måndag 7 april 2008

Får jag lov?


Att berätta en berättelse eller en saga för någon är som att bjuda upp till dans! Får jag lov? Vill du dansa med mig? Det vill säga vill du höra min berättelse och dela den med mig? Genom att lyssna tackar man ja och följer med i dansen- tar emot berättelsen.

Detta var vad Anders Granström inledde att prata om under den tredje träffen med papporna i studiecirkeln Godnattsagor inifrån.

Anders bjöd både på ett par berättelser valda i stundens ingivelse, samtal kring vikten av att sagan/berättelsen man berättar faktiskt betyder något för en själv, styrkan i berättandet, hur sagor skapar inre bilder hos mottagaren men också hur man själv inte behöver memorera varje ord i en saga utan istället kan berätta utifrån sina egna inre bilder. Då blir sagan levande och äkta och mottagaren skapar i sin tur sina egna bilder, som är precis lika riktiga och sanna för henne/honom.

Efter en av Anders berättelser fick vi alla svara på frågor som. Vad såg du? Hur såg Knut ut för dig? Vad hade han på sig? etc. Detta var för att visa på hur varje saga skapar sina egna bilder hos varje individ. Anders lyckades därefter även locka fram egna berättelser från några av killarna som efterföljdes av bra samtal kring vad som skapar en bra berättelse och konkreta tips till berättaren.

De två timmarna flög iväg väldigt fort och det var tydligt att denna omgång var mycket uppskattad av papporna där skratt, kärlekshistorier och afrikas djungler blandades om vart annat.

Det kändes som att denna träff gav papporna bra redskap och tankar inför deras egna berättande, både inför inspelningen men också såklart för framtida berättande. En viktig punkt som berördes var att visualisera mottagaren vid inspelningen. Även om den inspelade sagan inte blir direkt då den måste passera via en cd-skiva handlar det trots allt bara om en kort fördröjning. Papporna bjuder upp till dans genom att berätta sin saga och när barnen sätter in skivan i spelaren så tackar de ja till dansen!

På torsdag ska det spelas in! Mer om det inom kort.


Karin och Annika

Inga kommentarer: