Karin började med att installera ljudtekniken i rummet intill medan jag öste ut alla pyssel-grejer på bordet. När papporna kom (alla fem) var de helt fokuserade på att spela in och att göra det bra. Några hade förberett sig tillsammans, valt samma saga och hade också velat spela in tillsammans med alternerande röster. Verkligen roligt att förstå att de förberett sig noga och hade egna ideer. Lite av en besvikelse när detta inte gick så bra att genomföra med enbart en mikrofon. En pappa hade haft svårt att bestämma sig för vilken saga han skulle läsa in och valde en ny, vilket innebar att han plötsligt stod på ruta ett igen.
Men ingen tid fick gå förlorad och dags för Karin och första pappan till inspelning. De andra betraktade något avvaktande allt "pysslet" på bordet. Hur skulle det här gå till? Men det visade sig att här gänget bangade inte för att klippa och klistra. Det tog inte många minuter innan alla satt med saxar och lim och glitterpennor och designade personliga cd-fodral till sina barn. Nog märktes det att det kändes det ovant och kanske tom lite obekvämt, men vad gör man inte för sina barn när man får chansen!
Och tidschemat höll! När inspelningarna var klara drog alla, inklusive Karin och jag, en belåten lättnadens suck. Tekniken fungerade, ingen pappa backade utan alla läste in och klarade det dessutom jättebra - såklart!! Detta trots att de tyckt det var ruggigt att höra sin egen röst och att dessutom "teknikern" skulle sitta bredvid och lyssna. Modigt!
Nu återstår femte träffen med redigering av den inspelade sagan. Till dess ska Karin och jag ha klurat ut ett smart sätt att aktivera papporna under tiden de väntar på sitt redigeringstillfälle. Vi vill gärna koncentrera oss på bilden i barnboken. Vi får se hur det går!
Margareta
Men ingen tid fick gå förlorad och dags för Karin och första pappan till inspelning. De andra betraktade något avvaktande allt "pysslet" på bordet. Hur skulle det här gå till? Men det visade sig att här gänget bangade inte för att klippa och klistra. Det tog inte många minuter innan alla satt med saxar och lim och glitterpennor och designade personliga cd-fodral till sina barn. Nog märktes det att det kändes det ovant och kanske tom lite obekvämt, men vad gör man inte för sina barn när man får chansen!
Och tidschemat höll! När inspelningarna var klara drog alla, inklusive Karin och jag, en belåten lättnadens suck. Tekniken fungerade, ingen pappa backade utan alla läste in och klarade det dessutom jättebra - såklart!! Detta trots att de tyckt det var ruggigt att höra sin egen röst och att dessutom "teknikern" skulle sitta bredvid och lyssna. Modigt!
Nu återstår femte träffen med redigering av den inspelade sagan. Till dess ska Karin och jag ha klurat ut ett smart sätt att aktivera papporna under tiden de väntar på sitt redigeringstillfälle. Vi vill gärna koncentrera oss på bilden i barnboken. Vi får se hur det går!
Margareta
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar