas jag att Margareta och Miriam också kommer att berätta om sina erfarenter och upplevelser här på bloggen.

Karin

Sommarlov för projektet...

Ja, snart går båda jag och projektet på sommarledighet. Därav kommer det tyvärr att vara tyst på bloggen fram till augusti då allt drar igång igen.

Annika kommer tyvärr att lämna projektet gå grund av att hennes vikariat går ut och det mycket oturligt är anställningstopp på Malmö Stadsbibliotek. Det är en stor förlust för både mig och projektet att hon inte får fortsätta att driva och vidareutveckla projektet tillsammans med mig.

Till hösten är tanken att samarbetet med Bryggan Malmö ska vidareutvecklas. Med i planeringen finns sagostunder på Malmö Stadsbibliotek för barn från Bryggan. Detta är en del i ledet att få in litteraturen från olika håll i barnens liv samt skapa en bra relation till biblioteket. Då Bryggan Malmö till stor del fortfarande är i startfasen finns det i dagsläget inga organisarade grupper så vi får som sagt se hur det ser ut till hösten...

Mot slutet av augusti kommer utvärderingen att läggas ut på bloggen.

Glad sommar och hoppas att ni fortsätter att följa bloggen till hösten! Då går vi in i en viktig och ny fas där det blir av stor vikt att projektet som idé fungerar med olika typer av människor som driver det samt på olika typer av anstalter. I september åker jag även till Ystadsanstalten för att berätta om projektet.

Karin

Start på Kirsebergsanstalten till hösten...

I måndags hade vi det första möten inför starten av Godnattsagor inifrån på Kirsebergsanstalten. Miriam som är barnbibliotekarie på Kirsebergsbiblioteket och även den som driver biblioteksverksamheten på anstalten kommer att hålla i studiecirkeln tillsammans med mig.

Det ska bli oerhört spännande att både få köra ännu en omgång på Fosieanstalten där rutinerna nu till viss del satt sig men även att få se hur det fungerar på Kirsebergsanstalten som har en högre säkerhetsnivå. Här blir det extra viktigt att hitta bra lösningar inom de säkergetsramar som finns att förhålla sig till och att därmed vara flexibel och kreativ. Det känns som att det finns goda förutsättningar för ett bra samarbete även på Kirsebergsanstalten.

Mötet kändes väldigt positivt och en styrgrupp har nu bildast för att arbeta vidare med rekrytering av pappor, vilken lokal och vilka tider som fungerar, hur information om projektet inom anstalten ska spridas etc.

Annika och jag arbetar vidare med utvärderingen av den första pappagruppen på Fosieanstalten. Det ser på det stora hela bara positivt ut både från vår sida, papporna och personalen . Utvärderingen tar dock sin tid och kräver ett stort arbete.

Jag ska slutligen passa på att ge personalen på Fosieanstalen en stor eloge för sin insats i projektet. Att samarbetet fungerat så bra har varit en viktig del i att första omgången varit så lyckad!

Karin

Släpp sagorna loss det är vår!

Den sista avslutande gången är nu till enda och firades stort och högljutt med tårta, cider, glada och stolta pappor samt självklart glada och stolta studiecirkelledare.

Tanken var att vår samarbetspartner Bryggan Malmö under första delen av detta tillfälle skulle ha kommit för att prata om Bryggans verksamhet men även om vad som händer med barn när ens förälder/föräldrar hamnar i fängelse. Annelie Björkhagen som driver Bryggan Malmö forskar nämligen på Malmö Högskola kring barn vars mammor sitter i fängelse och har en stor kunskap inom detta område. Annelie fick tyvärr förhinder vid detta tillfälle men vi lyckades ordna så att hon kunde komma veckan efter istället och träffa papporna.

Kvar denna träff blev alltså att knyta ihop påsen, både rent praktiskt men också utvärderingsmässigt. Papporna fick packa ned de fem böcker som varje barn skall få, skivan med sagan i egengjort fodral(se bilderna), utvärderingblankett tillsammans med ett tillhörande brev till mammorna samt informationsfoldrar om barnverksamheten på det mest närliggande biblioteket. Allt lades i de oerhört fina tygkassar med hjärtan på som kommer från skaprverkstaden Skapa här i Malmö. Tygkassarna fick vi till reducerat pris efter att ansvarig för Skapa fick höra om projektidén, en mycket fin gest vilket vi tackar för.

Utvärderingen skedde både skriftligt och muntligt och vi fick igång en bra diskussion och en bra feedback under den muntliga delen. Ingen av oss hade kunna förställa oss att få höra all den fina respons vi fick från killarna. Det var som att sitta och bocka av alla projektmål som finns uppsatta för projektet, en efter en . Vi var extra upprymda och glada när vi lämnade anstalten denna gång.

Här är några av de kommentarer som kom fram under utvärderingen;

" Tidigare hade man ju haft en bild av sig själv som kåkfarare och att det med läsandet är för fjolligt – att man inte bara kan gå och lägga sig och läsa en saga och förställa rösten för sitt barn. Nu längtar jag efter att ligga i sängen och läsa godnattsagor för min pojke när jag kommer ut."

"Innan har jag inte läst för mitt barn. Jag har tyckt att det har varit pinsamt. Inte ens när jag har varit ensam med mitt barn. Men sist när jag hade besök läste jag högt för mitt barn, fast min tjej och andra personer var där, det var inget konstigt alls."

Självklart var det även pappor i gruppen som redan tidigare har läst för sitt/sina barn men som kännt att studiecirkeln har varit betydelsefull i andra aspekter. Det känns som att alla papporna beroende på sin utgångspunkt har tagit till vara på olika delar av studiecirkeln. För vissa har det inneburit ett självförtroende i att börja läsa för sitt barn, för andra som redan läst har de breddat perspektivet på vikten av läsning medan en tredje har blivit inspirerad i att våga ta ut svängarna i hur man läser. Framförallt tror jag att alla har fått med sig en bild av att läsa för sina barn är något oerhört viktigt men också något som är väldigt enkelt och naturligt.

Så till sist. Det var såklart en smula sorligt att säga hej då till killarna. En del kommer att friges inom kort medan några är kvar och kommer få möjlighet att spela in fler sagor framöver om de önskar. Under vår studieresa i England träffade vi en pappa som hade spelat in över tio sagor och han berättade stolt hur han succesivt lärt känna sitt barns smak av böcker och även börjat se barnets utveckling i takt med att böckerna blev mer avancerade.

Men nu var det då dags att ta sig in i nästa del av projektet, utvärderings och -revideringsarbete, samt börja dra i trådarna för starten på Kirsebergsanstalten som drar igång till hösten. Mer om detta inom kort.

Karin och Annika

Kolla in den fina artikeln i Sydsvenskan..

Efter avslutningen i torsdags fick Sydvenskan, som första tidning, möjlighet att träffa en av papporna som varit med i studiecirkeln. Det känns som att artikeln var mitt i prick och Lars beskriver på ett väldigt fint sätt sin upplevelse av projektet. Läs här.

Vi kommer att berätta mer om avslutningen imorgon eller senare i veckan, när det finns lite mer tid över.

Karin

Redigering, tidstrassel och sjukfrånvaro

I torsdags var det då dags för redigering och man kan väl säga att detta var första gången som det faktiskt inte flöt på helt som önskat. Det har varit svårt att planera exakt hur lång tid varje redigeringstillfälle skulle ta då allt är beroende av pappornas olika nivå av datorvana, hur mycket som behöver redigeras och slutligen även vilken ambitionsnivå man har.

Det blev ett par sena kvällar för mig innan torsdagen för att testredigera några av killarnas sagor samt hitta önskade ljudeffekter, vilket tog sin tid. Trots detta extra förarbete drog redigerandet ut på tiden och tog helt enkelt mycket längre tid än väntat. Detta resulterade i att vi endast hann med fyra av sex sagor. Annika var oturligt även sjuk denna torsdag så det blev lite snurrigt i huvudet att själv sitta med vid alla redigeringarna.

Men trots allt trassel får jag ändå säga att de sagor som faktiskt blev klara blev riktigt bra. Att även alla redan innan redigeringen var nöjda med sina sagor från förra veckans inspelning kändes som en bra utgångspunkt. Generellt verkade det som att ljudeffekterna inte var så himla viktiga för killarna utan att detta endast var en rolig bonus.

Som sagt, ett pilotprojekt är ett pilotprojekt och meningen är just att problem ska uppstå för att sen kunna lösas. Det vi kommer att behöva att diskutera inför nästa grupp till hösten är hur vi ska lösa denna träff på ett bättre sätt. Kanske dela upp killarna så att de får göra redigeringen vid olika tillfällen för att undvika lång väntetid för de andra, göra redigeringen själva, lägga mindre fokus på redigering och endast klippa bort misstag och strunta i ljudeffekter...Ja, det finns otaliga varianter som bör diskuteras. Papporna som inte hanns med i torsdags kommer iallafall att få göra sina redigeringar timmen innan sista träffen kör igång.

För nu på torsdag är som sagt den sista gången. Då kommer Bryggan Malmö på besök och berättar om sin verksamhet, pappor och personal ska få utvärdera studiecirkeln och så firar vi såklart med tårta!

Karin

Svettiga händer och torra munnar..men bra gick det!

Ja, det är läskigare än man tror, det där att spela in och höra sin egen röst. Framförallt när det som spelas in ska skickas till någon som är viktig för en, så blir det såklart ytterligare en aspekt att förhålla sig till.

När vi själva har testat att spela in, endast i syfte att testa tekniken, har vi båda upplevt det som obekvämt till en början, även i sällskap men någon man egentligen känner sig bekväm med. Men trots nervositet och allt vad det för med sig så gick det som sagt mycket bra. Under cirka två och en halv timme hann vi med både drakböcker, bilböcker, egenskriva berättelser, sagor, sång!, ramsor och dikter.


Vad gäller pysslandet, som papporna fick sysselsätta sig med i väntan på sin tur, gick det kanske lite mindre bra med... eller snarare som vi hade befarat. Det blev endast ett egenhändigt ihopknåpade kort men istället en hel del kreativa fodral till skivorna. Det hanns även med en hel del fotograferande där de pappor som vill kan skicka med foton i sagopaketet till barnen.

Att just denna gång gick bra, vad gäller inspelningarna, känns extra viktigt. Hur roligt, intressant eller givande de andra gångerna än har varit så är det nog trots allt så att det är slutprodukten, dvs skivan som räknas för papporna och som svarar på om det var värt det, om det gick bra. Det är skivan som ska skickas hem till barnen och det är den som är beviset på att man faktiskt gjort något för sitt barn och det är klart att det då känns extra viktigt att det blir som man tänkt sig.

På torsdag är det dags att redigera sagorna, misstag ska klippas bort och ljudeffekter ska läggas på. Innan dess ska drakflax, drakvrål, brandbilssirener, barnskratt, barn som klappar i händerna, dragspelsmusik, motorcykelljud, bakgrundsmusik m.m laddas ned från nätet.

Karin och Annika

Inspelningsdag idag

Då drar vi strax ut till Fosieanstalten igen. I eftermiddag ska papporna äntligen få spela in sina sagor/berättelser. Det som är extra spännande är det vida spektra av vad som faktiskt ska spelas in.

Vi har en spännvidd från rim och ramsor, sånger, vanliga bilderböcker till egna berättelser/minnen man delar med sitt barn, traditionella historier och dikter från sin egen kultur man vill föra vidare till sina barn etc.

Vi hoppas på att tekniken inte ska krångla och att tiden kommer att räcka till.

Karin

Får jag lov?

Att berätta en berättelse eller en saga för någon är som att bjuda upp till dans! Får jag lov? Vill du dansa med mig? Det vill säga vill du höra min berättelse och dela den med mig? Genom att lyssna tackar man ja och följer med i dansen- tar emot berättelsen.

Detta var vad Anders Granström inledde att prata om under den tredje träffen med papporna i studiecirkeln Godnattsagor inifrån.

Anders bjöd både på ett par berättelser valda i stundens ingivelse, samtal kring vikten av att sagan/berättelsen man berättar faktiskt betyder något för en själv, styrkan i berättandet, hur sagor skapar inre bilder hos mottagaren men också hur man själv inte behöver memorera varje ord i en saga utan istället kan berätta utifrån sina egna inre bilder. Då blir sagan levande och äkta och mottagaren skapar i sin tur sina egna bilder, som är precis lika riktiga och sanna för henne/honom.

Efter en av Anders berättelser fick vi alla svara på frågor som. Vad såg du? Hur såg Knut ut för dig? Vad hade han på sig? etc. Detta var för att visa på hur varje saga skapar sina egna bilder hos varje individ. Anders lyckades därefter även locka fram egna berättelser från några av killarna som efterföljdes av bra samtal kring vad som skapar en bra berättelse och konkreta tips till berättaren.

De två timmarna flög iväg väldigt fort och det var tydligt att denna omgång var mycket uppskattad av papporna där skratt, kärlekshistorier och afrikas djungler blandades om vart annat.

Det kändes som att denna träff gav papporna bra redskap och tankar inför deras egna berättande, både inför inspelningen men också såklart för framtida berättande. En viktig punkt som berördes var att visualisera mottagaren vid inspelningen. Även om den inspelade sagan inte blir direkt då den måste passera via en cd-skiva handlar det trots allt bara om en kort fördröjning. Papporna bjuder upp till dans genom att berätta sin saga och när barnen sätter in skivan i spelaren så tackar de ja till dansen!

På torsdag ska det spelas in! Mer om det inom kort.


Karin och Annika

Andra träffen..

Förra torsdagen var det då dags för den andra träffen med papporna efter en veckas uppehåll under påskveckan.

Denna träff har nog varit den del av studiecirkeln vi kännt oss mest oroliga inför då den både är ganska späckad av information och till viss del innehåller en del skolliknande moment. Fem av sex pappor var på plats där den frånvarande pappan var borta pga permisson/förberedelse inför flytt till mer öppen anstalt innför muck. Att vi även blev en halvtimme sena i starten pga. besökstider, logistik etc känns lite trist men också en lärdom att ta med sig när man arbetar inom kriminalvården. Saker som till synes borde vara enkla och oproblematiska blir dess motsats då man rör sig i en väldigt styrd miljö med oerhört reglerade tider, möjligheter etc. Detta ledde till en hel del improvisation samt att vissa delar i träffen helt enkelt fick falla bort.

