fredagen den 10:e oktober 2008

Något hjärtat är fullt av

Dags för tredje träffen och inte heller denna gång kunde tyvärr alla pappor delta. Permission och besök gjorde att gruppen var decimerad till endast fyra av från början sju anmälda. Något som naturligtvis inte kändes riktigt bra. Det bästa är ju att gruppens deltagare är desamma alla träffar, men dessa oberäkneliga förändringar måste man kanske räkna med. Lite synd är det också att inte alla är med eftersom vi denna gång ska bli bjudna på underhållning av Anders Granström, skådespelare och professionell berättare.

Enligt Anders önskemål hade vi satt stolarna i en gles ring. När alla pappor hade kommit in och vi hejat på varandra och Anders fått hälsa på killarna lutade Karin och jag oss lite försiktigt tillbaka för att även vi få lyssna på berättelser. Att sitta så här mitt på blanka eftermiddagen och lyssna på sagor kändes lyxigt. Jag hoppades inom mig att även killarna skulle känna att de fick en fin upplevelse.

Anders inledde direkt med en berättelse som verkade fånga allas uppmärksamhet. Spännande och mystisk och om den var sann eller ej var oväsentligt tyckte Anders när frågan kom upp. Det intressanta är varför vill vi berätta och varför lyssnar vi gärna när någon har något att berätta … semesterminnet eller den där förfärliga olyckan de såg. På det svarade han själv att det hjärtat är fullt av det vill människan dela med någon annan. Det var uppenbarligen svårt för papporna att sitta stilla så pass länge, det kröp rejält i benen efter ett tag, men trots detta lyssnade de intensivt.

Eftersom det är tredje träffen är det hög tid för papporna att nu välja en saga för inläsning. De är lite oroliga inför inspelningen som ju redan är nästa träff. Vad fort det har gått! Är det redan dags! Inte alla var heller riktigt säkra på vad de ville läsa in. Någon pappa funderade på att lämna ett boktips till sitt 10-åriga barn som redan läser själv. Några hade fokuserat mycket på vad de visste barnen tyckte om tex fotboll, hästar, Nalle Puh, varulvar, Pippi Långstrump.

Anders uppmuntrade dem då att även tänka och välja sådant de själva tyckte om. Barn hör om det kommer från hjärtat och de bryr sig inte om det är perfekt läst eller ej. Det viktiga är att kontakten med barnet är i fokus. Uppmaningen att hitta på en egen berättelse togs emot med en hel del skeptism. Men en pappa i förra gruppen gjorde det, så .... varför inte prova.

Ja, det är mycket att tänka på tills nästa gång då det ska spelas in. (Jag har precis lärt mig tekniken och tycker det ska bli riktigt spännande att få prova på att vara tekniker.) Då ska cd-fodralen också få en personlig design av papporna själva och det där med att ”pyssla” var ju ett tag sedan även för mig.

Margareta

Inga kommentarer: