Den omständliga rekryteringprocessen....

Jag har nu spenderat orimligt mycket tid på att ett underhållande sätt försöka beskrivna den galna processen fram till en fullständig pappagrupp för denna termins studiecirkel. Ni hade troligtvis somnat på vägen. Här kommer istället kortversionen.

De var sju stycken startklara och peppade pappor, det blev sex stycken, plötsligt bara fyra, upp till fem men troligtvis sex, tillbaka till fem, åter sju och cirkeln är sluten. Längst med vägen har telefonen gått varm, det har suckats och pustats. Vi har bland annat fått tidigarelägga startdatum två veckor, alla inblandade har fått trassla rejält med sina scheman. Vi har lyckats tidigarelägga en flytt av en intagen från Kirsebergsanstalten till Fosieanstalten. Han hade anmält intresse på Kirseberg men fått besked att han p.g.a. av flytt inte skulle få delta. Flytten gick dock lyckligtvis till Fosie och när en ledig plats dök upp nu endast några dagar innan start blev han plötsligt högaktuell då vi eftersträvar en full grupp inför filmandet. Kriminalvårdsinspektören på Kirseberg gjorde ett toppenarbete och lyckades ändra på detta datum endast p.g.a. projektet. Det säger en del om det fina tillmötesgående man numera har till Godnattsagor inifrån.

Är det då värt allt detta trassel. Svaret är enkelt. Här har ni tre goda anledningar som kommer från förra terminens utvärdering.

”Relationen mellan pappan och barnet har blivit bättre. Barnet vill fortsätta att höra på sin pappas röst och barnet känner sig mer speciell nu.”

"Jag har fått reda på mycket man kan få hjälp med via biblioteket, många år sen jag var på bibblan. Blir annorlunda nu när jag kommer ut, jag kommer besöka det ofta med barnen."

”För min del var det en mycket fin upplevelse, det kom många tårar och att det var ett sätt att få höra honom på som man aldrig gjort tidigare. Jag är mycket stolt över honom.”


Karin