Vi håller tummarna!

Den 3 mars startar Godnattsagor inifrån den tredje terminen på Fosieanstalten. I dagsläget är det fortfarande lite osäkert hur många deltagare det blir. Vi håller tummarna för att det blir sex pappor som är intresserade av att stärka sitt/sina barns läsutveckling och på tisdag förväntansfullt tar emot oss. Det ska bli väldigt spännande att få sätta igång igen efter uppehållet sedan oktober. (Vi hade en extra inspelning i december med några pappor som ville läsa in en saga till.)
Förra terminen, som var min första, var det mycket att sätta sig in i. Allt från den förvisso inte så svåra uppgiften att välja lämpliga barnböcker till att lära sig ljudredigeringsprogrammet. För att inte tala om hur det kändes att komma till en så speciell miljö som en anstalt med för mig okända kulturkoder. Den här gången känner jag mig mer "varm i kläderna" som Karin uttryckt det och eftersom projektet fått så oerhört fin respons från alla håll; papporna, barnen, mammorna och andra vårdanshavare, media, kriminalvården och biblioteksvärlden är det med glädje man ger sig i kast med ett nytt gäng.
Lite smärre förändringar i studiecirkeln har vi jobbat med, t.ex. ska vi testa med en tipsrunda som ska ge information om bibliotek på ett (hoppas vi!) roligt sätt och så ska vi satsa mer på den klassiska sagan som passar bra att läsa högt och har köpt in flera härliga sagosamlingar.

Igårkväll hade vi förmånen att få presentera projektet på Svensk Biblioteksförenings årsmöte (Region Skåne) och det är verkligen jättepeppande att få berätta för intresserade kolleger!
Margareta

Vad kan litteraturen göra?

I senaste Biblioteksbladet (för hela artikeln se papperstidningen) kan ni läsa den omfattande artikel Godnattsagor inifrån anstalten skriven av Suzanne Mortensen. Suzanne fick strax innan jul möjligheten att träffa tre av papporna som medverkat i studiecirkeln på Kirsebergsanstalten.

Suzanne, bibliotekarie och frilansjournalist, var den som ursprungligen uppmärksammade det engelska projektet Story Book Dads och var så klok att hon såg till att skriva en artikel om projektet i Biblioteksbladet. Det var denna artikel som berörde mig så starkt att jag fick gåshud på armarna och som tillika var startskottet för mitt arbete med den svenska motsvarigheten Godnattsagor inifrån. Det föll sig således ganska naturligt att Suzanne var den som skulle göra uppföljningsreportaget nu efter ett år av Godnattsagor inifråns levnad.

För er som är intresserade vill jag passa på att uppmärksamma att Suzanne lördagen den 7 mars kommer att medverka på seminariedagen "Vad kan litteraturen göra?" som går av stapeln kl 10.15 i Hörsalen på Språk- och litteraturcentrum, Sölvegatan, Lund. Dagen arrangeras för att fira utgivningen av antologin Litteraturens värden vilken berör vad somlig litteratur förmår uträtta i större utsträckning än annan littertur. Kort och gott litteraturens kraft. Suzanne kommer att berätta om Lyckade statsningar i Bristol och Malmö, fångar läser och skriver.

För mer information eller föranmälan, kontakta anders.mortensen@litt.lu.se

Karin

Dokumentärfilm om Godnattsagor inifrån?

För en tid sen blev jag kontaktad av en dokumentärfilmare som tidigare arbetat med allt från SVT-produktioner till pedagogisk film för Skolverket etc. Han hade hört talas om projektet och var nyfiken på att veta mer. Efter vårt samtal var vi båda överrens om att det vore fantastiskt att dokumentera projektet via en film. Vi båda såg självklart en stor del problematik, framförallt jag, i hur detta skulle genomföras. Både vad gäller att övertyga kriminalvården att filma inne på anstalten men framförallt för de intagnas integritet samt det störande moment det hade inneburit för studiecirkeln. Trots dessa hinder, optimist som man är, kände jag att det vore dumt att inte försöka driva det vidare för att eventuellt hitta en väg att bemöta dessa problem och vända det till något möjligt och framförallt bra.

Idén togs upp på ett styrgruppsmöte och frågan skickades vidare till kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping. Där blev det blankt nej. Orsaken bakom svaret var säkerhetaspekten samt de intagnas integritet vilket jag hade räknat med och hade förståelse för. Samtidigt hade vi inte fått möjligheten att lägga fram förslaget på vårt vis.

Skam den som ger sig tänkte jag och arbetade vidare. Efter ett samtal med nationellt ansvarig för barnfrågor inom kriminalvården beslutade vi att tillsammans med filmaren, säkerhetsansvarig på kriminalvårdens regionskontor Syd samt barnansvarig på Fosieanstalten diskutera frågan vidare. Utgångspunkten för detta möte, som kommer att äga rum nästa vecka, kommer då att fokusera på möjliga vägar att göra en kvalitativ film som samtidigt tillgodoser kriminalvårdens krav på säkerhet samt självklart pappornas integritet. Den sistnämnda aspekten är någon som jag anser vara av extremt stor vikt. Framförallt då barnperspektivet måste ligga till grund även här och att vi som arbetar i projektet har ett ansvar att medverkande och deras barn inte på något sätt tar skada av detta.

Vad skulle då syftet vara med filmen? Ja, den frågan är ju väldigt viktig att ställa sig för att inte stanna vid tanken att en film är väl alltid kul/bra att göra. Orsaken att göra en film om Godnattsagor inifrån tycker jag, trots problematiken, vara flera. Från bibliotekets sida finns det en poäng i att lyfta fram nyskapande verksamhet. En annan viktig aspekt vore att kunna använda filmen som inspiration för andra anstalter och bibliotek för att starta denna typ av verksamhet. Film tilltalar, som vi alla vet, helt andra sinnen än ett skrivet dokument, hur målande och välskrivet det än är. Sen finns det självklart en ytterligare samhällelig aspekt att faktiskt lyfta fram denna grupp barn som i mångt och mycket är väldigt osynlig i samhället och göra det på ett positivt och hoppfullt sätt. Att lyfta fram den glädje, lust och relationsskapande som sagorna och berättandets kraft faktiskt har.

Slutligen, efter detta långa inlägg, är jag trots allt mycket medveten om att filmen kanske inte kommer att vara möjlig att genomföra. Om inte, så fick ni en inblick i vad som händer bakom kulisserna i projekt Godnattsagor inifrån. Som sagt, fortsättning följer...

Karin