Nyfiken pappa

I förmiddags besökte Annika och jag Fosieanstalten för att lite grundligare informera personalen om projektet. Även här fick vi positivt gensvar och det börjar kännas att saker och ting faktiskt börjar falla på plats. Schemat för träffarna är preliminärbokade, upplägget för träffarna är någorlunda färdigt, dator, mikrofon och redigeringsprogram är inköpta, lokal på anstalten är bestämd, ännu hemlig professionell berättare som kommer att medverka vid en av träffarna är preliminärbokad...

Det var ju bara den där lilla haken att få ihop en föräldrargrupp:) Det är tydligen så att det har varit ett ganska stor rockad på internerna de senaste veckorna vilket gör att det finns ett stort antal nyanlända personer och såklart flera som muckat eller blivit förflyttade. Fram till nu har det därför varit svårt att veta vilka som kommer att vara kvar och kunna fullfölja hela studiecirkeln om sex träffar som beräknas vara klar i april. Nu verkar det dock har lugnat ned sig och i komination med att flera i personalen är informerade så tror vi att även detta kommer att falla på plats. Först och främst kommer ju interner som varit med eller vill vara med i föräldragruppen på anstalten att vara tilltänkta. Detta för att till viss del försöka säkerställa att papporna verkligen har ett genuint intresse för sina barn och sitt föräldraskap.

På vägen ut fick vi chansen att träffa en av internerna som sedan han fått höra om projektet ställt mycket frågor till personalen, både om projektet och om när han skulle få träffa bibliotekarierna. Vi hann som hastigast byta några ord och han blev först mycket besviken att studiecirkeln inte skulle sätta igång förrän i mars men konstaterade samtidigt att han ju då faktiskt hade tid att skriva en egen saga!

Imorgon kommer Fosie stadsdelstidning och gör en kort intervju om projektet och Annika och jag ska fortsätta att jobba in oss på redigeringprogrammet för inspelningarna.