Men så till träffen. Papporna blev även denna gång bjudna på högläsning. Barnboken "Gittan och gråvargarna"stod först på menyn. Här ville vi ge papporna ett smakprov på hur det kan gå till vid högläsning för barnen i tex. sagogrottan på bibliotektet men även ett sätt att börja prata om berättarteknik och vad som gör en saga fängslande. Det var verkligen ett nöje att följa förändringen hos papporna från ett obekvämt fnissande, när Annika livligt dramatiserande de gnisslade gråvargarnas röster och Gittans dagisfrökens falsettröst, till koncentrerat gapande munnar eller nöjsamt fnitter. Vi tror att det var väldigt uppskattat.

Det som dock var störst fokus på under denna träff var frågor som rör "Varför läser vi för våra barn?" och "Hur hjälper vi våra barn att utvecklas genom läsning?". Papporna fick två och två punkta upp på ett papper vilka positiva faktorer som kommer ut av högläsning. Detta fick sedan symboliseras i och sammanfattas av ett "Sagostundsträd" där varje löv representerade tex, underhållning, att hantera känslor, närhet mellan föräldrar och barn, öva upp koncentrationsförmåga, trygghet, öva upp empati, öva upp fantasi, förstå sin omvärld, bearbeta tunga händelser i livet, förmedla värderingar etc. Papporna kom själva upp med många viktiga faktorer som sedan kompletterades av oss och som även blandades upp med boktips som representerade de olika delarna.

Trots en viss stressfaktor från vår sida i och med att vi var en halvtimme sena samt en viss pladdrighet och koncentrationssvackor från killarnas sida så tror vi att vi i det stora hela nådde fram med budskapet. Det framfördes många bra kommentarer från papporna och det kändes som att en och annan fick nya tankar att ta med sig i bagaget.

Nu på torsdag är det Anders Granströms tur att hålla i studiecirkeln och bla. låta papporna börja arbeta med den bok de vill spela in. Vi tror att det kommer att bli mycket spännande för killarna, men även för oss.

Karin och Annika

Gårdagens pressinbjudan...

gick fint. Skånska Dagbladet, Aftonbladets gratistidning Punkt Se, Radio Malmö Hus och Malmö Kanalen var på plats och fick höra om projektet.

Se vidare Skånskan, Radio P4 Malmö Hus, och Malmö Kanalen(sänder imorgon).

Karin

Både sagor, skratt och allvar

I torsdags var då den första träffen med papporna. Lite nyfiket och nervöst från bådas håll men oerhört positivt och helt klart över förväntan! Vi måste erkänna att vi båda var smått upprymda efteråt att det faktiskt gick så himla bra.

Som vi tidigare nämnt har vi lagt stor vikt vid att den primära målgruppen för projektet faktiskt är barnen och inte internerna. Detta var något som var viktigt att framföra till papporna i starten av studiecirkeln då vi pratade om de mål vi tillsammans ska försöka uppnå. Mycket positivt var denna aspekt helt i linje med pappornas syn på det hela. Det var nästan som att det var en lättnad att faktiskt få lägga allt fokus på sina barn då man generellt är så van vid att själv vara i centrum i kriminalvårdens olika programverksamheter.

Den programansvarige kriminalvårdare som var med under första träffen menade att han var oerhört imponerad av killarna och att det var länge sedan de var så lugna, fokuserade och engagerade. Fokuset på barnen och inte dem själva tror han gjorde att det var lättare att "sänka garden" och våga prata öppet med varandra om sig och sina barns situation, även med de killar de inte tidigare träffat då gruppen är sammansatt av personer från olika avdelningar på anstalten.

Vi hade troligtvis kunnat berätta hur mycket som helst om dessa två timmar som innehöll både högläsning ur"Tusen och en natt", lära-känna-varandra-bingo:), vetekransar och kaffe, en hel del skratt och en hel del allvar. Men vi rundar istället av med ett citat från en av killarna som börjar närma sig slutet av sitt treåriga straff "Kunde ni inte kommit på detta lite tidigare, jag hade ju behövt detta för tre år sedan, min son är sju år idag och sagan kommer att komma ut ungefär samtidigt som jag".

Det är tydligt att nya former av kommunikation mellan fängslade föräldrar och deras barn är efterlängtat och det känns kul att biblioteket kan vara en viktig aktör för denna målgrupp.

Vi ser väldigt mycket fram emot kommande gånger!

Karin och Annika

Första träffen, första mötet med papporna...

Idag var det då dags för den första sammankomsten av studiecirkeln Godnattsagor inifrån på Fosieanstalten i Malmö. Det blir en grupp på sex, enligt ryktet mycket pratglada pappor som kommer att medverka i studiecirkeln. Maxantalet är satt till sex deltagare denna första pilotomgång så vi är fulltaliga och Annika och jag är såklart mycket spända och förväntansfulla.

Vi kommer att träffa papporna vid sex tillfällen, en gång i veckan, där första träffen idag främst kommer att handla om att bekanta sig med varandra. Det kommer att bli lite lära-känna-varandra-övningar, papporna ska få berätta varför de valt att delta i projektet och såklart få berätta om sina barn. Vi kommer även att bjuda på högläsning för att påminna om den där mysiga känslan som innefinner sig när man få en saga läst högt för sig.

I juni förra året skrev jag i min dokumenationsdagobok "Har via telefon varit i kontakt med Kulturrådet, Brå i Sthlm, Allmänna arvsfonden och Ungdomsstyrelsen för att kolla intresse för finansiering av projektet, alla har varit väldigt positiva". Det känns som evigheter sen jag skrev detta och ändå inte. I ett projekt finns det alltid tusentals smådetaljer och större måste-göra-saker i ett oändligt flöde. Det är ibland lätt att glömma bort det huvudsakliga målet dränkt i projektplaner, inköp, milstolpar, mediakontakter och informationsspridning.

Men idag är det ju faktiskt så att vi kommit till den punkt när det viktiga händer, och det ska bli så himlans skoj!

En vecka kvar till start....

Ja då var det snart dags för den första studiecirkeln att sätta i gång. En vecka kvar, nedräkning kan börja...

Innan dess ska jag dock en sväng upp till Stockholm för en utbildningsdag för alla projektledare vars projekt Allmänna arvsfonden beviljat pengar till. Kursen kommer att äga rum i Rosenbads konferenscenter, mycket spännande. Annika och jag medverkade vid Brottsförebyggande rådets metodkurs för några veckor och jag hoppas på att denna kurs ska bli lika intressant och givande som Brås.

Framförallt är det väldigt intressant att träffa representanter från de andra projektet, som Arvsfonden beviljat pengar, närmare bestämt ett fyrtiotal andra projekt.


Karin

Anders Granström medverkar i Godnattsagor inifrån

I december skickade Annika och jag ut en förfrågan till Anders Granström om det fanns intresse att medverka i projektet. Anders Granström är professionell skådespelare som under mer än tjugofem år har koncentrerat sig på den svåra konsten att berätta en historia. År 2006 blev han utnämnd till årets berättare. Svaret vi fick tillbaka både gladde och roade oss en hel del, så vi tänkte vi skulle dela med oss av detta fina svar....

Hej Karin.

Ett snabbt svar i all korthet men ack så positivt!

På sjuttiotalet arbetade jag under ett år med något som kallades för Teatercirkel på Malmöanstalten.
Sedan hamnade jag själv där i häktet, som vägrare av repmånader.
Min förståelse för deras situation på fängelserna och min lust att hjälpa till med vad jag kan är stor.

Exakt vad jag kan göra under en träff med dom är väl inte helt klar. Men det kan vi prata vidare om.
Det viktigaste är att jag är mycket positiv till din inbjudan.

Med vänliga hälsningar från
Anders

En viss tid har passerat sen dess och vi har hunnit prata vidare som Anders skriver i mailet. Detta innebär närmare att Anders kommer att medverka vid två av de sex träffarna under studiecirklens gång vilket vi är mycket glada för! Mer om detta framöver...

Karin

Teater innanför fängelsemurarna- barnen i fokus

Blev mycket glad när jag fick höra talas om pjäsen "När änglar faller längre ned än botten". Pjäsen har satts upp av Teatern Off Stockholm och spelas på anstalter runt om i Sverige, bla Hall, Kumla, Österåker, Norrtälje, etc. Pjäsen handlar om hur barn till fängslade föräldrar många gånger drabbats hårt av föräldrarnas kriminella liv om hur det kriminella livet ofta leder till att man sviker sina barn.

Dett är alltså ännu ett kulturprojekt som på ett mycket kreativt sätt arbetar mot målgruppen barn till fängslade föräldrar. I Expressen artikel läser jag att ambitionen är att öppna för reflektion över barn i kriminella och/eller missbrukande miljöer, innan- som utanför murarna. En viktig del är att få internerna att tänka över sitt föräldraskap. Pjäsen följs därför upp av diskussioner och grupparbeten och ska så småningom resultera i en bok som ska delas ut till de intagnas barn och till organisationer som jobbar med de här frågorna.

Även Off Stockholm samarbetar med Bryggan och Kris och det är tydligt att det finns många gemensamma nämnare med Godnattsagor inifrån. Min tanke är att det vore fantastiskt om man kunde locka ned Off Stockholm och pjäsen "När änglar faller.." ned till mer sydliga breddgrader och låta pappor som är med i sagoprojektet även få möjlighet att se denna pjäs.

Kriminalvård Syd har blivit tipsade.

Ni kan även lyssna på SR:s inslag om projektet och pjäsen, se här.

Tekniken testas ...

När det nu börjar närma sig första träffen går tiden väldigt snabbt. Så mycket att hinna med och så mycket på gång som ska avslutas!

En av de saker vi arbetar med för tillfället är att själva lära oss det redigeringsprogram vi ska använda. Programmet (Audacity) går att hämta hem gratis från Internet. Eftersom våra förhoppningar är att projektet ska löpa så väl ut att anstalterna har ett intresse av att driva det vidare efter projekttidens slut, är det en viktig poäng att programmet är gratis och relativt lätt att lära sig och att använda.

Eftersom ingen av oss tidigare har använt redigeringsprogram av det här slaget, fick vi hjälp av Charlie Järpvall, bibliotekarie och tillika självlärd ljudtekniker, att förstå programmets grunder och förutsättningar. Det var väldigt skoj!

Vi har provat att själva spela in sagor där vi sedan har redigerat bort missar och även lagt till ljudeffekter. Det blir faktistk häpnadsväckande bra! Det låter proffsigt och spännande med ljudeffekterna.

En annan viktig erfarenhet vi gjorde i och med våra egna provinspelingar var hur läskigt det är att spela in, hur självmedveten man blir och hur jobbigt det sedan var att höra sin egen röst. Det känns viktigt att ha med sig denna förståelse när vi väl gör de riktiga inspelningarna.

Annika

Pyssel= tid för samtal om barnen

Igår var Annika och jag på tur i staden och inhandlade färgade papper, pennor, saxar, klister, glitterklister, tuschpennor och klistermärken i alla dess färger och former..hjärtan, djur, stjärnor, bilar.

Tanken är att under tiden en av internerna spelar in sin saga ska de andra papporna ha något att sysselsätta sig med i väntan på att få spela in sin saga. Alltså ska det pysslas.

Grundtanken är självklart inte bara av praktiskt karaktär utan har en mycket viktig funktion, nämligen fokuset på barnen. Papporna ska få göra egenhändigt ihopknåpade kort som ska skickas med i sagopaketet ihop med sagan och boken. De engelska bibliotekarierna var oerhört lyriska över den här delen av projektet och jag får väl erkänna att både jag och Annika har varit en smula skeptiska till hur de här tuffa killarna ska hänge sig åt glitterklister och klisterhjärtan etc. Fullt medvetna om att det är väldigt könsstereotypt tänkt av oss.

Vad man såg i England var nämligen att internerna lade oerhört mycket omsorg, kärlek och eftertanke på dessa kort. Det var ju deras barn som skulle ta emot korten och således var det plötsligt inte vilket kort som helst. Denna stund av pyssel gav också på ett mycket naturligt sätt utrymme att prata om sina barn med varandra.

Vad de svenska papporna tycker om pysslandet återstår att se.

Karin

En sagogrupp börjar formas

Vi har fått den glada nyheten att tre pappor är klara för att medverka i studiecirkeln, eller näst intill kanske jag ska säga. Som jag tidigare nämnt är det mycket som ska falla på plats vad gäller att internen inte är på väg att flyttas eller kommer att ha avtjänat sitt straff under studiecirkelns tidsperiod, men framförallt gäller det att pappan visar ett tydligt engagemang för sitt barn. Då vi från bibliotekets sida inte själva är på plats är det ju såklart vårdarna, och då framförallt de vårdare som arbetar som barnombud och som driver föräldrargrupperna på anstalten, som hälper till att hitta engagerade pappor.

Orsaken att jag skriver näst intill är att vi självklart måste invänta ett godkännande från mamman eller annan vårdnadshavare till barnen. Jag kommer nu i veckan att skicka ut dessa brev där vi berättar om vad projektet går ut på, om vad vi hoppas uppnå och om vårt samarbete med Malmö Bryggan.

Karin

Story Book Dads i Nya Zeeland

Ja minsann, av en tillfällighet fick jag upp denna sida när jag letade information till projeket.
http://www.corrections.govt.nz/public/news/mediareleases/2007/story-book-dads.html

Det visar sig att idén även har spritt sig till Nya Zeeland. Aktiva inom projektet i England kände inte till att det fanns på fler ställen än i Storbritannien. Kanske man borde åka på ännu en studieresa:)

Karin

Ett exotiskt inslag i det brottsförebyggande arbetet

Dagarna går otroligt fort och jag insåg att vi inte ens hunnit skriva något om Brå´s metodkurs i Södertälje som jag och Annika medverkade vid förra veckan.

