Både sagor, skratt och allvar

I torsdags var då den första träffen med papporna. Lite nyfiket och nervöst från bådas håll men oerhört positivt och helt klart över förväntan! Vi måste erkänna att vi båda var smått upprymda efteråt att det faktiskt gick så himla bra.

Som vi tidigare nämnt har vi lagt stor vikt vid att den primära målgruppen för projektet faktiskt är barnen och inte internerna. Detta var något som var viktigt att framföra till papporna i starten av studiecirkeln då vi pratade om de mål vi tillsammans ska försöka uppnå. Mycket positivt var denna aspekt helt i linje med pappornas syn på det hela. Det var nästan som att det var en lättnad att faktiskt få lägga allt fokus på sina barn då man generellt är så van vid att själv vara i centrum i kriminalvårdens olika programverksamheter.

Den programansvarige kriminalvårdare som var med under första träffen menade att han var oerhört imponerad av killarna och att det var länge sedan de var så lugna, fokuserade och engagerade. Fokuset på barnen och inte dem själva tror han gjorde att det var lättare att "sänka garden" och våga prata öppet med varandra om sig och sina barns situation, även med de killar de inte tidigare träffat då gruppen är sammansatt av personer från olika avdelningar på anstalten.

Vi hade troligtvis kunnat berätta hur mycket som helst om dessa två timmar som innehöll både högläsning ur"Tusen och en natt", lära-känna-varandra-bingo:), vetekransar och kaffe, en hel del skratt och en hel del allvar. Men vi rundar istället av med ett citat från en av killarna som börjar närma sig slutet av sitt treåriga straff "Kunde ni inte kommit på detta lite tidigare, jag hade ju behövt detta för tre år sedan, min son är sju år idag och sagan kommer att komma ut ungefär samtidigt som jag".

Det är tydligt att nya former av kommunikation mellan fängslade föräldrar och deras barn är efterlängtat och det känns kul att biblioteket kan vara en viktig aktör för denna målgrupp.

Vi ser väldigt mycket fram emot kommande gånger!

Karin och Annika