tisdag 22 december 2009

Nu är det snart dags att önska God Jul och ta lite välbehövd ledighet. Men först ska jag berätta att vi på Fosieanstalten faktiskt hann med en extra inspelning med killarna, det vill säga en andra saga som passande kunde bli en juleklapp till barnen.

Vi passade samtidigt på att ta med oss fotografen Martin som fått i uppdrag att ta bilder till metodhandboken. Det blev till att trycka ihop sex "låtsas-cirkelträffar" på två timmars tid för att Martin skulle få med de olika delmomenten i varje cirkelträff. Det slog mig att denna grupp har varit rejält omsvärmad under hela terminen. Gruppen har blivit uppvaktad av våra filmare Johan och Peter både före, under och efter studiecirkeln, en journalist har för första gången fått sitta med under en av träffarna, statister har varit där, Kennet som ska skriva metodhandboken har besökt oss samt allt övrigt trixande runt i kring själva inspelningen. På grund av detta är det nog den grupp vi träffat mest av alla grupper hitills. Det har gjort att det blivit en sammansvetsad grupp och stämningen vid det här tillfället var rejält glatt och flamsigt. Killarna börjar bli riktiga filmstjärnor i bemärkelsen att de är helt obrydda med att kameror blixtrar omkring dem eller tycker inte att det är några konstigheter när de får instruktioner om att återupprepa ett visst moment, en viss rörelse etc. Den tramsiga stämningen gav dock en bra grund för superfina bilder med många skratt och leenden.

På Kirseberg blev tiden tyvärr lite för knappt för att hinna med ett andra inspelningstillfälle detta år. Det får bli i januari där pappor både från senaste gruppen samt från tidigare grupper redan anmält sitt intresse.

Jag hoppas att ni fortsätter att följa oss under det nya året! Då börjar det bli högaktuellt att diskutera vad som ska hända med Godnattsagor inifrån när projektpengarna är slut om ett år.


Men tills dess. Snöiga julehälsningar från Skåne och Malmö Stadsbibliotek!
Karin

torsdag 17 december 2009

RuntiKrim och mammornas svar

Kriminalvårdens egen personaltidning Runt i krim har publicerat en uppföljande artikel om projektet Godnattsagor inifrån som går att finna här.

För cirka två år sedan, då projektet var i startgroparna, skrevs den första artikeln vars fokus låg på att projektet var nytt i Sverige och att inspirationen kom från England. Man kan tycka att den mest naturliga uppföljning vore att skriva om hur projektet fallit ut hos de intagna. Att papporna själva hade fått komma till tals. Men i allra högst grad hur barnen som mottagit sagorna upplevt det hela. Detta var tyvärr inte det fokus Runt i krim ville ha, vilket jag tycker är beklagligt. Hade de valt att fokusera på barnperspektivet som är en del av kriminalvårdens uppdrag hade personalen kanske också fått läsa någon av följande citat i texten;

"En "gudsgåva", det är mer än överträffat. Sara kan hitta trösten hos skivan, det finns en stor saknad."

”Stärker bandet och tröstar barnet. Så nära man kan komma att få läsa för sitt eget barn på riktigt. Det är svårt att hitta ord för hur tacksamma vi är.”

"Det blir ett speciellt band mellan dom genom en bok eller en sång. Han har blivit gladare för böcker för det påminner om hans pappa."

" Jag tycker att det är så himla roligt för när hans pappa kommer ut igen kommer dom att ha sagor och sånger gemensamt".

"Min son och hans pappa har kommit varandra mycket nära på grund av sagan."

"Jättebra idé. Mina barn vill lyssna varje morgon och kväll på sin pappa. Han känns ju mer närvarande och barnen glömmer inte sin pappa."

Mattias var ju bara 7 mån när hans pappa åkte in. Så speciellt för honom har det varit väldigt betydelsefullt. Han kan höra på sin pappa varje dag."

"Allt har varit mycket positivt. Just att hela familjen får höra hans röst. Varje dag. Jag hoppas de får göra fler sagor."

" Jätteviktigt att alla får ta del av detta. Tänkt att de får höra sin älskade pappa varje dag. Det kan inte vara annat än positivt."

Namnen på barnen är utbytta. Citaten kommer från de anhöriga till papporna i den senaste gruppen på Fosieanstalten.

Karin

onsdag 2 december 2009

Det blev Björnen sover med en djup värmländsk stämma

För att återkomma till hur det gick med killarna på Kirseberg så blev det faktiskt slutligen två skönsjungande pappor i denna grupp. Bland annat den lite mer tveksamma pappan som såg lätt förskräckt ut första gången jag föreslog att han kanske skulle sjunga för sin dotter. Några träffar senare fick dock den nöjda bibliotekarien, det vill säga jag, höra Björnen sover sjungas i ett rasande tempo. Efter att nervositeten lagt sig och pappan sjungit upp sig en smula blev det till slut en mycket fin inspelning. Han valde även att läsa in en kortversion av Prinsessan på ärten. Denna saga är ännu lite för svår för dottern att ta till sig men en fin saga att få växa i.

Vad hade vi mer...Mästerkattens stövlar, Jag är inte rädd- om Ugglan och Ugglis äventyr i skogen, de första kapitlen ur Sandvargen, ännu en inspelning av den oerhört populära klassikern Bockarna bruse som går ovanligt bra hem hos killarna och slutligen ramsan Rida, rida ranka.

Utvärderingsbreven är utskickade och vi väntar nu på svar..

Karin