Medverkande på metodkursen var representanter från alla projekt som beviljats bidrag från Brå detta år, dvs en mycket trevlig skara socionomer, poliser, fritidspedagoger, forskare etc. Vårt projekt fick extra mycket fokus i diskussioner och grupparbeten då vi var lite av ett exotiskt inslag i sammanhanget. Det visade sig nämligen att det är väldigt sällan Brå beviljar pengar till kulturprojekt och att ingen faktiskt kunde erinra sig att Brå beviljat bidrag till ett bibliotekprojekt någonsin! Fram till nu har jag självklart känt en stor glädje över att vi överhuvudtaget fått pengar för att kunna driva projektet. Det kändes dock plötsligt extra stort när en såpass tung och vägledande institution som Brå tror på och står bakom projektet och visar på att bibliotek faktiskt på ett mycket konkret sätt kan arbeta med brottsförebyggande arbete.

De andra projekten var såklart också mycket spännande och berörde allt från grannsamverkan, kvinnofridsprojekt, ungdomar som arbetar som trygghetsvärdar till hur man kan minska rekrytering av fotbollshuliganer i Göteborg etc. En stor behållning av dagarna var att få möjlighet att skapa kontakter och utbyta idéer med alla dessa trevliga och driftiga människor.

Själva dagarna varvades av föreläsningar och grupparbeten som berörde två mycket väsentliga delar i projektarbetet- kommunikation i projekt och utvärdering av projekt. För mig som projektledare var det mycket matnyttigt att diskutera problematiken kring utvärdering. Vi förde bla långa diskussioner kring att mäta ett projekts mer långsiktiga effekter, skillnaden mellan projektmål och effektmål, problematiken kring att utvärdera målgruppen barn, som till på köpet i vårt projekt kommer att vara utspridda i hela landet.

Att det skall göras en grundlig utvärdering av projektet har vi självklart redan från början planerat. Metodkursen fick oss däremot att mer grundligt diskutera möjliga vägar att gå. En del i ledet har varit att jag nu i dagarna har kontaktat både Kriminalvårdens forskningsenhet och Malmö Högskola för att se om det finns intresse att göra en fördjupande och mer långtgående utvärdering. För att kunna sprida projektet är detta av extra stor vikt.

Nu är det helg!

Nyfiken pappa

I förmiddags besökte Annika och jag Fosieanstalten för att lite grundligare informera personalen om projektet. Även här fick vi positivt gensvar och det börjar kännas att saker och ting faktiskt börjar falla på plats. Schemat för träffarna är preliminärbokade, upplägget för träffarna är någorlunda färdigt, dator, mikrofon och redigeringsprogram är inköpta, lokal på anstalten är bestämd, ännu hemlig professionell berättare som kommer att medverka vid en av träffarna är preliminärbokad...

Det var ju bara den där lilla haken att få ihop en föräldrargrupp:) Det är tydligen så att det har varit ett ganska stor rockad på internerna de senaste veckorna vilket gör att det finns ett stort antal nyanlända personer och såklart flera som muckat eller blivit förflyttade. Fram till nu har det därför varit svårt att veta vilka som kommer att vara kvar och kunna fullfölja hela studiecirkeln om sex träffar som beräknas vara klar i april. Nu verkar det dock har lugnat ned sig och i komination med att flera i personalen är informerade så tror vi att även detta kommer att falla på plats. Först och främst kommer ju interner som varit med eller vill vara med i föräldragruppen på anstalten att vara tilltänkta. Detta för att till viss del försöka säkerställa att papporna verkligen har ett genuint intresse för sina barn och sitt föräldraskap.

På vägen ut fick vi chansen att träffa en av internerna som sedan han fått höra om projektet ställt mycket frågor till personalen, både om projektet och om när han skulle få träffa bibliotekarierna. Vi hann som hastigast byta några ord och han blev först mycket besviken att studiecirkeln inte skulle sätta igång förrän i mars men konstaterade samtidigt att han ju då faktiskt hade tid att skriva en egen saga!

Imorgon kommer Fosie stadsdelstidning och gör en kort intervju om projektet och Annika och jag ska fortsätta att jobba in oss på redigeringprogrammet för inspelningarna.

Ringsjön-ny kvinnoanstalt i Eslöv

I fredags var jag av Eva-Karin Eriksson inbjuden till Kriminalvården Region Syd för att berätta om projektet för intresserad personal. Kriminalvården är uppdelad i sex regioner där Region Syd geografiskt innefattar Skåne och Blekinge. Eva-Karin Eriksson arbetar bla med barnfrågor inom Region Syd och kriminalvården har under 2008 gett just denna region i uppdrag att arbeta extra mycket med barnfrågor. Detta gör att projektet kommer särskilt lägligt i tiden.

Mycket glädjande var att personal som kommer att arbeta på den nya Kvinnoanstalten Ringsjön var närvarande. Jag har nämligen vid flera tillfällen fått förfrågan varför projektet bara riktar sig till män. Så är ju dock inte fallet, utan detta har endast fallit sig naturligt då anstalterna i Malmö-området endast är för just män. Fosieanstalten är även den anstalt som Malmö Stadsbibliotek driver biblioteksservice på vilket gjorde det naturligt att starta där. Snarare har jag nog känt att det är av extra vikt att denna typ av verksamhet ska finnas tillgänglig för kvinnliga interner. Närmsta kvinnoanstalt utöver nyöppnade Ringsjön är Ystad där jag hoppas det ska finnas intresse av att starta framöver.

