Två steg framåt, ett steg tillbaka

I torsdags fick då den nya gruppen träffa Margareta och mig samt filmaren Johan. Detta gick jättebra och killarna uttryckte ingen oro för själva filmandet och verkade vara peppade för starten. Mot slutet av vårt möte visade sig dock att två stycken av papporna troligtvis, rent tidsmässigt, inte kommer att kunna fullfölja studiecirkeln då de är på väg till annan anstalt eller frivård. Mona, barnansvarig på anstalten, som kämpat hårt för att få ihop en bra grupp och pratat sig varmt om vilka bra killar som var anmälda till den omgång fick en trött blick.

Ja, så här är det. Detta är en del av att arbete inom kriminalvården och då specifikt på en anstalt med kortare straff där det är stor omsättning av intagna. Det är väldigt svårt att rekrytera och förebereda en bra grupp som fungerar tidsmässigt för de intresserade samt att när man tror att man lyckats med detta visar det sig att det trots allt kan finns beslut om flytt som hänger i luften och inte tidigare kunnat vaskas fram. Detta på grund av att beslutet är kopplat till många olika komponenter så som t.ex. den intagnes uppförande, möjligheter till praktik/arbete, massa administrativt arbete som kan bli fördröjt eller tidigarelagt samt beslut från andra institutioner så som frivården etc.

En uppiggande aspekt av det hela var att killen som var på väg till frivården och eventuell fotboja menade på att kan kunde tänka sig att komma in till anstalten för att kunna fullfölja cirkeln. På styrgruppsmötet konstaterade kriminalvårdspersonalen att detta väl aldrig någonsin hänt att någon frivilligt kunde tänka sig att återkomma till anstalten på grund av en kurs. Margareta och jag fick således slå oss lite extra på bröstet trots viss motgång.

Faktum kvarstår och vi har nu börjat titta på lösningar. Ett alternativ är att tidigarelägga starten för att säkerställa en av killarnas medverkan.

Fortsättning följer.

Karin