RuntiKrim och mammornas svar

Kriminalvårdens egen personaltidning Runt i krim har publicerat en uppföljande artikel om projektet Godnattsagor inifrån som går att finna här.

För cirka två år sedan, då projektet var i startgroparna, skrevs den första artikeln vars fokus låg på att projektet var nytt i Sverige och att inspirationen kom från England. Man kan tycka att den mest naturliga uppföljning vore att skriva om hur projektet fallit ut hos de intagna. Att papporna själva hade fått komma till tals. Men i allra högst grad hur barnen som mottagit sagorna upplevt det hela. Detta var tyvärr inte det fokus Runt i krim ville ha, vilket jag tycker är beklagligt. Hade de valt att fokusera på barnperspektivet som är en del av kriminalvårdens uppdrag hade personalen kanske också fått läsa någon av följande citat i texten;

"En "gudsgåva", det är mer än överträffat. Sara kan hitta trösten hos skivan, det finns en stor saknad."

”Stärker bandet och tröstar barnet. Så nära man kan komma att få läsa för sitt eget barn på riktigt. Det är svårt att hitta ord för hur tacksamma vi är.”

"Det blir ett speciellt band mellan dom genom en bok eller en sång. Han har blivit gladare för böcker för det påminner om hans pappa."

" Jag tycker att det är så himla roligt för när hans pappa kommer ut igen kommer dom att ha sagor och sånger gemensamt".

"Min son och hans pappa har kommit varandra mycket nära på grund av sagan."

"Jättebra idé. Mina barn vill lyssna varje morgon och kväll på sin pappa. Han känns ju mer närvarande och barnen glömmer inte sin pappa."

Mattias var ju bara 7 mån när hans pappa åkte in. Så speciellt för honom har det varit väldigt betydelsefullt. Han kan höra på sin pappa varje dag."

"Allt har varit mycket positivt. Just att hela familjen får höra hans röst. Varje dag. Jag hoppas de får göra fler sagor."

" Jätteviktigt att alla får ta del av detta. Tänkt att de får höra sin älskade pappa varje dag. Det kan inte vara annat än positivt."

Namnen på barnen är utbytta. Citaten kommer från de anhöriga till papporna i den senaste gruppen på Fosieanstalten.

Karin