Svettiga händer och torra munnar..men bra gick det!

Ja, det är läskigare än man tror, det där att spela in och höra sin egen röst. Framförallt när det som spelas in ska skickas till någon som är viktig för en, så blir det såklart ytterligare en aspekt att förhålla sig till.

När vi själva har testat att spela in, endast i syfte att testa tekniken, har vi båda upplevt det som obekvämt till en början, även i sällskap men någon man egentligen känner sig bekväm med. Men trots nervositet och allt vad det för med sig så gick det som sagt mycket bra. Under cirka två och en halv timme hann vi med både drakböcker, bilböcker, egenskriva berättelser, sagor, sång!, ramsor och dikter.


Vad gäller pysslandet, som papporna fick sysselsätta sig med i väntan på sin tur, gick det kanske lite mindre bra med... eller snarare som vi hade befarat. Det blev endast ett egenhändigt ihopknåpade kort men istället en hel del kreativa fodral till skivorna. Det hanns även med en hel del fotograferande där de pappor som vill kan skicka med foton i sagopaketet till barnen.

Att just denna gång gick bra, vad gäller inspelningarna, känns extra viktigt. Hur roligt, intressant eller givande de andra gångerna än har varit så är det nog trots allt så att det är slutprodukten, dvs skivan som räknas för papporna och som svarar på om det var värt det, om det gick bra. Det är skivan som ska skickas hem till barnen och det är den som är beviset på att man faktiskt gjort något för sitt barn och det är klart att det då känns extra viktigt att det blir som man tänkt sig.

På torsdag är det dags att redigera sagorna, misstag ska klippas bort och ljudeffekter ska läggas på. Innan dess ska drakflax, drakvrål, brandbilssirener, barnskratt, barn som klappar i händerna, dragspelsmusik, motorcykelljud, bakgrundsmusik m.m laddas ned från nätet.

Karin och Annika