Mötet var i vilket fall mycket positivt och det kändes som att det fanns ett genuint intresse från blivande personal på Ringsjön och det kändes även bra att i ett så här tidigt skede väcka intresse och diskutera projektets möjligheter för kvinnor.


Det är mycket informationsspridning på tapeten för tillfället. På torsdag åker Annika och jag ut till Fosieanstalten för att ha en informationsträff för anstaltens personal och ge dem en möjlighet att diskutera och ställa frågor, spännande. Vi ska även ta oss en titt på vilka lokaler vi kommer att ha till förfogande för projektet.

Ett litet steg fram

Hemkomna från IKEAs egen tidszon. En snabb och målmedveten runda på IKEA tar minst två timmar! Med oss fick vi i alla fall det vi skulle. En liten värld av varma färger, sammet och mjuka former.

Tanken är att de interner som deltar i projektet ska ha möjlighet att plocka fram mattor, kuddar, filtar och gosedjur när deras barn kommer på besök. Ofta är de saker de vanligtvis har till sitt förfogande vid familjeträffarna både slitna och trasiga. Så, vi hoppas att det vi har köpt in ska fungera som en liten bonus för dem som väljer att delta i projektet och att det ska bidra till en lugnare och mer inspirerande miljö vid umgänget med barnen.

Nästa händelse: Imorgon åker vi till Södertälje för ett två-dagars metodseminarium arrangerat av BRÅ (Brottsförebyggande rådet).

Annika Mandahl

Tjohoo! Arvsfonden beviljar ytterligare 337 000 kr

Ja, glada nyheter minsann! Även Allmänna arvsfonden beviljar 337 000 kr till Godnattsagor inifrån.

Detta innebär mer konkret att projektet kommer att startas på både Fosieanstalten och Kirsebergsanstalten under våren. För dessa pengar är det även budgeterat för informationsspridning såsom broschyrer etc. vilket redan nu är tydligt att det finns ett behov av. Bryggan Göteborg har tex. redan hört av sig och är intresserade av att eventuellt starta upp projektet vilket känns himla kul.

Idag har jag också besökt Fosieanstalten och träffat den nya läraren på anstalten som kändes mycket positiv. Han undervisar i ämnena svenska och filosofi och det känns som att det finns massa potential för allt från mindre till större samarbeten i och med projektet framöver.

Karin

Projektbeskrivning och reserapport upplagda

Nu finns även en utförlig projektbeskrivning upplagd i högerfältet under rubriken "Om projektet". Den ger en grundligare bild av projektets bakgrund, mål och visioner, målgrupp, samarbetspartners etc. för er som är nyfikna på att veta mer.

Kolla också in min och Annikas reserapport från England! I en vecka kuskade vi runt bland viktorianska fängelser, träffade kluriga och varmhjärtade bibliotekarier och fick bevittna en kriminalvård ganska främmande från den svenska.

Hur allt startade...

I Biblioteksbladet 7:2006 skrev min kollega, Suzanne Mortensen, en mycket intressant och inspirerande artikel om hur läsovana interner i England får spela in godnattsagor på cd till sina barn. Efter inspelningen redigeras skivan där ljud- och musikeffekter läggs på för att skapa en mer fantasifull upplevelse. Cd-skivorna skickas sedan hem till barnen tillsammans med boken och med hälsningar från pappa. Syftet är att främja kommunikationen mellan frihetsberövade föräldrar och deras barn, möjliggöra en ökad delaktighet i föräldraskapet och i sina barns läsutveckling. Grundtanken är att genom att stärka relationen mellan barn och förälder minska de negativa effekter som kan uppstå i och med fängelsetiden. Min första tanke när jag läste artikeln var ”Gud vad häftigt om vi skulle kunna starta denna typ av verksamhet i Sverige!”.

Nu ett år senare är dessa tankar på väg att realiseras här i Malmö. Kulturrådet och Brottsförebyggande rådet har sammanlagt beviljat projektet "Godnattsagor inifrån" 450 000 kr. Projektet startar nu våren 2008 och projektplanen är upplagd på en treårsperiod där Fosieanstalten står först på tur.

Då denna typ av projekt inte tidigare har funnits i Sverige känns det extra viktigt och spännande att dokumentera och sprida projektets framåtskridande och inspirera andra till att ta samma initiativ. Jag och Annika Mandahl, barnbibliotekarie i projektet, kommer fortlöpande att berätta om utvecklingen av projektet och dess eventuella framgångar och motgångar.

Fortsättning följer...

Karin Johansson/ Projektledare