Start på Kirsebergsanstalten till hösten...

I måndags hade vi det första möten inför starten av Godnattsagor inifrån på Kirsebergsanstalten. Miriam som är barnbibliotekarie på Kirsebergsbiblioteket och även den som driver biblioteksverksamheten på anstalten kommer att hålla i studiecirkeln tillsammans med mig.

Det ska bli oerhört spännande att både få köra ännu en omgång på Fosieanstalten där rutinerna nu till viss del satt sig men även att få se hur det fungerar på Kirsebergsanstalten som har en högre säkerhetsnivå. Här blir det extra viktigt att hitta bra lösningar inom de säkergetsramar som finns att förhålla sig till och att därmed vara flexibel och kreativ. Det känns som att det finns goda förutsättningar för ett bra samarbete även på Kirsebergsanstalten.

Mötet kändes väldigt positivt och en styrgrupp har nu bildast för att arbeta vidare med rekrytering av pappor, vilken lokal och vilka tider som fungerar, hur information om projektet inom anstalten ska spridas etc.

Annika och jag arbetar vidare med utvärderingen av den första pappagruppen på Fosieanstalten. Det ser på det stora hela bara positivt ut både från vår sida, papporna och personalen . Utvärderingen tar dock sin tid och kräver ett stort arbete.

Jag ska slutligen passa på att ge personalen på Fosieanstalen en stor eloge för sin insats i projektet. Att samarbetet fungerat så bra har varit en viktig del i att första omgången varit så lyckad!

Karin

Släpp sagorna loss det är vår!

Den sista avslutande gången är nu till enda och firades stort och högljutt med tårta, cider, glada och stolta pappor samt självklart glada och stolta studiecirkelledare.

Tanken var att vår samarbetspartner Bryggan Malmö under första delen av detta tillfälle skulle ha kommit för att prata om Bryggans verksamhet men även om vad som händer med barn när ens förälder/föräldrar hamnar i fängelse. Annelie Björkhagen som driver Bryggan Malmö forskar nämligen på Malmö Högskola kring barn vars mammor sitter i fängelse och har en stor kunskap inom detta område. Annelie fick tyvärr förhinder vid detta tillfälle men vi lyckades ordna så att hon kunde komma veckan efter istället och träffa papporna.

Kvar denna träff blev alltså att knyta ihop påsen, både rent praktiskt men också utvärderingsmässigt. Papporna fick packa ned de fem böcker som varje barn skall få, skivan med sagan i egengjort fodral(se bilderna), utvärderingblankett tillsammans med ett tillhörande brev till mammorna samt informationsfoldrar om barnverksamheten på det mest närliggande biblioteket. Allt lades i de oerhört fina tygkassar med hjärtan på som kommer från skaprverkstaden Skapa här i Malmö. Tygkassarna fick vi till reducerat pris efter att ansvarig för Skapa fick höra om projektidén, en mycket fin gest vilket vi tackar för.

Utvärderingen skedde både skriftligt och muntligt och vi fick igång en bra diskussion och en bra feedback under den muntliga delen. Ingen av oss hade kunna förställa oss att få höra all den fina respons vi fick från killarna. Det var som att sitta och bocka av alla projektmål som finns uppsatta för projektet, en efter en . Vi var extra upprymda och glada när vi lämnade anstalten denna gång.

Här är några av de kommentarer som kom fram under utvärderingen;

" Tidigare hade man ju haft en bild av sig själv som kåkfarare och att det med läsandet är för fjolligt – att man inte bara kan gå och lägga sig och läsa en saga och förställa rösten för sitt barn. Nu längtar jag efter att ligga i sängen och läsa godnattsagor för min pojke när jag kommer ut."

"Innan har jag inte läst för mitt barn. Jag har tyckt att det har varit pinsamt. Inte ens när jag har varit ensam med mitt barn. Men sist när jag hade besök läste jag högt för mitt barn, fast min tjej och andra personer var där, det var inget konstigt alls."

Självklart var det även pappor i gruppen som redan tidigare har läst för sitt/sina barn men som kännt att studiecirkeln har varit betydelsefull i andra aspekter. Det känns som att alla papporna beroende på sin utgångspunkt har tagit till vara på olika delar av studiecirkeln. För vissa har det inneburit ett självförtroende i att börja läsa för sitt barn, för andra som redan läst har de breddat perspektivet på vikten av läsning medan en tredje har blivit inspirerad i att våga ta ut svängarna i hur man läser. Framförallt tror jag att alla har fått med sig en bild av att läsa för sina barn är något oerhört viktigt men också något som är väldigt enkelt och naturligt.

Så till sist. Det var såklart en smula sorligt att säga hej då till killarna. En del kommer att friges inom kort medan några är kvar och kommer få möjlighet att spela in fler sagor framöver om de önskar. Under vår studieresa i England träffade vi en pappa som hade spelat in över tio sagor och han berättade stolt hur han succesivt lärt känna sitt barns smak av böcker och även börjat se barnets utveckling i takt med att böckerna blev mer avancerade.

Men nu var det då dags att ta sig in i nästa del av projektet, utvärderings och -revideringsarbete, samt börja dra i trådarna för starten på Kirsebergsanstalten som drar igång till hösten. Mer om detta inom kort.

Karin och Annika